Förstår ni inte att det är kränkande när ni erbjuder ert gamla skräp?!

Då är ju inte problemet deras erbjudanden, utan att du inte fixar att sätta gränser och säga nej. Se det som ett utmärkt tillfälle att träna på detta. Övning ger färdighet. Nästa gång någon erbjuder något så kan du bli glad över att du nu skall få säga nej på ett normalt sätt.
I övrigt är det vänligt att erbjuda och de utgår väl ifrån att du säger till om du inte behöver. Varför tror de du måste ha saker? Brukar du beklaga dig över hur dyrt allt är, att du skulle vilja köpa massa grejer, eller att du har så låg inkomst?
Jag har tagit emot massa "gammalt skräp", men bara sådant jag gillat och velat ha.

Fast samtidigt beror det på om du väljer att ta åt dig och tolka det negativt eller inte. Jag hade i ca 10 års tid en grön soffa med tillhörande fåtöljer som en bekant "tänkte slänga, vill du ha dem?". Toppenbra var de, och jag kan sakna dem ibland fortfarande. Det spelade ju inte mig någon roll att de hellre ville ha en ny soffa. Jag gillade ju den här, och hade inte haft råd att köpa den själv.

De har ju själva haft "skräpet" och tyckt om det. Kanske de helt enkelt inte har lust att bara slänga det utan ser hellre att någon annan kan få glädje av samma sak.

Att du tycker det är kränkande betyder inte att frågan i sig är kränkande, utan det är ditt sätt att tolka situationen. Bli glad över att de tänkte på dig istället. Allt är inte skräp man slänger.

Det var inte vad som skrevs. Du får självklart säga nej till saker du inte behöver eller inte vill ha. Det är din syn på dem som skänker, och på föremålen som "skräp" man vänder sig emot. Vad är det som får dig att tro att givaren tycker det är skräp, trots att det skulle slängas? Det kan vara fina saker ändå, som av olika anledningar inte längre passar i hemmet.
Det är just att du anser dig "för fin" för detta, och att du tycker detta att få saker av andra är förnedrande, och klassar deras saker som skräp, som gör att "då kan du stå där utan fler erbjudanden".
Att säga nej är ok, men fundera över hur du ser på dem, dig och "skräpet".

Fast är det så, eller är det vad den fattige inbillar sig? Det verkar ju som om alla som inte är så fattiga blir glada för att bli erbjudna "skräp". Jag tror inte alls man förväntas bli tacksam och ta emot vadsomhelst. Jag tror man TROR det. Vilket inte är sant. Våga säga nej.

Du tycker det är helt ok att sälja madrassen din pappa dött på alltså?

Att vara tacksam på låtsas är inget att sträva efter. Då känner man sig förminskad.
Att däremot vara äkta tacksam är en trevlig känsla, som man blir glad av.
Jag antar att det kommer med personlighet och är svårt att öva in, men man kan träna på att ändra inställning till livet.

Jag är inte så kunnig inom det området. Är det så att sjukersättning är tänkt att du skall ha resten av livet fram till pensionen? Jag blir nyfiken på vad som gör att man som ung (eller är du inte så ung?) får denna form av ersättning.

Ja, den måste vara svår om man inte räknar med att du skall kunna jobba mer någonsin. Beklagar.

Åh, en sådan skulle jag behöva, men har inte råd att köpa just nu :)

(jag menar inte att tigga till mig din, men vill visa att någon kan bli väldigt glad för den med)

Nu var det inte dig jag vände mig till, utan till ufsas, och det utan att vara det minsta tyken. Det verkar som om det finns personer här som inte vågar ge bort sina saker för att de skall uppfattas som skräp.
Varför var det inte tyket av dem som var intresserade av ts orangea äggkoppar?
Hade det varit ett urtvättat överkast hade jag sagt "nej tack" för det behöver jag inte. Jag hade inte blivit kränkt, och inte tyckt det varit svårt att säga nej.