Hatar du SD? Tänk om

Jimmie är en duktig retoriker. Inget snack om saken. Har har vett att föra sig i politikens salonger och det han säger är genomtänkt och låter bra. Men om vi ser bortom dagens Jimmie där vi har vant oss att se honom endast prata om invandringsfrågorna och rasism, vad finns där?

Vem finns mer inom partiet som kan mäta sig med Jimmie, åtminstone lite? Vem verkar vara sansad, stabil, professionell, förtroendeingivande och känns trygg att lägga landets finanser och styra i personens händer? SD är smarta och låter Jimmie fronta som den smarta politikerna som vill skapa förändring och utmana de gamla partierna och dess politik. Men är SD bara Jimmie eller finns det någon bakom? För många är Jimmie just SD och han kan inte styra ett helt parti själv oavsett hur stor stab han har eller hur mycket partipiskan viner.

Fremskridtspartiet i Danmark på 70-talet var nog det första tydliga missnöjespartiet (idag Dansk Folkeparti). Och det byggde på samma retorik som Ny Demokrati fortsatte med i Sverige. Folk var trötta på den vanliga politiken och när någon lovade drag under galoscherna och pekade finger på orsaken till saker i samhället så lät det som ett bra alternativ (trots att det var tydligt att det fanns en hel del populism med). SD gör något liknande. Som underdog har man friheten i att inte behöva stå ansvarig för ett dåligt track record. Mao, det är först senare man som nytt parti får bekänna färg.

Men lek med tanken att alla lokala SD-politiker i kommuner runt om i Sverige skulle få en chans att bilda regering, hur skulle det kännas? De skulle bli ministrar, beslutsfattare, ha direkt påverkan på nationella beslut inom ekonomi, sysselsättning, infrastruktur, samhälle, sjukvård, äldreomsorg, försvar osv. Skulle det fortfarande kännas okey? Eller ser man Jimmie som person på alla dessa poster? Har de lyckat leverera ett förtroendeingivande program och budget på hur allt det de vill göra skall finansieras? Vilka beslut som skall fattas? Samt vilka punkter de kan tänkas köpslå om för att få igenom de saker de prioriterar?  

Det som är unikt med SD:s skandaler jämfört med de andra är att det som de avlönade SD-politikerna säger går stick i stäv emot det som man utåt säger i sin policy. Och då extremt ofta om invandrare, muslimer och hur man vill hantera invandrarfrågan. Antingen så har man dålig pli på de lokala politikerna eller så kör man med dubbla agendor. Den enda motsvarande skandalen jag kan minnas för de andra partierna är valstugeskandalen där Janne i Uppdrag granskning med dold kamera fick några lokala valarbetare att berätta sin syn på invandrare.

De andra skandalerna har mest handlat om sönderklippta kvitton, pampvälde, chokladköp, obetald TV-avgift, svart arbetskraft, lägenhetsköp osv. Men dessa har även resulterat i de har fått lämna sina uppdrag. 

Jag kan hålla med om att det finns ett fokus från vissa på SD. Men samtidigt är det så att nya partier som har mycket populism i sitt budskap alltid har varit föremål för granskande ögon. Och väljer man att ge sig in i politiken så får man acceptera att bli granskad, ifrågasatt och emotsagd. Men även hålla rent framför sina egen dörr. I början av resan till riksdagen så kanske det går lätt och man kan flyga in under radarn. Men ju närmare Helgeandsholmen desto mer kommer press, media och vanligt folk att titta i varje garderob som finns. Har man tidigare kunnat stå utanför och kritiserat de etablerade partierna och dess politiker så kommer man nu finna sig själv att stå i rampljuset och vara en utav dem. Det är just det som ingår i att vara politiker i etablissemanget. För eller senare blir man en av dom man också.

Det som får just SD att sticka ut när det gäller "skandaler" är deras politikers (läs folkvaldas) kommentarer som de har skrivit i social media. Vet inte om det är ovana, vildhussar eller rötägg. Men det är svårt att hitta andra partier och deras politiker som ha gjort motsvarande fadäser. Om SD hade varit smarta så hade SD haft en stenhård kommunikationspolicy om vem och vad som får skrivas eller sägas i social media. Vad de sedan hade sagt i social media efter valet hade varit en annan sak. Nu har man istället matat granskarna varje vecka och gång på gång bundit ris kring sin egen rygg. Utan dessa kommentarer så hade granskarna inte haft något case.

Sen kan jag tycka att ovana bland deras politiker eller svårigheten hitta mer lämpliga kandidater inte är någon direkt ursäkt. Du går till val med de kandidater du har. Inte med de som du kanske får längre fram. Att folk inte vågar visa sitt stöd öppet pga påföljder kan till stor del skyllas på att några av partiets politiker har låtit grodor hoppa ur deras munnar. Hade de däremot kunnat föra sig som Jimmie, haft en tydlig policy om vad man svarar så hade dessa sympatisörer inte haft samma oro. Idag kopplas många SD-anhängare ihop med åsikterna hos någon felvallad gammal greve i Skåne som alltid har varit på den yttersta högern.

Det är alltid lättare att stå i en grupp framför en politiker och kritisera än att själv stå på podiet och stå för det man har gjort och inte gjort. Historien upprepar sig ofta och det var en utav orsakerna till att Ny Demokrati inte levde så länge (plus att partiet imploderade). Men när man själv hamnar på gräddhyllan, får tillgång till alla fördelar samt den makt (och ansvar/skyldighet) en politisk position innebär så brukar det alltför ofta bli så att de största kritikerna själva faller för frestelsen eller inser att politik handlar om löften, köpslående samt prioriteringar. När MP kom in i riksdagen på sin retorik om närmare naturen, bromsa konsumtionssamhället osv var de snabba med att kvittera ut datorer, mobil och fax från Riksdagens "förråd". På den tiden var dessa saker ett signum för just konsumtion och en oerhört dyr sådan.

Tittar man på SD (precis som för Ny Demokrati en gång i tiden) så handlar det mycket om politikerförakt. Man ifrågasätter de etablerade politikernas agerande och dåliga moral/etik. "De sitter på sina feta rövar, roffar åt sig och bara kvitterar ut höga löner för ingenting".  Man lovar förändring, att det händer saker och att det skall bli slut på ett samhälle där politiker (och folk i största allmänhet) kräver pengar utan att ha gjort rätt för sig.

Samtidigt så har SD haft 47 (av total 54) tomma stolar bland Sveriges alla kommuner. Folkvalda platser som de inte har kunnat fylla. Om det beror på att folk hoppat av pga påtryckningar, att de inte har kunnat hitta någon kandidat eller att de har fått in någon olämplig som har fått avgå efter en "skandal" låter jag vara osagt. Men det anmärkningsvärda är att SD trots icke utfört arbete har krävt och fortfarande kräver lön för dessa icke-existerade SD-politiker från respektive kommun. Denna lön kallas för partistöd och är bl.a tänkt att finansiera lokalpolitikernas arbete och då även under den tid de närvarar på möten. SD menar att det inte spelar någon roll, att de enligt lagen har rätt till det och att kommunens och kommuninnevånarnas skattepengar går direkt in i den centrala partikassan är ointressant. Det har gått så långt att det har blivit en rättsligt process av det hela och kommunerna runt om i landet har tvingats att skriva om sina avtal så att ersättning bara utgår då det existerar ett lokalt parti samt en politiker är närvarande på ett möte. 

Det hade varit en sak om SD hade lämnat stolarna tomma. Men att kräva ersättning för det rimmar dåligt med deras retorik.

Lek med tanken: Om vi slängde ut alla invandrare imorgon, tror du att det skulle få bort alla pedofiler, våldsbrottslingar och förskingrare?

I rättvisans namn är det väl ingen som har sagt ju fler desto bättre. Och tiggarna har inget med invandrarfrågan att göra då de per definition är EU-medborgare med rätt till fri rörlighet som alla andra EU-medborgare och har rätt att vara här några få månader. Sedan måste de lämna landet. Det är "baksidan" av det vi har förbundit oss till när vi gick med i EU. De må komma från ett annat land men de är inte asylsökande eller söker PUT. Däremot håller jag med om att det är ett problem på många plan som måste lösas.

Man brukar säga att hat föder hat. Vem som hatade först kanske är ointressant men faktum är att folk känner sig pressade som individer när någon säger att de är oönskade.

När det gäller pensionen så skrev jag detta i en annan tråd:

SD vill ge pensionärerna betydligt högre pension men det är fortfarande otydligt hur det skall kunna genomföras inom statens finanser utan att antingen höja skatterna eller ta från ett annat område. En del pensionärer verkar tro att man det senaste decenniet har tagit deras inarbetade pensionspengar (ur deras öronmärkta "pott/saldo") och lagt dem på annat. Men sanningen är att dessa pengar inte finns. Istället bygger pensionssystemet idag på att alla som har en inkomst betalar 18,5% av sin bruttolön i pensionsavgift. Av detta går 2,5% till personens egna framtida pension. Resterande 16% går ut direkt till pension till dagens pensionärer. Det är alltså lite "ur hand i mun" och systemet fungerar så länge det finns tillräckligt många som arbetar och därigenom betalar skatt som försörjer våra pensionärer. Den dag antalet förvärvsarbetare minskar så kommer pengarna till pensionen även att minska. Det är därför systemet bygger på att man hela tiden har så många som möjligt i arbete och att det håller jämna steg med antalet pensionärer.

Man kan självklart flytta pengar inom budgeten för att finansiera delar av pensionen men det krävs mycket mer för att kunna åstadkomma en markant skillnad i plånboken för föra pensionärer. Och det är just detta som jag aldrig har fått något riktig svar på från SD.

När det gäller skola, vård och omsorg så behövs det mer resurser. Men samtidigt så har man sänkt skatten för förvärvsarbetare med de sk "jobbskatteavdragen". Hur många är de upp i? Fem? De har kostat staten 82 miljarder i uteblivna skatteintäkter. Personligen skulle jag kunna ha klarat mig utan dem om jag visste att de hade gått till att just förbättra skola, vård och omsorg. Men ingen verkar har protesterat då pengarna trillade in i plånboken som sedan i huvudsak kunde läggas på konsumtion.

Invandringsfrågan har blivit ett signum för debatter om och med SD och jag vill hellre veta mer om allt annat de lovar att de skall göra. Tiggarna är globalt problem som nu har nått oss i Norden. Ett förbud mot tiggeri är lönlöst eftersom det räcker med att tiggarna dagen efter förbudet börjar spela mungiga eller slå på en pinne för att det skall klassas som gatumusiker. Och så har vi fått ytterligare en lag som har kostat pengar och som inte har någon verkan.

Vad det handlar om där är att sätta riktig press, kanske t.o.m sanktioner, på de länder som skapar denna flykt till ett drägligare liv. Rumänien har t.ex fått minst 100-tals miljoner i bidrag från EU ifall de används för att förbättra förhållanden för deras tiggande medborgare. Problemet är att de knappt har rört pengarna eftersom motkravet är att de måste lägga 15% själva. Något den sittande regeringen inte vill eftersom dessa pengar måste tas ut statsbudgeten och det är snudd på politiskt självmord idag att lägga pengar på romer. Istället spelar Rumänien spelet att "vi hör ert klagomål men ge dem inga pengar så försvinner dom" vilket resulterar att de slipper omkostnaderna samt förhållandena i landet inte förbättras. Mao, det är en gemensam fråga för EU och inte en nationell invandringsfråga.

Yttrandefriheten ger dig rätt att säga din åsikt. Men ger ingen rätt att göra hets mot folkgrupp eller kräva att man får stå oemotsagd. Var gränsen går för att sabotera någon försök att yttra sin åsikt är inte jag rätt person att bedöma. Men det borde finns en gräns där man går från att ifrågasätta eller protestera till att börja störa ordning eller säkerhet. Jag var inte där du var så jag kan inte uttala mig i ditt fall. Men att du kände dig hotad är skäl nog för det du kände. Men som sagt, hat föder hat. Och det finns ofta a long tail i det hela.

Om man hävdar att man känner medmänsklighet med tiggarnas lidande där de tvingas tigga för att klara sitt uppehälle så låter det lite märkligt att man samtidigt vill förbjuda deras inkomstkälla. Eller missförstår jag dig? 

Tror du läser in saker i det jag skriver som inte finns. Jag ger inte heller pengar till tiggare och har aldrig heller påstått att man skall göra det. Det jag däremot reserverade mig emot att en personer säger att de tycker synd om dem men i nästa mening vill ha bort dem från gatan genom förbud. Förutom att  förbudet i sig inte kommer att uppnå någon större skillnad så riskerar det även bara att dölja tiggarna vilket innebär att deras problem inte har lösts. Vi har bara satt upp en vägg så att åtminstone vi slipper bli påminda om deras elände.

Sen kan man fråga ifall vårt svenska välfärdssystem (och våra skattepengar) skall bekosta dessa personers chans till mat, tak över huvudet och sjukvård både här och indirekt i hemlandet. Idag får de sin inkomst från svenskar som frivilligt ger dem pengar samt att en del samlar flaskor och burkar osv. Tak över huvudet erbjuds av frivilligorganisationer som Frälsis och Stadsmissionen. Men de har ingen laglig rätt att få tillgång till vårt välfärdssystem (med undantag av akutvård). Vilket är helt enligt de regler som finns inom EU.  

www.mediekompass.se/arkiv/mediekunskap/pa-tidningen/nyhetsvaerdering

Egentligen är detta inget nytt problem i Europa. Det är bara så att vi tidigare har varit förskonade medans mitten och södra Europa har haft tiggare sedan t.ex Ceausescu föll i Rumänien (har gav romerna ett viss skydd och rättigheter under sin tid). Nu har verkligheten hunnit ifatt oss också och det är den som sitter utanför ICA eller i T-banan. Du har rätt i att framtiden med största säkerhet kommer att se likadan ut. För det han den gjort i Frankrike, Spanien osv de senaste 20 åren.