Er värsta arbetsdag någonsin?
Det finns nog två, båda på samma arbetsplats.
Den enda händelsen var inte direkt relaterad till arbetet utan hade med mitt privatliv att göra. Det var dagen jag jobbade som graviditetsvikarie, och visste att mina katter skulle avlivas den dagen, katter vi hade haft i 9 år och den ena av dem hade varit min enda tröst under många svåra år i mitt liv då jag bara velat ligga ner och dö, då vänner och familj svikit så fanns han där med sin ludna päls och goa hjärta och tröstade.
Hursomhelst jag var jätteledsen den dagen, och skulle vara en av 2 fröknar som gick med 17 barn till ett museum, minns hur förkrossad jag var för att jag visste att våra katter skulle dö och ungefär vilken tid. Samma sekund de dog så kände jag det i anden/hjärtat som om deras själar passerade min själ, en stark känsla som berättade för mig att nu var de inte kvar längre. Det är ovanligt och kanske låter konstigt men det är i ärlighetens namn något jag upplevde. Sen skulle man försöka vara en bra fröken och hålla masken för inte kan man berätta för 3-5 åringar att ens katter dött heller, man ska ju aldrig låta privatlivet gå ut över jobbet.
Den andra händelsen var då jag hade sovit väldigt dåligt, och haft ångest attacker och mardrömmar den natten som stal den lilla sömn jag fått, jag hade samma dag också min första rikliga mens dag i månaden som alltid är värst om det inte redan räckte med att jag knappt fått sova ostört den natten! Och så händer det, jag hade varit i träslöjden med 5-6 åringarna och skulle gå tillbaka till förskolans lokal med dem, och en av de jobbigaste ungarna som alltid tjafsar och bråkar med alla( det är alltid de barnen som har längsta dagis dagarna som är bråkigast för att de inte mår bra)Hursomhelst, den där pojken smiter och säger: HAHA du kan inte ta mig!!! och jag blir så fruktansvärt arg att jag nästan kokar, på väg till ett nervöst sammanbrott så går jag ilsket till pojken och bär honom tillbaka till de andra barnen, som tur är stod och väntade snällt på mig och jag till och med råkade släppa ur mig en svordom i farten..fy fasiken vilken dag!! var nog aldrig rätt person att jobba på förskola till och börja med, fick diagnosen Asperger först 3 år senare och har inte arbetat på förskola sedan dess.
