Sent missfall i v 16 med tvillingar

// Flyttar inägget till denna kategori då det var klent med kommentarer i känsliga rummet. Som tillägg har jag nu fått veta att jag hade GBS i urinen men man kan fortfarande inte säga om detta var orsak/den enda orsaken till förlossningen (suck). Nivån av GBS var låg och fanns t.ex inte i livmodern/vaginan. Har läst många andra inlägg nu och klart är ju att jag ska be om specialistmödravård nästa gång och kontinuerligt göra odlingar, UL etc.//

Hej, skriver ned min berättelse för att kanske få råd och stöttning eller bara bidra. Jag förlorade enäggstvillingar i slutet av v 16. Allt gick fort. Var inne på läkarultraljud på morgonen där allt var bra. Fyra, fem timmar senare får jag knip i magen, öm, men tänker att det var för att läkaren tryckte rätt hårt på magen för att se ordentligt. På kvällen blir ömheten till sammandragningar/värkliknande smärtor och det kommer lite färskt blod. Ringer sjukvårdsupplysning och gynakut. De tror att "allt nog är bra" eftersom ultraljudet på morgonen visade det. Jag känner mig ändå orolig och ber om att få komma in. Det gör mer och mer ont och jag blöder mer när vi sitter i väntrummet. Väl inne (tar tid) konstateras att jag är öppen 1,5 cm, vilket inte är bra. Därav blödningen. Jag blir inlagd och kanske, kanske att det ska stanna upp men det gör det tyvärr inte. Flera långa timmar senare med kraftiga värkar går slempropp och vatten och sen blir det alldeles lugnt i en halvtimma. Sen på morgonen föds/stöts båda bebisarna ut.

Världen rasar samman. Även om jag förstod tidigare än min man att det skulle gå illa så finns den där överlevnadsinstinkten att kanske skulle det på något mirakulöst sätt ändå gå bra. T o m efter vattnet gått tänkte jag att kanske en tvilling skulle klara sig. Barnmorskorna var underbara men känslan när vi lämnar sjukhuset utan mage senare på dagen var vidrig. 

Känslorna efteråt och frågorna är många. Hade ingen aning om att jag skulle få mjölkproduktion i flera dagar med ömma, svullna bröst. Var det läkarens hårdhänta ultraljud som triggade igång mina värkar? Har jag en känslig livmodertapp? Kommer det att hända igen? Kunde det stoppats om jag hade åkt in till sjukhuset tidigare? Svaren jag fått är att allt såg bra ut men ibland blir det så här. Det går inte ens att säga att det berodde på att det var enäggstvillingar, som ju i sig är en riskgraviditet. Jag hade inga infektioner, barnen var helt friska. Vad ska jag kräva för utredning? Nån som vet om det går att undersöka om min livmodertapp är svag eller retlig? Jag har en son sen tidigare som var en normalgraviditet men det är nio år sen. Detta var ivf/isci pga manlig orsak. Vi vill försöka igen men jag är livrädd. Känslan av att vara glad för en graviditet är för alltid borta och kvar finns bara oro. Hur känner/tänker ni andra med liknande erfarenhet?

Min kropp har nog repat sig fort tror jag. Blödningarna är borta efter 2 1/2 vecka och brösten är okej igen. Jag tar stickor nu för att kolla när ägglossning kommer igång. Vill vänta in en normal mens innan nytt försök. Allt kom ut vid förlossningen och jag har inte blivit kallad till återbesök men träffat en fin kurator som vi själva krävde. Visst bör jag göra en gynekologisk undersökning före nytt försök? Eftersom vi gör ivf på klinik tänker jag att jag ber om det där eftersom ingenting verkar göras i den vanliga vården? 

Tankar till alla er som gått igenom liknande upplevelser.