Först sket människan i sängen! Vägrar ha blöja! Pissade mig i näsan när jag skulle hjälpa hän att urinera. Vart arg som ett bi om jag använde handskar. Satt och onanerade i vardagsrummet. Jag sa upp mig dagen efter... Ps människan som gjorde detta är 100% frisk i huvudet. Om det hade varit en efterbliven person så hade jag nog inte brytt mig.
På 90-talet hade jag ett vik på en förskola i södra Sverige. Året var 91a om jag inte missminner mig, var 24 år. "Pedagogerna" daskade barnen i stjärten, drog i armar, luggade och gormade och skrek för minsta lilla. Var ett barn gnälligt på vilan så fick barnet hårda daskar i stjärten och ville något barn inte ha maten så blev stolen bortdragen till hörnet och ungen fick gråta mot väggen.
Slutade efter två månader, helt förstörd.
Jag skulle ha ett samtal med min chef där min provanställning förväntades övergå i fast anställning. Jag gick glad i hågen - den senaste återkopplingen jag fått av en äldre kollega löd: "Du har verkligen gått framåt den senaste månaden. Det är ju inte alltid man ser det själv."
Väl på mötet fick jag höra att jag inte utvecklats tillräckligt snabbt och skulle bli av med jobbet men att de kunde rekommendera mig - förutsatt att jag helt bytte karriär först. Under mötet och de jag talade med efteråt så kom det också fram att minst två personer ljugit för mig under flera månader och ev. hade en dessutom snackat stora mängder skit (om den informatören inte också ljög). Jag som fram tills dess trivts så bra att jag hade köpt hus på den nya orten...
Behöver nog ge lite bakgrund till min värsta dag. Jag hade flyttat utomlands för att bo med mitt ex och fått jobb på en välkänd eventbyrå. Mitt ex visade sig vara alkoholist och jag blev systematiskt misshandlad både fysiskt och psykiskt. Jobbet gick bra och de hade sagt att jag skulle få fast anställning efter att jag avslutat min provanställning om en månad. De flesta på jobbet visste nog mycket väl vad som försegick när jag kom till jobbet med nya sår och blåmärken var och varannan dag. Vet att den kollegan jag var närmast visste men jag hade aldrig sagt något till någon annan utan ljugit ihop någon löjlig historia typ jag gick in i en dörr.
På natten mot söndag blev jag misshandlad och våldtagen och mitt ex avslutade det hela med ett mordhot. Söndag kväll hjälpt en vän mig att fly under knivhot. Mitt ex jagade honom upp och ner för gatan med en kökskniv medan jag packade mina saker. Jag kom in till kompisens lägenhet vid 6 tiden på morgonen helt förstörd.
Klockan 7 ringde jag min chef. Jag berättade allt som hänt och bara grät. Han försäkrade mig om att allt skulle bli bra och att jag inte behövde komma in till jobbet utan kunde stanna hemma tills jag hade samlat mig och att vi skulle höras av. Kan tillägga att jag inte hade några viktiga möten på måndagen eller liknande utan skulle endast ta hand om nya bokningar den dagen och de samtalen hade lika gärna någon annan på avdelningen kunnat ta.
Tisdag morgon var jag tillbaka på jobbet. Allt flöt på som vanligt och det gick bra även om jag mådde skit så behövde jag pengarna. Mitt ex hade tömt mitt konto så jag hade inget alls. Inga pengar och bara min väns soffa att bo i. Även onsdagen flöt på som vanligt utan missöden.
På torsdag eftermiddag kallas jag in på möte med chefen som jag pratat med på telefon som även var vd för företaget och personalchefen. Jag trodde vi skulle diskutera min fasta tjänst men så var inte fallet. Jag hann knappt sätta mig innan de berättade hur besvikna de var på mig att jag inte kommit till jobbet på måndagen och hur jag svikit deras kunder. De kunde absolut inte fortsätta ha en opålitlig människa anställd hos dem och jag fick sparken med omedelbar verkan. VD:n bara stirrade helt kallt på mig. Han som försäkrat mig att allt var okej på telefonen. Jag har fortfarande ingen aning om hur det blev sådär. Men kände mig oerhört sviken och sårad. Hade jag vetat att det skulle bli konsekvensen hade jag nog kommit in på måndagen ändå men men. Var bara att gå ut packa ihop mina saker och gå hem.
Så på mindre än en vecka förlorade jag både hem och jobb. Blev en jäkla soppa och har nog aldrig känt mig så liten och värdelös i hela mitt liv som just på det mötet.
Men det löste sig det med samma vecka träffade jag min nuvarande sambo och idag 4 år senare har vi hus och barn ihop så det löste sig det med :) men den dagen var nog definitivt den värsta.
Jag jobbade på ett vandrarhem/äventyrsportscenter där vi under dagen fått reda på att en av personerna i ett större kompisgäng som bott hos oss en tid avlidit under en av oss ordnad aktivitet. De andra var förkrossade, jag med då vi blivit vänner, men det var inte läge att visa några känslor då. Jag hade under dagen bollat anhöriga samt blivit nedringd av journalister. Jag ägnade sen kvällen åt att ordna mat och annat praktiskt åt de andra i gänget så att de kunde få ta det lugnt och prata med varandra. Under dagen hade jag upprepade gånger försökt nå min chef (som egentligen jobbade den dagen) för att få in lite förstärkning. Hen släntrade in på kvällen och gav mig en avhyvling för att personaltoaletten inte blivit städad under dagen.
Jag sade upp mig på stubben, och stannade bara länge nog för att få gänget säkert hem och ta emot mannens anhöriga.
Varför gick du inte tillbaka till affären för att klaga på att de debiterat dig för en vara du aldrig tog och köpte?
Ja, jag jobbar inom vården och mja.. Just detta år har varit rätt ruttet.
Det värsta var i våras- för att göra historian kort så var det någon som skrev diverse kränkande ord på kontorsdörren till vår samordnare. Detta upprepades vid flera tillfällen.
Ialla fall, det blev polisanmälan och kort efter blev det förhör med bossen o högsta bossen där båda mer eller mindre anklagade mig för detta. Jag har aldrig känt mig så orättvist behandlad och kränkt ever. Nu är chefen ledig ett tag och helt ärligt så funderar ja på att byta arbetsplats sen - ska gå på mammaledighet i dec så sen ska ja försöka hitta ett annat ställe att jobba på för det där tyckte jag inte var okej.
Vi har på vårt boende demens/psykiska diagnoser på våra boende och de är väldigt unga. I alla fall, en morgon var det en boende som slog till mig så jävla hårt i ryggen så ja tappade andan och vart så arg så jag började gråta.. Fast å andra sidan råkar alla ut för något där - o mkt värre saker än vad ja varit med om. Jag är glad att ja sluppit sånt men nu när ja är gravid går ja inte in till vissa boende därför att de sparkat i magen på andra gravida i personal.