Min sambo har mycket högre inkomst och vill ha gemensam ekonomi :(

Jag hade ett ex en gång som förväntade sig att jag skulle pröjsa mest för att jag tjänar mer.

Jag har utbildat mig och slavat som en tok under fem års utbildning på CSN. Jag pluggade till ett så kallat högstatusyrke med bra lön. Vi bodde inte ihop då (hade inte råd att köpa något på endast hans lön och alla vanliga hyresrätter i området var för dyra). Jag hade knappt råd att äta, medan han på sitt knegarjobb fick rätt okej med pröjs i jämförelse.

Under dessa FEM ÅR var det aldrig tal om att han skulle ge mig en slant, betala lite mat när han var över och så vidare. Istället roade han sig med att reta mig för att jag "bara pluggade en massa" och belånade mig ("Fy fan var dumt det är att ta lån!") och att det var så mycket bättre att knega på en gång efter gymnasiet och få 13 500 i hand efter skatt. Jag bet ihop och kämpade vidare. Tog examen. Fick jobb direkt och vi flyttade ihop. Fick ingångslön på 28 000 och gratis jobbmobil. Nu började det genast muttras. Helt plötsligt kunde ju jag bjussa lite, jag kunde ju faktiskt betala flygbiljetterna så betalade han någon billig lunch på Donken när vi var där och så vidare.

Som om vårt förhållande magiskt förändrades för att vi flyttade ihop. När vi pluggade skulle jag inte ha en spänn, det var ju "mitt val". När vi flyttade ihop var det magiskt nog dags för mig att betala "efter min lön" av ren kärlek, tydligen. Nä, jag ville ju göra annat för min lön. Den var ju min belöning för att jag pluggat som en galning och skaffat mig ett bra jobb! Inte så jättekul att då lägga större delen (75-80 % tyckte han var rättvist) på räkningar och annat tråkigt tjafs för att visa min "kärlek". Han är väl inte hora, heller? Varför ska jag behöva försörja en vuxen människa för?

Krävde 50/50. Undantagslöst. Och även det var till hans fördel då han åt som en jävla häst och var den som ville ha det extra bra bredbandet till lägenheten.

Och vilken liten barnrumpa! Vad han tjurade när jag höjde min lön till 32 000 året efter. Som om att jag hade högre lön på något sätt minskade hans lön. Som om han skulle lida av att jag hade sex tusen över i månaden i stället för fyra. Som om jag var personligt ansvarig för hans liv. Jag fattade verkligen inte grejen. Gnäll, gnäll, gnäll.

Jag fick toknog och flyttade ut utan ett ord när han var borta över helgen en gång. Tog mina prylar (tack gode gud för samboavtal, även om han gnällde över det också) och lämnade nog med pengar för 1,5 månaders uppsägningstid (resterande 1,5 fick han vackert betala själv). Guuud vad han bölade och hade sig. Inte för att han saknade mig, utan för att det blev så hemskt dyrt efter att jag drog. Jaha, grattis?! Välkommen till den riktiga världen. Det är ingen rättighet att ha en sambo som ska pröjsa. Gå till soc, människa, om du nu svälter eller inte har tak över huvudet.

Summa summarum, vissa människor ska bara ha och ha och ha! De tror att deras egen lön minskar på något magiskt vis för att sambon har mer pengar! Varje vuxen människa måste väl för tusan försörja sig själva, annars förstår jag inte att man kan välja att ta steget och flytta ihop med någon. Dessutom när man har barn också, som TS. Herre jissus.

Den där ogenerösa hållningen är just vad man brukar få höra från folk som "har" och som inte vill dela med sig. Det låter väldigt ogint och osolidariskt. Och du låter väldigt bitter? Jag tror du skulle bli mindre bitter om du lärde dig vara mer generös. Jag lovar dig att det kommer att vara utvecklande för din personlighet.

Ni började med att betala lika trots att du lånade och han hade inkomst. Och sen ville han att du skulle betala mer när du tjänade mer. Hade det varit skillnad om han hade betalat mer från början? Jag antar att han hade inkomst, och du gick på studielån? Han hade kunnat vara mer generös i början, och du hade kunnat vara mer generös i slutet. Så hade det kanske gått lite bättre för er...

Personligen har jag ganska gott om pengar, och mina flickvänner har alltid haft mindre disponibel inkomst än jag. Jag ser inga som helst problem att dela med mig. Om jag tjänar mer är det inte mer än rimligt att jag också betalar mer. Under förutsättning att det omvända gäller. Om dom skulle börja tjäna mer, så får dom också betala en större del av dom sammanlagda utgifterna. Jag kan inte se någon mer rättvis fördelning, men om någon har en bättre lösning tar jag gärna del av det.

Jag fattar inte...sambon tjänar mest och sambon vill ha gemensam ekonomi...!?
Det borde innebära ett stort ekonomiskt stöd för TS jämfört med att ni betalar ert var för sig. För inte klarar väl du dig själv på 5000 eller 2300 kr?

öh..
"Min sambo har mycket högre inkomst och vill ha gemensam ekonomi"

Delvis därfor man om man har, eller planerar, barn GIFTER SIG, man leker inte sambos.

Nej, och då kanske man inte ska flytta ihop.

Om du är så pass sjuk att du inte kan ha ett vanligt jobb borde du kunna bli sjukskriven och få ersättning för det. Förstår att det kan vara tufft att ge upp drömmar om att arbeta med något eget, men ibland måste man vara realistisk och anpassa sig till verkligheten. 

Han verkar ha tröttnat på att försörja dig och ditt barn och jag kan faktiskt förstå honom även om jag egentligen är för gemensam ekonomi (som är tvärtemot det som beskrivs i TS). För gemensam ekonomi krävs gemensamma beslut och gemensamt ansvarstagande även för att inkomster ska komma in.

Va? Är det rättvist att någon annan ska betala ens utgifter? Nej, har man egna utgifter ser man till att skaffa egen inkomst!

Det är "mitt" barn, som vi har på heltid, vi har varit tillsammans sen sonen var tre månader så han har blivit typ som en biopappa. Vi har snart varit tillsammans i 6 år.

Det var faktiskt min sambos idé att jag skulle starta eget företag så han visste ju att det skulle ge lägre inkomster.

Angående högkostnadsskyddet så har jag det, men medicinkostnaderna blir ändå  ca 500 i månaden. Sonens mediciner går på också högkostnad och därav de 100-200 till.

Jag vill att alla som läser mitt inlägg förstår att min sambo inte är nån idiot, han lägger mycket pengar på familjen om vi t.ex reser bort så betalar han hela resan för alla utan gnål. Så det är inte det att han är snål, bara att han vill dela på vardagskostnader. Men jag har svårt att förstå hans resonemang... Han har liksom inte själv några andra drifter än att jobba. Han har inget behov av att träffa vänner, inte "ta en fika" med nån, eller unna sig nåt då och då. Han jobbar stenhårt för att "ge oss en bra tillvaro". Så på ett sätt förstår jag honom. Men jag är annorlunda än honom, det känns pissigt att aldrig kunna ha pengar som till något så enkelt som om sonen vill ha en glass :(

Han kanske skulle må bra av att ni hlet byter inkomst för i månades jubbo. Sedan kan han sitta där och fundera över om det ärså smart att bara dela på utgifterna, men inte på inkomsterna