Inlägg från: Drottningen70 |Visa alla inlägg
  • Drottningen70

    Självisk pappa

    Kan relatera så du anar inte. Min barnafar drog till London när jag slängde ut honom. Ringer nästan aldrig dyker upp ungefär var 8:e månad utan pengar eller planer för hur han ska passa på att ta tillvara de få dagarna med barnet. Måste alltid hinna med och träffa polarna de två-tre dagarna han är i Sverige. Skulle nog inte komma alls om jag inte drev på. Jag curlar också. Hjälper att leta biljetter, bokar resa, hämtar och lämnar vid flyg och värst av allt låter dumjävelen bo HÄR. Men egentligen handlar det inte om att jag curlar honom utan om att jag gör det för barnets skull. Barnet har en stor längtan efter pappa, och jag vill inte att han ska uppleva sig oälskad av pappa. Tids nog kommer han att förstå men ännu är han bara sex år och behöver inte exponeras för sådana smärtsamma insikter om jag ett tag till kan curla bort det.

  • Drottningen70

    Själv tänker jag att det bästa vore om barnets far rätt och slätt dog, r det är lättare att förklara och blir en renare sorg.

  • Drottningen70
    Anonym vart det barnet skrev 2014-09-07 15:33:35 följande:

    Hej!

    Lite input från en som haft en pappa som lämnade mycket att önska...

    Min mamma eller andra släktingar har aldrig pratat illa om min biologiska far, trots att han betett sig som ett svin mot samtliga familjemedlemmar sen urminnes tider. Hur som, det har lirkats och curlats med honom med 'har förstår inte bättre' eller 'Han gör så gott han kan', har det hetat. Min bror fick när han var kring 12 år välja om han ville ha kontakt med honom mer, då vår bonusförälder sa 'Du vet att du inte måste träffa honom va? Det är ditt val nu'. Min bror valde att inte träffa honom mer än ett fåtal gånger per år efter det. Han har vart nöjd med det beslutet.

    Från min egen synvinkel har jag alltid fått med mig det där tänket, även när det kommer till andra relationer i mitt liv. Dryg/otrevlig pojkvän = 'Han vet inte bättre'. Kompisar som behandlar en som skit = 'De menar inget illa' eller 'Hen gör så gott hen kan' osv.

    Med hjälp av psykolog i vuxen ålder lärde jag mig att vissa människor beter sig som skit. Det är inte okej. Det är däremot okej för mig att bli förbannad, att säga ifrån och att skrika och protestera så mycket jag vill. Fungerar det inte så är det okej att skita i den personen, att bryta. Det kan låta hårt men jag ska inte behöva ta ansvar för en vuxen människas brister, särskilt inte om det är min förälder.

    Jag hade behövt att min omgivning sa till mig 'Jag vet att hen beter sig som ett svin just nu. Det är inte okej att någon gör så mot dig. Du får säga ifrån och du behöver inte träffa hen något mer om du inte vill. Du ska ha människor omkring dig som får dig att må bra och det är INTE ditt ansvar att hen inte får dig att må så.'

    Att aldrig prata skit om en människa som beter sig som just skit mot ens barn låter fint på pappret. Däremot är det nyttigt att spegla barnets känslor ex 'Jag förstår att du blir ledsen/arg/upprörd/besviken när hen gör så mot dig'.

    Mitt råd är alltså: Sluta curla, tänk på att dina barn ist behöver känna att de har vuxna omkring sig som bryr sig, för det är vad de förtjänar. Den här sk pappan är inte en sån vuxen. Det vet dina barn, men det måste du också bekräfta.

    Lycka till!


    Curlandet kan ju handla om att man inte låter barnet VETA att pappa uppför sig dumt. Finns ingen anledning att låta barnet upptäcka att pappa hade glömt bort hans födelsedag om jag inte påminnt. Finns ingen anledning att låta barnet veta att pappa som säger sig ej ha råd att komma till sverige mer än en gång per år, samtidigt åker till andra sidan världen tre ggr om året. Att täcka upp behöver inte betyda "ursäkta" besvikelser eller att lära barnet att det är ok att bli behandlat dåligt.
  • Drottningen70
    Anonym skrev 2014-09-07 21:43:36 följande:

    Precis så är det med det yngre barnet och precis så var det med den stora innan hon själv insåg att pappa är en skitstövel. Jag vill så gärna att den lille ska tro att hans pappa bryr sig om honom. Aldrig någonsin ska jag berätta att pappa brukade säga " that kid is full of shit. He cant be mine" Aldrig någonsin ska jag berätta för honom att han säger att storasyster brås på honom och är helt perfekt, lillebror brås på mamma och honom kommer det bli synd om. Inte ska jag heller berätta att han tog av honom bilbältet när han var bebis och körde det fortaste han kunde bara för att psyka mig.

    Men en dag upptäcker han kanske det. Och vem blir han besviken på då? Honom eller på mig som han litar på och älskar som hjälpte till att hålla skenet uppe?!?


    Jag tänker att den dagen de börjar upptäcka saker på egen hand så får man svara så gott man kan och hjälpa dem igenom det också. Kanske blir de besvikna på en, men det är klart de tar ut sin besvikelse på den enda förälder som finns tillgänglig. Så småningom blir de äldre och förstår mer. Min kille har så smått börjat undra hur pappa som tydligen jobbar så mycket, ändå inte har råd att komma hit. Jag svarar att jag inte heller förstår och att vuxna ibland gör saker man inte förstår. Och det är ju ingen lögn. Jag säger också att pappa ändå älskar honom, för det tror jag ändå att han gör på sitt eget skruvade sätt. I takt med att barnet blir äldre så får man prata om saken på annat sätt. Men just nu, som sexåring med stor längtan efter pappa är behovet störst av att känna sig älskad av pappa. Men visst skulle jag ljuga om jag påstod att det inte kändes de ggr barnet säger att pappa är bättre etc. Trots att jag förstår att det är ett utslag av saknad.
  • Drottningen70

    Den dagen du börjar förbjuda umgänge så lär det ju dock bli väldigt mycket mer intressant för pappan för då blir det prestige.

  • Drottningen70

    [quote=73949945][quote-nick]Malintbackstrom skrev 2014-09-07 22:22:34 följande:[/quote-nick]Tyvärr har du rätt igen.[/quote

    Blir lite nyfiken varifrån barnafadern kommer?

  • Drottningen70
    Malintbackstrom skrev 2014-09-07 22:39:38 följande:

    Han är vit sydafrikan men bosatt i England. Din barnafader?


    Inte så van att skriva inlägg, blev anonym...[/quote]

    Kanske är når afrikanskt syndrom haha. Nä såklart det inte är, men kan nog hänga ihop med en kulturell syn på vem som äger ansvaret för barnens välbefinnande. Min barnafar ärursprungligen från västafrika.
  • Drottningen70
    Malintbackstrom skrev 2014-09-09 18:23:35 följande:

    Jag har bara 1 bil och sambon har en jobb bil. Vi behöver dem då vi båda jobbar och bor mitt inne i skogen. Förra gången han var här fick han låna bil av oss då vi hade 2. Då lämnade han kvar 2 parkeringsböter. Plus att han fick bensinstopp på motorvägen då han glömt fylla på med bensin och sen återlämnade han bilen utan att tanka. Spelar kanske inte så stor roll, men det var väldigt stressigt för barnen som blev väldigt upprörda av detta.

    Jag tror nog han vill att jag ska ordna, som jag brukar... Fixa bil eller köra runt på dem. Vet faktiskt inte hur han tänkt.

    Nej, det gör inget om de bor i skogen, bara de kan göra saker. Typ handla mat...

    Den lille vill åka utan den stora. Den stora vill träffa honom i 1-2 dagar.

    Hyr han stuga och fixar transportmöjligheter får de åka till honom. Trots att jag vet att jag kommer må skit under hela besöket.

    Förra gången han var här, kom han full då han festat med en kompis halva natten. Han glömde plånbok/ pass på bussen. Och han hade spring tävling med sin astma sjuke son när det var 20 minus... Lillen fick astma attack och den stora blev utskälld för att hon "orsakat" astma attacken.


    Fast detta låter ju som om han inte bara är dum i skallen utan rent av farlig för barnen. Där skulle jag nog dra gränsen...
Svar på tråden Självisk pappa