Han bara lämnade mig.

Jag var i liknande sits för drygt en månad sedan. Vi hade dock hunnit köpa ett boende tillsammans vilket gjorde allt besvärligare.
Mitt livs kärlek lämnade mig, allt var bra före, jag förstod ingenting.

Efter att det tog slut grät jag floder, helt hysterisk i en veckas tid. Efter en vecka började jag lugna mig. Jag flyttade därifrån samma kväll han gjorde slut, jag klarade inte av att vara nära, jag bara grät när han var i närheten.

Idag har det gått drygt en månad, sorgen finns där, men jag har börjat acceptera det och börjat förstå att det finns ett liv utan honom. Vänner och familj är viktiga, var inte rädd för att träffa dom som betyder mycket för dig, man får gråta, man får skrika, man får vara hysterisk. De flesta har gått igenom en liknande sak, och dom som bryr sig om dig förstår dig. Det är okej att älta, och att bara prata om sig själv. Men gör det inte för länge, för då kommer du gräva ner dig. Och ju djupare grop du gräver, desto svårare blir det att komma upp.

Försök vara stolt, sträck på dig. Vill du verkligen ha en kille som inte vill ha dig? Stå på dig, du borde vara för stolt för att vara med honom.
Du kommer fixa detta utmärkt, även om det känns som om du inte kommer överleva.

Jag känner igen det så väl. Men det kan bara bli bättre.

Sedan när ni hörs i början  kommer du att bryta ihop igen, men för varje gång kommer det att bli lättare. Tänk på det roliga med att vara singel. Du kan skaffa en lägenhet som DU får inreda alldeles själv, utan att visa hänsyn till någon annan. Du har mer tid för dina vänner. Du kan gå ut på krogen, dansa och ha kul, som om det inte finns någon morgondag. Ju längre tid det går, desto enklare blir det att fokusera på de positiva sakerna. Tänk, du slipper visa respekt för någon, du kan vara hur ego du vill.

Mitt största råd för att överleva dagen, se film eller läs en bok. Jag försökte sjunka in i böcker, för att slippa tänka, slippa älta. I början är varje minut en kamp för att orka fortsätta. Men snart kommer tiden gå snabbare.