Sonen vill inte träffas

Du väljer att bryta upp hans trygga familj som han är van vid och får helt enkelt invänta ungen

Har du samma erfarenheter?

Jag tror helt enkelt att du måste ge det tid. Han är i en svår ålder när det gäller separationer. Det är ofta mycket lättare med mindre barn. Han kanske inte är mogen att ännu få reda på orsaken till separationen så känn dig för lite när det gäller den saken.

Fortsätt att höra av dig utan motkrav från sonens sida. Visa att du bryr dig även om han inte visar något tillbaka. Försök att vara närvarande i de delar som han accepterar även om det innebär att du får offra lite extra på t ex skjutsar och annat.

Om han är intresserad av att börja övningsköra kan det vara en bra sak att göra tillsammans. 

Ha tålamod!

Usch vad jobbigt. Du får försöka få med dig sonen på en fika och ge din förklaring men du ska inte tro att "förklaringen" i sig ger honom så mycket, han tänker ju på sig själv just nu och känner antagligen hat för att han tycker du förstört hans tillvaro.

När han börjar må bättre och inser att det kan bli ett bra liv ändå öppnar han förhoppningsvis upp sig igen.

Det enda råd jag kan ge är att du inte ger upp dina kontaktförsök! Det kan ta tid men bara fortsätt. Mina föräldrar skilde sig när jag var 13-14 och en stor eloge till min pappa som fortsatte ligga på, ringa och hälsa på... Jag var inte arg på honom men det var i en ålder då jag inte var så intresserad av att umgås med föräldrar utan ville vara med kompisar. Då kan det vara svårt att hitta ett naturligt umgänge när man inte längre bor under samma tak. Fundera på vad ni kan göra tillsammans.

Vad var orsaken till separationen? Bråkade ni mycket? Har du träffat nån annan?

Det har inte vi med att göra!Ja genom mitt jobb

Vad som är viktigt här är att fortsätta höra av sig, fortsätta låta honom veta att han är viktig för dig. Kräv dock inget tillbaka. Risken finns att du förlorar ett par år av hans liv men fortsätter du höra av dig med korta hälsningar o dyl kommer han tillbaka. Han ser en ledsen mamma och ser att du är orsaken till det. 

Jag skilde mig från mina barns mamma för 8 år sedan. Äldsta dottern är 18 år nu och vi har haft bra kontakt de senaste tre åren. Jag fick bita ihop i fem år, men gav mig inte gällande kontakten. Det var oftast ensidig. 

Nu är det lätt att överösa honom med märkeskläder, iPhones, iPads mm men gör inte det. Han kommer att se det som du försöker köpa honom tillbaka. Ge honom det han behöver så han vet att du finns där. Håll koll på nyhetsbrev från skolan, håll koll på vad som händer i hans liv. Gå på hans utvecklingssamtal och föräldramöten, gå på hans matcher om han spelar något. Var synlig men inte tvinga sig på.

Det löser sig med tiden. Dock har hans mamma också en viktig roll i detta, precis som du. Bete er VUXET mot varandra när det gäller honom. Kom ihåg att skilsmässan inte var hans beslut och gjorde inte hans liv bättre, det var ditt beslut.

Tja, det kan ju vara så att mamman har berättat för sonen att pappa lämnade henne för nån ung snärta och då kanske det är anledningen till att han inte vill träffas.

Gällande varför det blev så här är det bättre att skriva ett brev som hans får läsa när han vill det. Var ärlig men inte för ärlig. 

Kära son,

Vi hade ett jävligt pissigt sexliv, och din mamma har ju inga ambitioner i livet. Jag är så jävla trött på mysbyxor och foppa-tofflor att jag kräks.

/pappa

Ovanstående kommer inte vara till nytta för dig. Akta dig riktigt noga för att kritisera din exfru. Just det du kritiserar kan vara något han identifierar sig med, och då kritiserar du även honom.

Jag har varit barn i samma situation och jag har absolut ingen kontakt med min far längre.

Hur det blir för er beror mest på dig just nu , eftersom din son är ett barn och du är vuxen.

Kastrullresan ger väldigt goda råd. Viktigast är att du visar din kärlek och ställer inte för mycket krav just nu.

Först måste sonen vänja sig med er separation.

Gått genom en skilsmässa för över tio år sedan. Skulle säga som så att det ÄR svårare med större barn, o tonåringar. MEN här spelar nog in orsaken till separationen mycket. En 16årig kille har sett upp till sin pappa o haft honom som förebild länge o i mycket. Då är det ju stor skillnad om föräldrarna skiljer sig pga dom kommit fram till detta i samförstånd pga kärleken är slut eller för att ex pappan förälskat sig i en 10 år yngre kvinna o lämnar mamman o barnen. Enorm skillnad. I det senare ex raserar ju allt du stått för i manlighet o han måste bygga upp många nya tankar från noll. I det tidigare fallet - ge det lite tid, kanske ni tillsammans med mamman kan prata med honom att sådant händer osv. I fallet a tror jag allt löser sig inom 2-3månader, i fall b kan du nog se er relation på ett sätt förstörd o kan ta länge innan den byggs upp igen - annorlunda än den var förr. Min x man har skilt sig för 3e gången o vår dotter är nu 20. Hon är extreemt bitter på sin pappa som har olika kvinnoaffärer varannan månad ungefär, i somras tänkte hon säga upp kontakten för gott. Hon har försökt prata med sin pappa utan resultat o skäms för hans beteende.

Jo har faktiskt ett par i bekantskapskrets som det blev som du beskriver

Deras enda gemensamma barn också 16 år kille

Hade verkligen svårt med att de separerade en period

Tyvärr handlade om otrohet under en lång tid..

Barnet tyckte att kändes konstigt att båda uppfostrade honom till att vara ärlig och vänlig mot andra.. Nu var det raka motsatsen..

Efter många vändor bodde de i sär ett tag och nu efter ett år är de tillbaka till varandra..

Men de har fortfarande svårt att vara som vanligt

Försök att skicka dina sms även om han inte svarar

Skulle du sluta blir det tokigt också, pappa har glömt mig redan..

Det är verkligen inte lätt situation.. Ni skulle kanske gå på terapi tillsammans

Lycka till

Självklart men ts har valt att inte skriva med anledningen i inledningen alltså har vi inte med anledningen att göra

Laga hans favoriträtt ofta och bjud in honom. Fortsätt även om han inte kommer. När man är nere behöver man få sina basala behov omhändertagna. Närhet kanske han inte vill ha av dig men god mat borde få en tonårskille att må lite bättre! Pressa dock inte på samtal när han kommer, det är ok att njuta av mat i tystnad om han vill. Kanske se en film. Bara vara. Tids nog kommer ni säkert prata igen. Jobbig sits, hoppas det löser sig!

Jag bröt kontakten med min pappa ca 1.5 år efter separationen. Jag är i din sons ålder också. Men han visste mycket väl varför jag bröt kontakten, och han gjorde inget åt det, han lyssnade inte ens på vad jag hade att säga..

Om det finns en anledning i ditt fall tycker jag att du borde försöka diskutera det med din son. Om det inte finns någon så är han nog arg för att du valde att lämna de. Jag vet hur det känns att vara i hans sits och det är inte enkelt..

Sluta aldrig kontakta honom! Det är jättelätt att känna sig bortglömd av någon som valde att lämna, speciellt en förälder. Visa att du bryr dig! 

Anledningen är helt enkelt att kärleken till mitt ex långsamt försvunnit, men min kärlek till min son kommer alltid att finnas kvar.

Tack för ditt svar, jag kan inte ens sätta mig in i hans situation, men ville aldrig "lämna" honom, utan förhållandet.

Då har du alla chanser att allt blir bra - sålänge du inte trasslar in en ny kvinna så han ser eller hör om det. Ge honom lite tid. Disktuera, åk hem till dom o tvinga honom att lyssna, vill din x förklara åt honom eller står hon ännu på "bitter- o-sur" plattan? Han lär sig att så länge man har med människor o relationer att göra händer det att känslor ändras, dom tar slut o då mår ni vuxna dåligt om ni inte gör något åt saken, men poängtera som sagt att känslorna gentemot honom aldrig kan förändras.

Tack för ditt råd, ska inte blanda in någon ny.
Och hon står ännu på bitter o sur plattan. Kanske det påverkar han också, omedvetet.