Hjälp! Sonen kommer upp typ tusen ggr varje kväll - hur göra?

Det var min tanke också, du formulerade den så bra. 

Ts
Tror inte heller det här handlar om trots och gör inte läggningen till en maktkamp där barnet kan börja förknippa sänggåendet med ett obehag.
Jag är rätt säker på att det är övergående och att han behöver extra närhet just nu.
Ge honom den.. 

Tack alla för svar. Vi ger vår son massa närhet och kärlek och det är ju inte alls så att han är ledsen när han ska sova. Tvärtom kommer han upp och skrattar och springer och busar mm. Sen är det klart att det beteendet står för något, vi funderar bara för vad?! Helt klart är att han har påverkats av att jag är gravid och han snart ska bli storebror. Det ger säkert med sig efter en tid! Det är heller inte så att han uttrycker att han vill att vi ska ligga bredvid. Han är en glad och trygg pojke i sig själv!

Vi kör belöningssystem. Somnar och sover hon hela natten i sängen får hon sätta ett klistermärke i boken för klistermärken, samt sätta en stjärna på nappen. Hon älskar det. Men egentligen tror jag inte på sådana system, eftersom jag ogillar bestraffningar vilket det ju blir om hon ändå kommer upp av en anledning. Så stjärnan på nappen får hon åndå.

petrakrantzlindgren.se/2012/02/26/fragan-jag-onskar-att-fler-foraldrar-funderade-over/

Läs gärna det där TS. Det stämmer in på er situation.

Tack katastrofplantagen för ditt svar. Jag är själv lärare och också ganska anti belöningssystem, men vet att det fungerar bra på vissa barn/klasser!

Gällande att så många skriver att det är bra att ligga bredvid tills barnet somnar.. Jag förstår er tanke, men tycker ändå det är värt att lära barnen att somna själv i sin säng eftersom man vet att barn som inte somnar själv på kvällen har väldigt svårt att somna om själv på natten om de vaknar. Och det gynnar ju inte deras sovutveckling direkt tänker jag! Alla ska göra som de tycker är bäst helt enkelt, alla är vi olika!

Jag tycker ligga bredvid låter jobbigt och krångligt...Mina barn somnade alltid själva, efter saga och mys var det godnatt kl 8. I perioder kom de upp som ts son, men det är bara att ha tålamod, det går över, ge inte upp om ni vill att han ska somna själv.

Fast det där att barn inte kan somna om på natten om de inte har somnat själva på kvällen är ju en myt. Det är inget "man vet".
Vi har alltid legat bredvid sonen (snart 4 år) tills han somnar. Men han somnar alltid om själv på natten och sover fantastiskt bra.
Likadant med många andra barn jag känner. Och vad är det för sovutveckling du pratar om? När barnet är moget så somnar det själv, oavsett om hen är 6 månader, 2 år eller 7 år. Inga konstigheter.
Sen är det ju en annan sak om ni föräldrar inte vill ligga hos barnet. Då får ni ju hitta något sätt som passar er familj.

Belöningssystem tror jag, för övrigt, att man ska akta sig för. Då talar man ju bara om för barnet att man inte tror att barnet klarar av den hen ska göra om hen inte belönas. Inte så bra för självkänslan skulle jag tro.

Jättebra länk! Läs, TS!

Vi sitter i sonens rum tills han somnar varje kväll, han är drygt 3,5 år. Känns självklart att möta det behovet. Storasyster fick börja somna ensam i rummet först nu i år och hon är två år äldre, hon ligger och lyssnar på ljudbok eller musik tills hon somnar. Dock har jag aldrig velat ligga bredvid barnen tills de somnar, jag vill inte riskera att somna själv, så jag sitter i en fåtölj bredvid. Sen har vår son varit väldigt jobbig att lägga under sommaren, ljust, varmt, han var inte lika trött osv men nu har det vänt igen, han går på förskola och är jättetrött på kvällen.

Ett tips som 3,5-åringen gillar mycket är att lyssna på musik. Han har inte gjort det tidigare men nu älskar han Astrid Lindgrens sånger så vi skaffade en cd-spelare och kör en skiva med den musiken sen någon månad tillbaka, ganska låg volym så man behöver ligga stilla och lyssna, han somnar jättesnabbt.

Det stämmer faktiskt inte. Det finns verkligen inget som helst vetenskaplig grund för det påståendet även om det är ett populärt argument bland diverse "experter".

Sedan kan man självklart tycka olika ändå. Någon tyckte att det verkade krångligt och jobbigt att ligga bredvid. Vi tycker att det är mysigt och jag tänker på alla tankar och funderingar jag skulle missat om vi inte legat bredvid dem.......det är mycket som poppar upp i både min 5- årings och 6-årings huvud när vi ligger där i mörkret och sömnen är nära.

Krångligt och jobbigt verkar det däremot vara att hålla på att kämpa med ett uppspringande barn för en principsak . Men som du säger, alla är vi olika.

Stanna hos honom?
Det är vanligt att barn som ska få eller har fått syskon "går tillbaka" i tid, det är inga konstigheter. Som förälder kan man dock underlätta denna process. Jag/vi skulle utan tvekan stanna hos barnet, det skulle underlätta för barnet och för oss som inte behövde lägga energi på något (enligt min mening då) onödigt. Jag tror att det bästa man kan göra om man vill se en fin syskonrelation och motverka svartsjuka är att fortfarande möta det äldsta barnet där det är och inte tänka "Nu är du stor, du ska få eller har fått syskon, nu ska det och det förändras därför.." och faktiskt se att det är en stor omställning för ett barn som hitintills varit ensamt barn i familjen. Att tänka att det är djupare än trots.

en fråga kring detta om det är ok. 

just det här med att inte ligga bredvid när barn nr 1 ska sova för att man ska få syskon. det är ju inte bara det som tar tid. För oss tar det tid med nattningsrutinen INNAN han somnar själv med att göra sig i ordning, borsta tänder, läsa minst 2 böcker, sjunga en stump kanske och sedan gå ut och lämna. Ni som resonerar som så att man inte kan ligga där för att det tar tid vad har ni/ eller tänkt er för nattningsritual innan?

Jag kan gruva mig för att vår är lång nu när det kommer ett syskon samtidigt som det är sååå mycket värt att att ha lite kvalitetstid, mys och lästid och ägna honom uppmärksamheten och inte minst att det är viktigt med högläsningen.

men är behov och lust likställt? och vad händer när ens behov krockar med andras? och ska man ha sina behov tillgodosedda i alla lägen? 

det är också viktiga frågor att tänka på. och vilka behov är riktiga behov? Är det ett behov att ha kul hela tiden eller är det bara roligt och därför önskvärt att ha kul hel tiden?

jag menar inte att Petra har fel. det är en väsentlig fråga som man bör ställa sig. Men tänk om svaret bara är att: "tja det är ju roligare att vara vaken än att ligga och vänta på att somna"...

Självklart får du fråga!

Våra nattningsrutiner ser ut ungefär som de du beskriver. Först städar vi hans rum tillsammans, myser i soffan, tar på pyjamas, tvättar honom och borstar tänder. Därefter går en av oss föräldrar med honom in i hans rum. Han ligger i sin säng och jag eller min man läser en saga. Vi pratar därefter om boken och sammanfattar dagen lite kort. Sen säger föräldern god natt och går ut. Han har en lampa tänd hos sig.

Visst tar det lite tid som du säger men så är det ju med småbarn.. Detta med att vi inte vill ligga bredvid har också att göra med att det kan dra ut väldigt på tiden innan han somnar och då blir ju nattningen dubbelt så lång.

Det passar oss att göra på det här viset men tråkigt nu när han har kommit upp så mycket som sagt. Men vi tog till oss av någons tips om klistermärken och det gillar sonen! Oavsett hur det går får han ett klistermärke som han klistrar in i en bok han har. Går det så bra att han endast kommer upp nån gång för att kissa eller dricka vatten (för det måste man ju få göra) så får han två klistermärken och en tatuering. Uppskattat och det har funkat bra! Han har inte kommit upp lika mycket sista veckan. Superskönt!

Vi pratade också om hur vi skulle göra när vår son skulle bli storebror. Vi beslutade att inte ändra någonting innan bebisen kom, vi fortsatte att natta genom att ligga bredvid. Nu är bebisen 10 månader och vi har inte haft några problem att natta dem. Jag lägger bebisen vid 19, är jag ensam hemma får storebror antingen vara med (han sitter tyst tills han tycker att det är tråkigt då går han till sitt rum, haha) eller så leker han på sitt rum. I nödfall får han se en film. När lillebror somnat så börjar vi nattningen av storebror. 

Nu har vi börjat säga till stora barnet att vi ska på toa när vi har legat där en stund och när vi kommer tillbaka efter några minuter så har han somnat. Men det är BARA för att vi inte pallar ligga i ett mörkt rum hur länge om helst :) Inte för hans skull alltså :) Lite ego får man vara när man har nattat två barn ;)

Du kommer vara tvungen att lära dig att natta barn samtidigt som du underhåller ett annat barn, bebisar sover ju på dagen också. Dessutom kom väldigt många beteenden tillbaka som vi trodde var över för länge sedan när bebisen kom. Stora barnet började vakna på natten och ville inte sova i sin egen säng osv. Vi lät honom så klart sova hos oss. När vi inte ville ha båda i samma rum gick jag iväg med lillebror och la mig i ett annat rum så att inte storebror skulle känna sig undanskuffad från vår säng. Nu har vi sängar i alla sovrum så att en vuxen och ett barn kan sova i alla rum, man vet inte vart man vaknar på morgonen ;) Alla somnar i sina egna sängar men när storebror kommer in till oss så lägger sig pappan inne hos lillebror, han vill oftast ha mat (ersättning) i den vevan. 

Vi kanske krånglar till saker och ting, men ingen är ledsen eller känner sig utanför. Och vi har aldrig använt mutor och kommer inte att göra det heller. Inte heller straff, metoder eller hot.