förbjuden kärlek... någon erfarenhet?

Jag är den där. Den där som ni föraktar. Jag har starka känslor för min mans bästa vän och jag vet att de är besvarade. Några av mina vänner vet om det eftersom jag inte har kunnat hålla det längre. Det var en hemlighet länge innan jag kunde berätta för någon. Nu har det gått ett år och känslorna avtar inte. Ingen av oss två vill lämna den andra men vi kan inte heller få varandra. Det känns som en dålig Romeo-och Julia-roman samtidigt som det är det finaste jag någonsin varit med om.

Vad gör man när man inte kan lämna, när man är så olycklig att man är deprimerad samtidigt som man är lycklig?

Jag vet att många av er är signa på att skriva hur fruktansvärt det här är. Men jag kan inte hjälpa mina känslor!! Vad jag däremot kan hjälpa är mina handlingar och dessa har det varit väldigt sparsamt med.

Jag vet inte vad jag egentligen undrar... Men kanske någon har varit eller är i en liknande situation?

 Ingen av oss två vill lämna den andra men vi kan inte heller få varandra. Det känns som en dålig Romeo-och Julia-roman samtidigt som det är det finaste jag någonsin varit med om.

Vad gör man när man inte kan lämna, när man är så olycklig att man är deprimerad samtidigt som man är lycklig?

Jag känner igen mig. Jag är hopplöst förälskad i en kille som är väldigt nära min sambo. Jag vill inte skriva ut på vilket sätt eftersom jag inte vet om han hänger här inne och skulle känna igen sig.

Dock vet jag inte om han känner samma för mig, men nästan varje gång vi ses så brukar våra blickar mötas långa stunder och vi har tåflirtat vid några tillfällen.
Jag känner mig hemsk mot min sambo men jag kan inte hjälpa vad jag känner. Jag skulle nog aldrig göra något mer med honom men önskar ändå att han känner samma för mig med.  Min kille har visat lite svartsjuka tendenser mot honom några gånger, så jag vet inte om han har märkt på mig att jag tycker han är snygg m.m..

Inatt drömde jag att vi kysstes och det var så underbart, men när jag vaknade kändes det bara hopplöst. Det kommer ju aldrig hända...
Dessa känslor har hållit i sig i flera år nu och jag försöker sluta tänka på honom, men det går inte. Vi ses väldigt sällan, högst fem gånger om året, men ändå kan jag inte släppa det.

Har du och din killes vän gjort något med varann? Är du säker på att dina vänner inte berättar för din kille ifall ni (du och vännerna) skulle bli osams t.ex.?

Ja, visst är det själviskt. Det är det nog ingen som nekar till. Men om man är lycklig så som man är då? Att ha båda delar.