Jag sitter inne på mitt rum och jag bara gråter och gråter. Fattar inte vad det är som händer med hjärnan, men det ger mig riktig grov ångest.
Jag orkar inte gå runt så här längre- 
Detta är nog min sista post nånsin, tänker besöka tågrälsen ikväll
Adjö mina vänner!!
Nej, det ska du verkligen inte behöva. Jag tror det kommer lösa sig för dig, även om det kommer vara jobbigt till och från. Om du blir inlagd igen hoppas jag du får det lika roligt som jag stundtals haft det med mina medpatienter! (Så får man nog inte säga, men för många är det de andra inlagda som hjälper en tillbaka till hyfsat mående snarare än personalen). Sjukskrivning låter som en bra idé, så du slipper oroa dig över skolan.
Är du kille eller tjej?
Kanske de ville ha din mamma med inne ifall att du skulle träffa en man därinne!? Jag vet inte, tycker det låter väldigt underligt! Förstår om det är pinsamt men med tanke på vissa patienter skulle jag se det som en trygghet bara.
Äter du mediciner sen långt innan detta hände? Har du nån kroppslig sjukdom? Har de kollat prover och eventuell hjärnröntgen? Kanske är det inte psykiskt, du kan ha fått en stroke eller mildare hjärnblödning de kan ge liknande symptom. Särskilt med tanke på den plötsliga uppkomsten. Psykoser och sånt brukar komma mer smygande.
Hej Ts, jag har inte läst allt men vill trösta dig med att panikångest och overklighetskänslor är ofarliga, om än jobbiga! Jag fick dem första gången när jag var 18 år och är idag 36. Jag har fått både medicin och terapi mot ångesten. Jag förstår att du mår dåligt, men jag lovar att du kan bli glad och fri igen!
Ge dig inte, ring bup och be om mer hjälp!!!!!! Många förstår dig och vet hur det känns!!!
Stora kramar
ångrar du dig och vill in igen så kan du alltid göra det,tror verkligen det hade underlättat och hjälpt dig och va där inne! Själv hade jag sj föredragit att ha en familjemedlem där inne men alla känner ju olika men det kan va värt det att även om du tycker det är pinsamt och ha din mamma där, bara du får hjälp liksom. du vill ju själv det ska bli bättre så du kanske skulle iallafall ge det en chans?
Det finns två anledningar varför jag tror att jag inte kommer må bra igen. Den första anledningen är för att det bara slog till från klar himmel, väldigt läskigt! Den andra anledningen är för att jag har gått så här konstant i 4 månader, jag kommer ju inte ens ihåg känslan hur det var att leva normalt, känslan är borta helt och hållet.
