Ni som haft ett eller flera missfall, jag behöver lite stöd och råd.
Den här tråden vänder sig till er som har haft ett eller flera missfall. Jag skulle gärna höra från er vad ni har fått för råd och liknande och hur era upplevelser av missfallen påverkat era liv och hur ni har hanterat sorgen?
Jag genomgår mitt första missfall. Det är även min första graviditet. När jag förstod att något inte stod rätt till och jag fick den första blödningen för ett par dagar sedan så bröt jag ihop. Jag bara grät och grät och grät. Idag har blödningen ökat och ut kommer även klumpar. Jag har inga smärtor. Min mensvärk är värre än det jag har nu. Det känns lite i magen ibland bara. Jag har en tid hos en gynekolog nästa vecka för att göra ett ultraljud och dit vill jag ju gå ändå, även om jag vet att det är kört. Jag vill ställa frågor till henne men även att hon ska kontrollera att allt är "ute". Jag är (var) i vecka sju. Det kan även tilläggas att jag är ung, min man är ung och ingen av oss har några kända sjukdomar. Vi blev gravida på första försöket. Våra syskon har aldrig gått igenom missfall och inte heller våra mammor. Jag tror att det säkert var ett kromosomfel som gjorde att kroppen inte ville ha fostret. Men det gör ju lika ont ändå.
Från er som har tid och lust kanske ni kan dela med er av era erfarenheter? Hur mådde ni efter och hur snabbt kom ni "tillbaka"? Vad har ni fått för råd om att försöka igen? Hur snabbt blev ni med barn igen och blev det en fullgången graviditet då? Hur många gånger fick ni försöka?
Det bäst som kommit ur det här är att min man och jag insett hur mycket vi vill ha barn. Och det känns fantastiskt.
Stort tack till er som tar er tid 
