Hur tänkte Ellinor nu?

Förstår inte vad det är som TS vill säga med detta. Tjejen fick ont, blev illa bemött av ambulanspersonalen och sen visade det ju sig att hennes farhågor stämde. 

ja men det är ju just det problemet TS vill belysa! Det kan bli..... Svenskar vill ha absolut säkerhet vilket inte resurserna för akut vård täcker. Akut är akut, planering är planering. Två olika saker och risker finns det överallt. 

Bra skrivet!! Har mött den många gånger och det är fel att ta ut frustration över patienter/brukare. Hög tid att sjukvårdspersonal bemöter politiker, kommuner och verksamhetschefer och tar sitt yrkesansvar.

Nu blir jag uppgiven. Kan du inte svara på mina frågor istället för att kontra?

Självklart ska folk tänka efter innan de ringer ambulans. Men du verkar kräva att man som sjuk eller skadad ska veta exakt vad det är man lider av. Om jag skulle få svåra smärtor i armen helt plötsligt skulle jag nog i första hand bli rädd för hjärtattack. Inte fan vet jag hur en propp eller hjärtattack eller nåt annat det skulle kunna vara känns. Om jag då dessutom har så gott tålamod att jag istället för att ringa 112 ringer 1177 och DÄR får rådet att ringa 112, har jag banne mig inte brustit i någon sorts medborgerlig skyldighet, som du så gärna vill ha det till. 
Jag vet ingenting om huruvida faktiskt fler ringer SOS, har du källa på det? Eller har SOS, som alla offentliga instanser, drabbats av nerdragningar? Det är knappast de sjukas fel i så fall. Jag tänker inte vara så himla självutplånande att jag inte ringer och "stör" om jag på allvar tror jag är svårt sjuk. Sjukvårdspersonal finns till för allmänheten, inte tvärtom. Ska jag ligga hemma och plågas bara för att vara snäll? Nej.
Jag åkte ambulans en gång när jag var 10-11 år. Jag hade trillat av en häst och landat på ryggen. Jag var medveten hela tiden och klar i huvudet. SOS valde att skicka en ambulans eftersom potentiella ryggskador kan förvärras om man flyttar på den skadade. Jag fick inga men, hade inte heller fått det om jag åkt bil in. 
En annan gång uppsökte jag akuten (inte med amulans dock), med en stukad fot. Den gjorde gräsligt ont och jag var rädd att den var bruten, Det var den inte. Men eftersom jag aldrig brutit nånting innan visste jag inte hur det känns. Båda dessa fall kunde alltså ha väntat till dagen därpå och vårdcentralen. Med facit i hand. Men hur ska jag veta det innan?
Lägg till alla nätter jag spenderat på akuten som barn med häftiga astmaanfall, innan någon fattade att jag hade astma. Mina föräldrar borde inte ha belastat sjukvården med det - herregud- ett astmaanfall går ju över av sig själv så småningom. Det fanns inget sjukvården kunde göra som inte kunnat vänta till dagen därpå. Skäms på mig.

TS vill förmedla att alltför många ringer ambulans trots att de själva kan ta sig till sjukhus med taxi, skjuts eller t om köra själva. Att ambulanser bör vara dedikerade till livshotande skador. Att sjukvårdsupplysning m fl är rädda för media och hellre håller med patienter om att ringa ambulans än att säga emot för att rädda sitt eget skinn. Att media blåser upp stort om någon blivit nekad ambulans. Moment 22......

TS ifrågasätter artikeln, varför vederbörande tagit kontakt med tidningen samt till sist anmälan mot personal. Av vilken anledning har det blivit en tidningsartikel? Elin kunde ta sig sj till akuten, ambulanspersonal bedömde att det inte var livshotande så även en läkare på VC. Kommentarer och telefonsamtal återges ej. Tidningar nappar och vinklar som de vill vilket leder till att många blir upprörda, SOS och sjukvårdsupplysning skräms upp och får direktiv från politiker vilket biter samhället i röven när akutvård verkligen behövs. 

Men en propp kan/är vara livshotande - den kan vandra ganska snabbt upp till lungorna eller hjärnan så det om något är livshotande. Så TS är ute och cyklar helt när det gäller denna Ellionor

En distal venös propp hamnar INTE i hjärnan. Det är två skilda system.

ok, förlåt så otroligt mycket, jag pratar om proppar i allmänhet, upp till lungan kan den iaf gå och det kan orsaka att du slutar andas och det är livshotande.

Jag tycker inte man kan kräva att alla har sådana kunskaper i medicin att man själv ska avgöra om ambulans krävs eller inte. Det är ju just det sjukvårdsupplysningen i första hand, men även larmcentralen är till för. Sjukvårdsupplysningen ska informera om huruvida man kan vänta på en tid till vårdcentralen om en vecka eller om det är en situation som kräver ambulans. Sedan gör larmcentralen sin avvägning.

Jag har själv åkt ambulans "i onödan". Det är inget jag är speciellt stolt över, men larmcentralen borde kanske bli bättre på att prioritera. I mitt fall fick jag ett svårt epilepsianfall och ambulans tillkallades medan jag fortfarande var medvetslös. Även när jag vaknade till var jag inte i tillstånd att avvärja ambulansen. Jag är ganska medtagen i dagar efter mina anfall och just då trodde jag nog att jag var döende även om det ju inte alls var livshotande på något sätt. Jag inser ju att de totala främlingarna som bevittnade anfallet var oerhört skrämda och att de inte vågade annat än att ringa ambulans.

Jag tycker alltså inte att man kan lägga detta på individen utan att de som prioriterar resurser och gör avvägningar om när ambulans krävs borde prioritera mer effektivt. 

Blir glad över allt engagemang, mindre glad över påhoppen på mig som person i verkliga livet, fantastiskt vilka slutsatser man drar utan att ha träffat mig personligen! Gulligt av er

Ska svara var och en men vill bara säga några saker i punktform: 

* Jag pratar hela tiden om SYMPTOM!!!! Inte diagnoser! Om symtom här och nu, inte vad som händer om en timme eller två, då får man göra en ny bedömning. Privatpersoner skall också ta hänsyn till SYMPTOM här och nu. Inte grotta ner sig i vad det skulle kunna bli om två timmar och därför anse man behöver ambulans nu!

* 1177 och 112 ser er inte. De hör någon prata och skall försöka ge råd utifrån det. Det är RÅD, inte lag och den som har symptom alt anhöriga/vänner får utifrån det göra en samlad bedömning om hur man ska lösa sitt problem!!!! Jag hävdar fortfarande att skylla ifrån sig att 1177 sa....då har man stor brist på EGENANSVAR!!!! 

*Och NEJ, gemene man har inte utbildning och medicinsk kunskap. Men det är gemenes man FÖRBANNADE SKYLDIGHET att INTE SITTA OM MÄHÄ (ha där kom ordet igen) och bara skylla på andra!!!! Det är DITT LIV och DIN HÄLSA det handlar om och även om det inte händer idag eller imorgon så blir du eller din nära anhörig sjuk nån gång och behöver vård. Då ska man vara FÖRBEREDD på mycket! Och när det kommer till SVÅRA SYMPTOM som svår andnöd, mkt kraftig plötslig smärta, medvetslöshet typ så ringer man 112. Annars kan man i de flesta fall själv ta sig till akuten om man så önskar (ingen nekas vård, men det skall vara vård på rätt vårdnivå). 

* Ellinor stör jag mig på då hon hävdar att HON HAR DENNA KUNSKAP (vilket hon garanterat inte har, på lång väg, det har man inte som nyfärdig ssk även om man tror det). 

*117 skriver själva så här på webben: 1177 är ett nationellt telefonnummer för sjukvårdsrådgivning som du kan ringa dygnet runt, var du än är i landet. Telefonsjuksköterskorna på 1177 Vårdguiden svarar på dina frågor, bedömer ditt behov av vård, ger dig råd och hänvisar dig till rätt vårdmottagning när så behövs.

Om någon är akut svårt sjuk - ring alltid 112 till SOS-Alarm! Vid misstänkt förgiftning ska du be att få tala med Giftinformationen. 

Mao, har du ringt 1177 har du ju redan från början bestämt dig för att du INTE är akut svårt sjuk och torde då heller inte ha bedömt att du har behov av ambulans, då hade du ju ringt 112 från början, eller?