Så oerhört less

Just nu är jag så oerhört less på vår situation här hemma. Min sambo är kroniskt sjuk och arbetslös sen två år tillbaka, bortsett från ett kortare uppdrag på annan ort ett par månader som höll på att knäcka honom fullständigt. Sjukdomen och arbetslösheten påverkar hans humör, när det är som värst är han sur, otrevlig, hetsig i humöret och slår sönder saker ibland. Varenda motgång är en bekräftelse på hur värdelös han är som människa säger han. På grund av sin gamla arbetsgivare vägrar han söka uppdrag i samma stad för han är övertygad om att en potentiell arbetsgivare skulle ringa upp den förra för vem vill anställa en kroniskt sjuk person som inte kan prestera 100%? Jag försöker verkligen att ställa upp för honom, få honom att prata och uppmuntra honom. Jag är fullt medveten om hur hans sjukdom kommer att utvecklas och jag vet att den mycket väl påverkar hans humör. Jag har försökt få honom att kontakta sin läkare och be om hjälp, ja vad som helst. Men han vägrar, han ska lösa saker på sitt sätt och han vet bäst själv. Jag är till och med beredd att flytta 30 mil för att komma bort från allt och ge honom en chans att verkligen bli av med alla gamla spöken. Men när jag upptäckte att det fanns flera lediga tjänster i vår hemstad tycker jag att han åtminstone borde söka dem först innan vi bestämmer oss för att rycka upp familjen. Men han tvärvägrar och blir bara arg. Så kvällen har slutat med att han gått och lagt sig utan ett ord och själv sitter jag här och är bara så sjukt less på hela skiten och inte vet hur länge jag ska palla...