Er värsta arbetsdag någonsin?

Hur skulle ni se på förutsättningarna att ta emot akut sjuka människor kontinuerligt under > 18 h utan rast, fika eller förutsättningar för toalettbesök, där du förväntas springa mellan (oklart hur sjuka, för du har inte hunnit titta på dem än) patienter på akuten och försöka akut hjälpa vansinnigt sjuka människor på sjukhusets avdelningar som plötsligt får andningsbesvär eller liknande, ta emot en kaotisk trafikolycka utan förvarning, meddela anhöriga om deras föräldrars död, samtidigt som det trillar in en man med oklar sjukdom och dör på bristen framför dina ögon, varva mellan att ta hand om jättesjuka människor till människor som bara har ångest eller omedelbart bekräftelsebehov, att aldrig hinna få avsluta din tanke, eller uppgiften för stunden för någon rycker tag i dig eller ställer en ny fråga, alltmedan du har en liten mackapär som piper på dig i fickan från diverse frågor från konsulter, läkare på distrikt och avdleningssystrar som du helt enkelt inte har tid att svara på tills de söker på akutlarm, och när du klockan fyra natten tar din nästa patient ur en lista som bara fyller på sig, blir utskälld av anhöriga för att allt tar så lång tid fastän patienten inte är dålig, och när du på morgonrapporten när du meddelar allt du gjort blir påtalad att man glömt en liten jävla skitgrej av administrativ art får skit för man börjar lipa av trötthet. När du går hem har du vetskapen om att om dryga tolv timmar kommer ett likadant pass till. Jag har många värsta arbetsdagar. Ovanstående må låta extremt men det är det inte.