Berätta för (tonårs)barn att man gjort abort?

Jag har valt att aldrig säga något om detta till någon.

Varför ens tänka på att berätta? De kanske blir jätteledsna över att de kunnat haft fler syskon.

Ibland säger min tonårsdotter att hon velat ha ett litet syskon ( har en storebror).

Då får jag skuldkänslor, elva år senare och nej, kommer aldrig berätta.

Man kan prata om dessa saker. Avdramatisera. Berätta var man själv står i abortfrågan uran att dra in sina egna aborter i den generella diskussionen. Kan mycket väl tänka mig olika situationer där det faller sig naturligt att berätt om sin abort, men det är inget man behöver göra

"Bara för att" dotterns kanske inte alls vill bli pådyvlad denna intima information kopplat till just mamma.

Bra skrivet!

Kan ju komma i det läget att ens dotter genomgår en abort och är förtvivlad och då kan det komma naturligt.

Tycker inte det är bra att berätta om aborter som gjort att barnen inte fått fler syskon, för det kan hända att de då sörjer det eller tom tänker att de varit till så mycket besvär att föräldrarna inte ville ha fler barn.

Att berätta att man gjort en abort när man var 16 år är en annan sak, men inte självklart barn vill höra det om sina föräldrar heller. Självklart beror det också på hurdan relation man har.

Min kompis mamma berättade för min kompis (då 18) att hon gjort en abort. Det skulle alltså ha blivit hennes storebror och det största barnets lillebror. 
Vad jag vet reagerade hon inte överdrivet för mamman hade en väldigt bra anledning. Mer "gud, fatta om hon behållt! då hade jag haft ett till syskon!" 

Jag förstår att det kan väcka sådana tankar. Men samtidigt, var tredje kvinna gör abort nån gång. Det är väl ganska naturligt att man, om man inte vet, undrar om ens egen mamma gjort det? Och jag tänker att det är ett stort värde i att redan från början veta att det inte är världens ände att råka bli gravid, för abort år ett säkert och ofarligt alternativ som till och med morsan gjort.

Hade personligen inte reagerat så mycket om min mamma sagt hon gjort det. Är ensambarn. Däremot har min syster gjort den, och det vet jag om. Ingen större biggie så. 

Däremot kan det ge den effekten att dottern känner att 'oj, en bra utväg!'. I extremfall. Och abort ska ju aldrig vara en vald eller planerad utväg. 
Hade jag gjort abort, och haft en tonårsdotter som blev ofrivilligt gravid så hade jag nog nämnt det, som ett stöd med 'jag vet vad du går igenom'. Men skulle nog inte dra upp det ur tomma intet. 

Fast det blir ju också fel. Du kan inte utgå ifrån att hon automatiskt tar över dina känslor om att det inte är en stor grej. För henne kanske det är det. Det spelar ingen till om du gjort flera aborter utan problem, eller om du skulle vara abortmoståndare. Eller vad det nu kan gälla. Det är i det stora hela irrelevant om du gjort abort eller ej. Det enda som är viktigt är. Att barnet får veta att hon kan komma till dig med allt. Att hon alltid kommer att vara älskad, accepterad och att hennes känslor och upplevelser är relevanta. Jag tycker inte att du ska erbjuda henne informationen om dina aborter utan att de efterfrågas. Det kan mycket väl vara så att hon absolut inte vill veta.

Jag tycker att du ska berätta. Jag visste av någon anledning om att min mamma hade gjort en abort så när jag skulle göra en för många år sedan så kändes det naturligt att vända mig till henne eftersom jag visste att hon också genomgått en. 
Ta upp det när tillfället passar, typ om det handlar om aborter på tv'n eller om ni pratar sex/samlevnad.