Pappan tar föräldradagar, jag tjänstledigt. FKs jäkla regler

Be honom föra över några av dagarna till dig.
Och jag tvivlar på att det är tjänstledigt du ska ta.. Det borde vara smidigare att använda semesterdagar till ev planeringsdagar.

vägrar han skriva över några dagar på dig, och isåfall med vilken motivering? Bara för att jävlas??

Varför är det inte pappans fel? Han vägrade ju vara hemma. Fast jag ville att han skulle vara det, och att jag kunde jobba.

Tex så kände vi att det var viktigt för sonen att vara hemma en dag mitt i veckan när han börjat på förskolan. Han var/är en sån som "tar in allt i sin omgivning" och behövde en dag mitt i veckan, med lugn och ro hemma för att varva ner och inte bryta ihop. Det var vi båda överens om. Tanken var att vi skulle ta varannan onsdag. Men pga pappans jobb var jag tvungen ta alla onsdagar. Pappan tyckte jag skulle göra det, för sonens skull.
 

Ja jag klagar så klart inte på att de tydliggjort, absolut inte!
Men hade varit bra om man sett detta tidigare, eller vetat om hur det fungerat iaf. Jag trodde att man hade en gemensam klump med dagar, men att 60 stycken var avsatta till pappan som mamman inte kunde ta ut. Så hade jag fått det förklarat. resten av dagarna trodde jag var gemensamma, inte att de "tilhörde pappan och mammanuppdelat"

Sonen får ju vara hemma från fritids vare sig det är jag eller pappan som tar ut föräldradagarna. Nej, vi är så klart inte lediga båda två för samma dag.

Jag var helt nerkörd i skorna efter vi fått barn. Sonen hade bla kolik och jag slutade helt sova, vart deprimerad osv. Helt sönderstressad. Sonen var väldigt intensiv och helt ärligt var varje dag hemma i princip en plåga. Jättehemskt att det var så, men ärligt så kändes det så då. Numer är det inte så sen några år tillbaka, jag känner att jag är en superbra mamma (förut gjorde jag allt för sonen också, men var intne lugn och harmonisk, vilket jag anser är det viktigaste för att vara en bra mamma). Jag mår bra, sonen mår bra och min och sonens relation är jättebra. Men då var det bara hemskt. Jag njöt inte alls av att vara hemma. Med en 1.5åring är det också i princip skötsel som gäller, leka, mata, byta, springa efter, lyfta undan, torka, byta blöja, söva, trösta osv osv.

Så jag hade såå gärna velat spara min dagar till NU (ålder mellan 4-8 år). Då man som sagt kan ta vara på tiden tillsammans, skapa fina minnen, kanske resa bort ihop med barnet och göra en långhelg osv (det var inet på nå sätt aktuellt tidigare). Och jag sa det till pappan. Men det gick inte att göra så. Och det var pga pappan och det var hans beslut.

Jo jag anser att det är reglerna som tillåter att han kan göra så här.
Jag är upprörd på honom. Och har försökt förklara det jag anser orättvist.
HADE det varit så att jag VELAT ta ut all föräldrapenning tidigare och inte tillåtit honom vara hemma när sonen var mindre. DÅ hade det varit okej att han gjort som han gör och sagt att "då har jag kvar min nu". Men så var inte alls grejen i vårt fall!

Men jag kan ju inget göra åt saken, alltså är inte reglerna okej. Man borde dela  lika på dagrana när man separerar. Och sen är det upp till mamman eller pappan att överlåta dagar till den andre. man delar ju lika på alla andra tillgångar i en separation (och Föräldragar är lika med pengar).

Mm, hört om dessa fall också. Och det är faktiskt ÄNNU konstigare. Och mer fel enligt mig. Då missgynnas ju barnet/barnen också. Och missar dagar då de kunnat vara hemma med sina föräladrar (pappa, eller om han fört över till dig så mamma).

Nä jag måste ju släppa det, inget jag kan göra liksom. Men jag tycker det borde tydliggöras att detta kan uppstå.
Att mammor kanske ska be pappan föra över dagar redan i direkt anslutning till att han avstår från dem genom att inte vara hemma under barnets tidiga år.
Om det är så att hon vill att han ska vara hemma, men han säger sig vilja spara dagarna till senare.
Om man nu inte är överens om att att hon tar sina dagar när banet är liten och pappan tar dagarna när barnet är större. Då är det ju okej ändå.

Nej, vi har haft varanna vecka hela sommaren. Han hade ledigt v25,26,27,28,29 och 31. Sonen var hos hon om alla udda veckor.

Precis som vanligt, inget pusslande från någons sida.

Att barnet slipper friitids är bra. Jag hade önskat att vi kunnat vara lediga 5 veckor var istället för han 6 veckor och jag 4. Dsv tagit varsin föräldravecka. Då hade sonen fått precis lika långt sommarlov som i detta fall.

Ja pappan vill också det. Och vi har honom som sagt varannan vecka. jag är glad att han får vara med sin pappa.  Men nu fick han 4 lediga veckor med sonen och jag två. Rättvist?

Exakt, är ju det jag menar. Är ju upp till pappan att stå på sig också. Om han verkligen velat. Vilket jag inte tror han så himla mycket ville. Då det som sagt var en ganska jobbig period hemma så sonen var liten. Men han skyllde på jobbet. Och ville inte vara hemma. Och då anser jag att han på så sätt AVSTOD sina föräldradagar. Inte att han SPARADE alla sina  till nu, då han plötligt VILL vara hemma. För att han nu kan ägna sig åt aktiviteter som HAN själv gillar och inte behöver mata, byta blöja, trösta, jaga, plocka osv.

Fast jag menar ur ett rättviseperspektiv mellan mig och pappan. Jag har inga problem med, och full förståelse för att man har mindre pengar under tiden barnen är små. Och tycker också det är generöst i Sverige.

Det jag vänder mig mot är som sagt att det är orättvist mellan mig och pappan.

Låt säga att vi har samma lön 28000:-/mån
Jag tar ut 4 FL-dagar per vecka under första året. Jag har då tagit ut 208 av mina dagar. Och tjänat ca 120.000 före skatt
Pappan har tjänat 336.000 före skatt.
Nu så måste jag ta tjänstledigt , låt säga 3 dagar per månad.
Jag tjänar då 293.000:- per år
Medan han tjänar 319.200 per år.
Så bara under dessa två år så har han tjänat 242.200:- mer än mig.
Och har dessutom kvar 200 av sina föräldradagar.