Anonym (mhm) skrev 2014-08-20 11:07:11 följande:
Jo, svårare än så är det.
Jag har levt med en man som misshandlade mig psykiskt och fysiskt i många år.Det fanns den snälla fina killen jag blev kär i, och monstret som visade sig mer och mer allt eftersom tiden gick.
Personer som behandlar sina partners illa är i regel inga idioter, utan de gör det hela väldigt uträknat och planerat.Jag var 17 år när jag träffade honom, jag hade ingen stor erfarenhet av förhållanden och var fruktansvärt förälskad, vilket han utnyttjade
Jag sa alltid att jag skulle gå vid första slaget, jag har alltid varit en tjej med mycket pondus och så. Men ändå hamnade jag där, under en längre tid.
Det är bra att ha gränser, men vad händer när dina gränser flyttas utan att du märker det?
Hade det varit så enkelt som att bara sätta gränser och ha självbevarelsedrift hade det inte funnits några misshandlade kvinnor, jag tror också att alla narkomaner hade försvunnit. Men allt detta existerar i allra högsta grad,
Det du skriver är en jätte bra sak i teorin, men det funkar inte så i praktiken...
Det fungerar utmärkt för mig i alla fall. Jag flyttar inga gränser när det kommer till så grova saker som misshandel. Det finns inte i min värld att jag skulle leva med en man som slåss. Ett slag och han får räkna med en fet smäll tillbaka. 2 slag så har han sett mig för sista gången. Punkt slut.
Jag lever med en kronisk psykisk diagnos som jag har fått kämpa väldigt hårt för kunna leva med. Så jag värderar min lycka och mitt liv väldigt högt. Jag skulle aldrig tillåta någon idiot att förstöra allt jag har kämpat för så hårt. Aldrig!