Min dotter vägrar låta sig läggas/tröstas av mig och är helt maniskt avs mamma

Min fru och jag har en underbar liten dotter på 19 månader som i princip alltid är positiv och glad och tycker om att leka lika mycket med oss båda. Problemet är att hon blir alldeles vansinnig om mamman lämnar rummet, tex för att gå på toaletten. Då springer dottern och ställer sig utanför dörren och vrålar, gråter så att tårarna sprutar. Om jag försöker lugna henne slår hon bort mina händer och t o m ryggar bort från mig.

Jag vill understryka att så är hon bara när hon hamnat i detta maniska tillstånd. I alla andra fall har hon och jag ett hur gulligt och fint förhållande som helst.

Vår dotter beter sig likadant när hon ska sova. Hon vägrar låta sig läggas av mig utan skriker och beter sig enligt ovan så att endast mamman kan lägga henne. När hon vaknar under natten brukar vi ta in henne till oss och då lägger hon sig _på_ mamman och rullar av endast då hon somnat djupt. Det har hänt att hon skriker till om hon vaknar och råkar ligga nära mig. Och så kryper hon upp på mamman igen.

I augusti var min dotter och jag hemma hos min mamma. Då betedde hon sig på liknande sätt, fast vrålade när det var jag som lämnade rummet istället. Och hon sov gladeligen bredvid/på mig.

Vår dotter pratar ännu inte (hon kämpar med fyra språk samtidigt då min fru och jag är från olika länder och vi bor utomlands) men hon säger "mamma", dock aldrig, verkligen aldrig, "pappa". Hon blir jätteglad när hon ser ett foto på sin mamma, utbrister "mamma!", men inte när hon ser ett foto på mig.

Det här har nu pågått sen månadsskiftet juni/juli och jag börjar tycka att det är riktigt jobbigt. Jag får intrycket av att vår dotter rankar oss som föräldrar och att jag brister i något eller inte duger till. Något måste det vara. 

Jag har försökt vara ännu mer varm och vänlig men det funkar inte. Jag har försökt prata med henne (hon förstår bra trots att hon inte pratar) men inte heller det ger resultat. 

Har någon varit med om detta och har ni några förslag till vad man kan göra, hur jag kan bete mig för att försöka ändra situationen?

Skulle verkligen uppskatta förslag på vad jag/vi kan göra.
Stort tack på förhand
Philip