Galet att låta 2 åringen sova ensam på annat våningsplan?

Ni som föreslår att dela, den tanken har också slagit mig. Men jag är rädd att den lilla ska väcka stora vid matning osv?

Ja babyvakten får ju följa med upp ja, att jag inte tänkte på den! :)

Det var en bra input att tänka på att inte storasyster ska känna sig utbytt. Blir det ett rumsbyte så är det nog en god idé att vänta ett par månader iallafall så att storasyster hinner vänja sig.

Ärligt talat vill vi undvika att ha barnet i vårt sovrum ett år. Varken vi eller lillan sov särskilt bra förra gången, därav har flickan sovit i eget rum sedan tidigt. Inga problem alls för henne. Och jag är förstås medveten om att det kan bli annat med nästa barn, den lilla kan ju behöva närheten och till och med vilja sova med oss i sängen. Då får vi ju såklart ta det. Skulle det bli så är ju problemet löst av sig själv. Vi tänker ju inte göra något som blir jobbigt för barnet. Men visst är det vår förhoppning att även nästa föredrar att sova iallafall i egen säng och helst eget rum.

Mm då är det kanske bättre att ha lilla hos oss till man har någorlunda rutiner och sen ev. att de kan dela rum. Får väl se hur lättväckt storasyster är, är ju ett tag sen hon blev "störd" av oss om nätterna. För är hon fortsatt lättväckt sätter vi dem inte att dela rum, då får lilla sova i vårt rum.

Fast det där att dom ska kunna gå i trappen själva innan man flyttar upp dem vet jag inte. Känns som att det är bra många år kvar innan jag vill att något av barnen går nyvakna mitt i natten i trappen. Skulle det vara något hör man ju dem, antar att de ropar ganska friskt vid grinden om det skulle vara något. Och då är det ju väldigt många år innan man alls kan nyttja övervåningen som sovrum. Känns dumt att ha dem att dela rum så lång tid bara för det när rum finns.

Mm därav är det säkert ett mycket större steg för dig som samsovit så länge era barn velat, än det är för oss som inte har samsovit alls. Jag trodde att jag skulle vilja samsova men när flickan väl var här kändes det säkrare att ha henne i spjälsängen nattetid. Du skulle som sagt inte ens tänka tanken men alla är vi ju olika och har olika erfarenheter.

Ja visst, kan säkert ändras. Svårt att föreställa sig de olika åldrarna och hur ens eget barn kommer vara då. Men svårt att tro att jag vill ha en yrvaken treåring till exempel i trappen om nätterna.

Ja nu är det ju så för vår stackars lilla dotter att hon får ropa om hon vill något. Blir ju som så när man inte praktiserar samsovning. Nu är samsovning inte ett alternativ för oss, om inte nästa barn skulle behöva det förstås. Men nu handlade det ju inte om samsovning så jag bortser från det. Att grinden är i vägen för att lillan ska kunna gå fritt är ju i sig inget ytterligare problem då hon redan är begränsad i och med spjälsängen hon sover i. Får väl vänta och se när det börjar bli aktuellt vad som blir bäst för våra barn.

Ja det är ju också en sak att tänka på! Flickan vill ju nu vara i både sitt rum och vardagsrummet. Och hon kommer säkert vilja vara mer och mer i sitt rum antar jag. Vilket blir besvärligt om hon ska ha sitt där uppe.. :S Grind lär ju dessutom vara hela tiden i så fall, då hon bara kommer bara 1,5.. Hmm..

Tack för alla era tips! Summa summarum; bebis sover i vårt rum iallafall ett par månader så att vi får ordning på rutinerna. Funkar det sedan jättebra och bebis sover bra om nätterna och inte riskerar att störa sin syster så mycket kanske barnen får dela rum så småningom. Vi får se vad våra barn säger helt enkelt, nu har vi lite koll på vad vi ska tänka på iallafall, tex att stackars storasyster inte ska få ge upp sitt rum till nya syskonet, det hade kunnat bli fel!  Men jag skulle ändå gissa att de får dela rum ett par år, det är helt enkelt enklast att ha deras rum (och därmed leksakerna...) på samma våning som vi mest är i om dagarna.