Frustrerad på min fru
Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen, just nu skriver jag i frustrationens hetta. Jag är gift och jag och min fru vart föräldrar för några månader sen. Jag studerar och hon är föräldraledig, hon var arbetslös innan födseln. Min fru är från en annan kultur och svärmor är här och ska bo hos oss i ca 10 mån. Inatt så bråkade jag och min fru då jag påpekade att hon hade glömt att hon skulle gå på ett barnmassage-tillfälle, och det är inte första gången hon glömmer saker, så jag var irriterad och sa: varför glömmer du bort sådana här saker? Svar: du glömde ju också bort! Min replik: du menar alltså att jag ska plugga en hela dagarna och sedan hålla koll på alla möten och påminna dig, du kan väl använda hjärnan lite än att bara sitta och "idlle" hela dagarna.( när hon inte ammar eller byter blöjor, så sitter hon och spelar dator, det är svärmor som lagar mat) . HELVETET brakar lös, och hon säger att ta hand om våran dotter är minsann inget lätt jobb... och att jag minsann har det hur lätt som helst. Hon och svärmor är hemma hela dagarna och svärmor byter ofta blöjor och tvättar våran dotter samt lagar mat. Själv har jag plugg upp över öronen, och många dagar när jag kommer hem får jag en kinkig dotter att natta, och då sitter hon och svärmor och stirrar in i datorskärmarna, utöver detta är det jag som städar, för dem kan de vara hur mkt damråttorna och hår som helst, det berör dem lixom inte. Jag älskar henne och mest att av allt jag älskar våran dotter.
Jag vet att min text är osammanhängande men kortfattat känner jag mig otroligt orättvist behandlad. För att om det inte lagas mat eller görs nått med bebisen i hemmet så ligger frun och svärmor och latar sig på soffan. De går typ aldrig ut och går, eller hittar på nått utanför hemmet. Om jag hade tid så skulle jag gå ut göra så mycket jag bara kunde, men tillåter inte mig situationen det. Jag vet inte om nån kan tyda mitt problem, men nån kan ge nå på råd hur jag kan göra, jag tar gärna kritik om ni har det också.... För jag mena det här är ju bara mitt perspektiv...