Jag är den andra kvinnan...

Vad vill du själv? Är det så här du kommer köra livet ut? 

Vad tragiskt, vill du inte träffa någon som älskar dig och vill vara med dig?

vad hände med dina egna drömmar om att få barn och gifta dig och leva med den du älskar? 

är du säker på att du är nöjd med detta liv eller försöker du precis som hans fru gör - att inte låtsas om något och tro att det är bra? 

Jaha, "förlikat dig" - det låter ju roligt. Har du några tveksamheter själv inför ditt förhållande med den här mannen?

Sen vet jag alldeles för lite om dig för att på något sätt kunna säga vad jag tycker om dig på något rättvisande sätt. Det enda du presenterar av dig är det du skriver här - och det är väl inte positivt direkt. 

Vad du borde göra? Sluta träffa honom.

Men fy vad tragiskt, har du inte träffat någon annan man som är singel och vettig? Du har ju kastat bort 10 år av ditt liv på det där.

men varför ska du förlika dig med saker du faktiskt inte tycker särskilt bra om eller kanske inte ens vill ha?

vad hände med ditt eget ansvar för ditt eget liv?

du är knappast något viljelöst våp eller korkat mähä.  

Jag känner ingen som förlikar sig med något i sina liv, tvärtom så är vi många som lever ett liv vi kämpat för att nå och ingenting är gratis .   För att få det liv man vill ha och förtjänar och behöver måste man kämpa.

jag har kunnat förlika mig med med mycket i mitt liv - men hur har det sett ut?  Jo jag har suttit i en trång 2:a i förorten med skulder och fortsatt vara en bitter ensamstående mamma som får knulla gifta män...   Jag var värd bättre öde än så och kämpade mig upp ifrån slummen och tog makten över mitt liv.  

Var är din fighteranda nånstans? Vart är din stake och dina ballar?  

nej man måste inte vilja ha volvo, villa och vovve - men du har väl andra mål och drömmar i livet?  

du förlikar dig och du är frustrerad. 

Tycker du själv att det låter som ett uppmuntrande och utvecklande förhållande?

du sitter här efter tio år på samma plats i livet idag som då .  I ditt ställe skulle jag vara sktiförbannad, skitlessen och känna mig tvärlurad och superbitter.   För att jag en gång hade drömmar som inte slog in. För att jag en gång hade känslor som krossades under mina fötter.  För att jag en gång hade en framtid som han pissade på. 

Grattis, du har just blivit första klassens bitterfitta , kom inte och säg att du är nöjd för det är du uppenbarligen inte. 

Offerkoftan har du tagit på dig också eftersom du "förlikar" dig i ditt öde.   Du är inget menlöst offer. Du har valt det här själv. Dags att ta konsekvensen av det här kanske? 

bara en fråga.

efter tio år , köper du fortfarande hans ursäkter och bortförklaringar till varför ditt liv ser ut som det gör ? Köper du fortfarande hans löften? 

Det måste ju ändå finnas nånting som får dig att stanna kvar, nånting han säger eller gör för att du ändå ska behålla hoppet om att det kanske en dag skulle kunna bli ni två.? 

Vad gör han som får dig att fortfarande tro att det här är vad du förtjänar?  Ja för nånstans för tio år sedan fick han ju dig att tro att du förtjänade platsen i hans hjärta som älskarinna.    Idag är du degraderad till hans älskarinna och inte längre den första i hans liv.  Men ändå stannar du kvar.  Det måste finnas något som gör det till ett bra val i ditt liv? 

och du tycker att detta svar passar ihop med att vara älskarinna åt en gift man?

det gick tydligen alldeles utmärkt att ta "första bästa" karl som råkade vara gift... ? 

men det är ju du som lever det naiva filmlivet efter tio år med en man som glider in med lite glamour när det kliar i kuken...    
Trots tio år lever ni ju inte i en vardag tillsammans .  

Det är ju snarare du som måste vakna upp och se verkligheten.  Han blir inte din - DET är verkligheten.   Du är fortfarande efter tio år hans älskarinna. DET är verkligheten.   
Ditt liv springer ifrån dig - DET är verkligheten. 

jag är inte ekonomiskt oberoende och jag är inte en filmstjärna - måste man vara det för att enligt dig ha ett verkligt liv?  Är det ett sånt liv du drömmer om? 

Jag tjänar mina egna pengar och lever ett bra liv och ganska långt ifrån svensson-livet som det går.  Jag lever ett liv jag kan stå för och ett liv jag vill ha.  Jag har frihet att göra vad jag vill i mitt liv.   Men jag har jävlar i min låda fått kämpa för det också.  Ingenting är ju gratis.  Jag har med egna pengar byggt upp det liv jag har.  Något jag trodde var omöjligt som ensamstående mamma och som älskarinna åt gifta män. 

visst är det en del av att vara vuxen att inte få allt man vill ha.  Men det innbär också att man inser skillanden på drömmar och verklighet. 

så du menar att när du inte blev rik och inte fick jobbet som sångerska så förlikade du dig med det och blev istället älskarinna åt en gift man..... ?   

det måste väl finnas andra saker i livet att kämpa för. Alla har vi väl drömmar om högst orealistiska mål när vi är i tidiga tonåren eller i dom tidiga 20-års åldrarna innan vi inser att jobba mån-fre 7-16 är verkligheten och att vi då måste anpassa livsdrömmarna utifrån hur verkligheten ser ut. 
Jag ville bli austronaut  när jag var tonåring men dåliga betyg hindrade mig från den drömmen, men det innbar inte att jag var tvungen att förlika mig med en massa tragiska livsbeslut utan jag hittade andra drömmar att förverkliga istället. 

Jag har själv varit i dina kläder och att ha en älskare är väl visst en form av att leva genom sin partner. för du håller ju ändå ett anpassat liv utifrån det eller hur? Du kan inte riktigt göra det du vill i  ditt liv för det skulle ju innebära att du inte kan träffa honom på dom villkor ni har.  Du lever det liv du har för ATT du är hans älskarinna.  Det är väl att begränsa sitt liv anser väl jag och att leva via sin partner. 

jag kan inte riktigt hålla med dig om att leva i ett drömliv som älskarinna är att vara realist.  Jovisst du har insett att det här är vad du har i ditt liv och att drömmen om en framtid med honom inte blir av, det är din reella verklighet.  Men du väljer ändå att stanna kvar i en form av drömvärld. 

Jag är snart 40 år och jag anser att var och en har ansvar för sitt eget liv och sin egen lycka.  Väljer man att sitta där man sitter så tycker väl jag också att man inte har rätt att gnälla.  Antingen gör man något åt det krassa liv som finns eller så håller man käft och gillar läget.   

och som du säger, har du förlikat dig med detta livet . Ja då sitter du ju där du sitter. Då har du valt det trots att du förstår att alternativet kan vara så mycket bättre.