Inlägg från: Anonym (skadad för livet?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (skadad för livet?)

    Om sekter och hjärntvätt

    Jag har svårt att gå vidare och förlåta de frikyrkliga församlingar och ledare som jag växte upp med, och har svårt att frigör mig helt från de spår som uppväxten har satt. Det är så mycket som blev inpräntat i mig; sexuell orenhet (hade ångest efter onani och sex med min pojkvän, samt diverse aktiviteter i sänghalmen även inom äktenskapet), psykiska och fysiska sjukdomar sades vara orsakade av satan/demoner, tankar som är kritiska gentemot tron är planterade där av djävulen, man ska känna skuld när man gör "fel" och be om förlåtelse - lever man i oförlåtelse hamnar man i helvetet oavsett om man följer övriga regler eller ej. 


    Jag hade grav ångest under hela min gymnasietid, då man skulle finna sin egen identitet och i skolan aktivt fick lära sig att tänka kritiskt och ifrågasätta. Det var ju så att säga en del av läroplanen. Det blev en inre konflikt, jag var en person i skolan och bland vänner, och en person hemma. Jag kände inte att jag hörde hemma någonstans, och kände mig falsk - både hemma, i kyrkan och bland vännerna.


    När jag genom psykologkontakt som 23-åring vågade börja ifrågasätta den lära jag hade vuxit upp med växte sig ångesten allt större. Jag pendlade mellan att våga ifrågasätta, och att få ångest över att djävulen började få ett grepp om mitt sinne. Psykologer var ett av djävulens påfund, som försökte hjärntvätta en bort från tron. De tutar i en saker som går emot läran, och det var direkt "farligt" att gå i terapi. Behövde man hjälp med själsliga problem skulle man vända sig till en kristen själavårdare, eller en pastor. 


    När jag slutligen tog steget att lämna kyrkan kände jag en enorm frihet och glädje, och ångesten försvann "över en natt". Men genom åren som gått sen dess (7 år) har det återkommit i perioder, känslan av att leva fel, känslan av att behöva omvända mig, rädsla för helvetet etc. Och jag bär på en stor ilska gentemot frikyrkan.


    Hur upplever andra det som har varit i liknande situation? Hur blir jag fri på Riktigt?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-09-19 11:34
    Jag missade att kryssa i att anonyma svar är tillåtna. Typiskt. Nu har jag två trådar, en där det är tillåtet och en där det inte är det (startade en ny). Men vet inte vilken som är vilken. Hade tänkt be att få den andra borttagen. Skulle vara tacksam om någon upplyste mig om vilken tråd som tillåter anonyma svar.
  • Svar på tråden Om sekter och hjärntvätt
  • Anonym (skadad för livet?)

    Okej tack! Då ber jag dem ta bort den andra tråden.

  • Anonym (skadad för livet?)

    ROS har jag inte hört talas om, men annars har jag kollat på en del sidor. Tyvärr är de ofta väldigt inaktiva och ger inte så mycket.

  • Anonym (skadad för livet?)
    Anonym (134) skrev 2014-09-19 12:57:58 följande:

    Jag kan nästan inte ens tänka mig hur svårt det är att komma bort från nåt sådant du har genom gått.
    Men du ser hur de har jobbat med ditt psyke inom den kyrkan, hur de har fått in all ångest och osäkerhet i dig. som att gå till psykolog är fel, du ska gå till en själavårdare eller en pastor. 
    Samtidigt förstår jag, genom min tro, så kan jag inte få stöd för min tro genom en vanlig psykolog. men jag kan få stöd som en vanlig människa, som en person.

    Men varenda en, nihilist, ateist som troende har lite ångest ibland, lite tvivel, över olika saker, är detta rätt väg? (rätt yrke/ rätt stad? rätt tro för mig?) och det är helt naturligt, det finns absolut ingen som aldrig har haft dessa känslor, om någon säger att den aldrig har tvivlat då ljuger han/hon, och det kan bli farligt där, människan utvecklas dag för dag, år för år, och om någon aldrig ändras varför ska man lyssna eller se upp till den? 

    Tror du inte innerst inne att (om du vill, gud kan se ditt hjärta och se hur god du är)
    eller tror du han tycker illa om dig för att du inte följde med den församlingen? i såfall skulle jag hellre välja helvetet än att va hos en sådan gud.

    Jag tror att ju mer du tänker på det, ju mer blir de tankarna vana för ditt sinne och ju mer fast blir du i det, om du tänker på det ofta blir du fast i den tiden. :( du kan prova att hitta en annan församling om du vill, eller en annan religion? så att du ser framåt, men se upp och va försiktig, sekter finns det tyvärr gott om.


    För att återgå till börjar av tråden.. Glad
    Det låter som att du är kristen/troende?

    Jag känner mig tveksam till om jag ens VILL tro att det finns någon gud. Där är jag väldigt kluven, för bilden att det finns en gud är djupt inpräntad i mig. Att våga gå emot "reglerna" är lättare.
  • Anonym (skadad för livet?)
    Litet My skrev 2014-09-19 14:46:41 följande:

    Har du läst boken "sektbarn"? Var det första jag tänkte på när jag läste din tråd. Den handlar om vuxna barn som vuxit upp i sekter.


    Har läst OM boken, men inte just själva boken. Kanske skulle se om den finns på biblioteket.
  • Anonym (skadad för livet?)
    Anonym (134) skrev 2014-09-19 14:39:27 följande:
    Absolut ska du gå emot reglerna, men va försiktig, många som har haft en bestämd bild av vad alla ateister gör, (super, knarkar, knullar, svär, ljuger, stjäl, dödar, saknar moral osv alltså att ateisterna gör allt fel, så kan det bli en psykologisk grej av det när man överger sin församling så kan man ha bilden att man då måste börja göra allt som ateisterna anses göra, super, knarkar, knullar, svär, ljuger, stjäl och då hamnar man snett. Bryt reglerna med förnuft :)
    Det gjorde jag för 7 år sen, skilde mig från min man och knullade runt. Inte världens mest genomtänkta drag kanske, men dessa känslor av att vilja frigöra mig var oerhört starka, och jag kände att jag var tvungen. 

    Nu har livet lugnat ner sig. Har ny pojkvän, lever stabilt i vår relation. Dricker alkohol ibland, men inte överdrivet mycket. Tror jag beter mig som de flesta.
  • Anonym (skadad för livet?)
    Anonym (Skillnad) skrev 2014-09-19 17:04:06 följande:

    Får man fråga vilken fri kyrka? För det är skillnad på frikyrkor oxå...


    Jag vet att det är skillnad på olika kyrkor, och jag vill inte hänga ut ALLA. Jag har varit med i två bra kyrkor, men då var jag redan för "skadad" av tidigare indoktrinering för att kunna känna att jag passade in och var accepterad. 

    Det är svårt att förklara just vilka specifika kyrkor det handlar om. Utöver Livets ord så har jag varit med mina föräldrar på många olika sommar-konferenser som olika församlingar höll i, där lite större "kända" (inom vår värld..) predikanter var inbjudna. Jag läste också många böcker och tidningar som mina föräldrar köpte, som handlade om hur man ska leva som kristen.

    Fram tills jag gick i 8:e klass var jag helt avskuren från övriga samhället eftersom jag även gick på en kristen friskola och inte kände någon som inte var kristen.

    Så influenserna kom från många olika håll, vilket kanske gjorde saken värre? Man fick även lära sig att det fanns kristna och kyrkor som inte tog så hårt på reglerna, men dem skulle man akta sig för eftersom de inte var kristna "på riktigt".
  • Anonym (skadad för livet?)
    Anonym (Jag) skrev 2014-09-21 00:42:28 följande:

    Ja men då handlat det nog mer in din familjs vanor jag menar bara för att du gått på en kristen skola så betyder dg inte att du inte behöver ha kontakt med omvärlden fritids aktiviteter mm


    Just som Anonym(123) säger så är det inte så att man som barn bara ger sig ut i samhället för att skaffa sig utomkyrkliga aktiviteter. Som barn var jag nöjd där jag var, jag hade ju inga andra referensramar. Jag visste inte vad jag saknade. Jag kände mig trygg eftersom alla andra var som jag. Den världsbild som lärdes ut var den korrekta, trodde man. 

    Det var när man mer eller mindre tvingades ut i samhället (dvs började på kommunal skola) som bubblan sprack. Jag kände mig enormt vilsen. Jag visste inte hur jag skulle bete mig, klä mig, uppföra mig. Sen blev jag också oerhört chockad över att klasskompisar i 15-årsåldern hade haft sex, att abort ansågs vara helt okej m.m.

    Sakta men säkert var jag tvungen att förändra hela min världsbild, samtidigt som man hemma bland familjemedlemmar och kyrkliga vänner var tvungen att behålla de gamla värderingarna, och uppföra sig som "vanligt".
  • Anonym (skadad för livet?)
    Calendola skrev 2014-09-21 11:31:37 följande:

    Jag förstår dig. Själv kan jag känna mig galen för att jag ens tar dessa frågor om tro på allvar. Själv uppväxt i litet samhälle och gick i vanlig skola. Där blev jag angripen och milt  trakasserad pga min familjs tro. Samtidigt pågick påtryckningar från familj och deras rädsla att "förlora" mig. Jag skämdes för min familj samtidigt som jag skämdes för att jag skämdes. Heavy stuff det här. Just nu umgås jag med liberala muslimer och det känns skönt. De kommer inte från ett så sekulariserat samhälle. De får ha sin tro ifred samtidigt som de inte prackar på mig något men blir heller inte rädda om något om gud nämns.


    Min familj har nog accepterat läget nu, men i början var det ofta frågor om ifall jag inte skulle följa med till kyrkan. Det slipper jag i alla fall nu.

    Tror du på något nu? Har tron "fastnat" kvar, mot din vilja? Jag "tror" fast jag inte vill, så det bästa jag kan göra av situationen är att ignorera det så mycket som möjligt. Ignorera tanken att det skulle kunna finnas en gud. Leva som om det inte finns någon gud.

    Men det är så djupt inpräntat i mig att det är svårt att komma ifrån det inlärda beteendet att t.ex. be. Men jag försöker låta bli. Tänker att det ju förr eller senare borde rinna ut i sanden..
  • Anonym (skadad för livet?)

    Idag har jag stark ångest Gråter Vill helst lägga mig ner och sova bort det, men har inte möjlighet till det.. Är så trött, har sovit dåligt de senaste nätterna.

  • Anonym (skadad för livet?)
    Anonym (134) skrev 2014-09-23 18:10:52 följande:
    Har du möjlighet att gå och lägga dig tidigare? hösten är här och många är otroliga trötta av det, det kan påverka känslor mer än man tror, jag är lättirriterad vilket jag väldigt sällan brukar vara och väldigt tröt också.
    Vad har du ångest över? om man får fråga.
    Har sovit någon timme nu på eftermiddagen/kvällen.

    Jag har ångest över att min pojkvän inte förstår mig i detta, och att han tycker att jag bara använder min uppväxt för att försvara vissa saker som jag gjort i livet.
  • Anonym (skadad för livet?)
    Anonym (134) skrev 2014-09-23 18:57:52 följande:

    Va bra att du har sovit, hoppas det känns bättre.

    Va beklagligt. :( Men då är det ett ypperligt tillfälle att följa Litet My's råd och skaffa boken "Sekt Barn" :) Ni kan kanske samläsa den eller om du läser den först och skriver ner vilka sidor/sidonummer som verkar va mest relevanta. Den är uppdelad i flera sektioner, vad som exempelvis hände i Hare Krishna kanske inte är så relevant för dig. Då kanske han förstår, när det kommer från en riktig bok som tar upp detta tabu betingade ämne.


    Jag hade tänkt läsa lite böcker för min egen skull, om inte annat. Om det finns någon jag känner igen mig i extra mycket kanske man kan be honom läsa. Men jag vet inte om han är så upplagd för det. Det märks.
Svar på tråden Om sekter och hjärntvätt