vad har ni skrivit för avtal?

Fast man kan inte tvinga särkullsbarn att gå med på att vänta med sitt arv. Man kan skriva det som ett önskemål men man kan inte kräva det.

Om jag förstått saken rätt alltså :D

Har man gemensamma får man ju bara deras del i huset. Vet inte hur det är med enskild egendom men annars får man ju lösa ut särkullsbarnen.

Vi har livförsäkringar så om min man skulle gå bort kan jag lösa ut min bonus. Vi har två gemensamma barn och jag äger halva huset. Så jag skulle bli tvungen att lösa ut henne men med livförsäkringen är det inga problem. Är hon myndig kan hon välja själv om hon vill vänta men är hon omyndig spelar det ingen roll om hon och hennes mamma skulle välja att vänta med arvet (skulle aldrig hända) - eftersom det då är överförmyndaren i kommunen som beslutar om arvet när det gäller del i fastighet. Vad jag förstår så brukar det bli så att omyndiga arvtagare skall lösas ut även om övriga (myndiga) arvtagare väljer att vänta med sitt arv så att den kvarvarande parten kan bo kvar i orubbat bo.

;)

Vid självmord har jag för mig att man inte får ut några pengar, men annars ska det inte vara ngt.

Om man inte vet att man bara har sex månader kvar eller ngt när man skriver... Då kan jag tänka mig att det inte går igenom...

Isåfall får ni se till att ordna det ekonomiska med försäkringar. Att försöka frånta ett barn - även om det är ett vuxet barn - sitt arv från föräldern ÄR fult.

Att kunna göra ngn arvlös, som i USA, skulle vara rent hemskt anser jag. Dels skulle man som barn få leva efter en förälders nycker och krav - "om du inte gör som jag säger får du inget arv", "om du gifter dig med henne/honom blir du arvslös", "om du inte slutar vara homosexuell får kyrkan ärna allt istället"... Osv... Även nya makar kan gå in och frånta ett barn sitt arv till förmån för sig själv och eventuella nya barn (som du verkar vilja..). Syskon som är giriga kan övertala sina föräldrar att utesluta de andra syskonen.. Att man kan vilja sträva efter detta känns gammaldags och inte helt genomtänkt.

Isåfall har din svägerska själv gått med på att vänta. Det kan ju ha skrivits att om hon vill ha ut sitt arv genast så får hon enbart den del av arvet som inte går att testamentera bort. Väntar hon får hon hela sin del av arvet.

Men hon kan inte tvingas vänta med hela arvet mot sin vilja.

Nej. Det handlar inte om att klara sig, det handlar om att anse sig ha rätten att frånta ngn sin del av förälderns liv, sin del av arvet. Att ta sig den rätten över ngn annan människa är oerhört förmätet. Att SJÄLV välja och anse att man klarar sig är en annan sak - du bestämmer över DITT liv, men inte över andras.

Vi har inte heller mkt att vänta i arv - eller som våra barn kan ärva heller för den delen. men det lilla arv som eventuellt blir är självklart barnens. Kanske får våra barn egna barn - även en liten summa kan då hjälpa.

Vill du säkra din del av sparandet - och dina barns del - så sparar du din del i ditt namn, och spara även i barnens namn, då är ju den delen "säker". Men ja, jag anser inställningen att barn från ett annat äktenskap som mindre värda är bedrövlig! Oavsett om de är vuxna eller inte. Det är väl bara att tänka ett steg längre - säg att du och din man skiljer er - han träffar ännu en ny kvinna och skriver över alla tillgångar på henne - DINA barn får inte ett smack heller från honom. Rättvist? Säger du ja på den frågan så fortsätt som du gör och försök utesluta hans barn från sitt arv, säger du nej så ser du till att papper är skrivna, försäkringar finns osv som säkrar BÅDE dig och dina barns framtid OCH tillåter särkullsbarnen att få ut dit arv.

Barnen på 8 o 10 hade inte fått ut hela arvet då iallafall.

Dessutom - om ni båda skulle gå bort kanske de yngre barnen fått bo hos ngt vuxet syskon - ganska bra om det äldre syskonet då har råd med det ;)

Varför motsätter du dig att BÅDE era gemensamma OCH de tidigare barnen kan få sitt? Om det verkligen var så att du bara är orolig för hur du o barnen skulle klara er om pappa gick bort så skulle ni lätt kunna skriva att särkullsbarnen enbart får sin laglott direkt men får resten sedan, när du går bort och era gemensamma också får sin del från pappa. Men då hade du inte hållt på o försöka frånta den hela arvet....

Än en gång - se till att han skaffar livförsäkring. Klart!

Jo jag har förstått det. Men nu har vi den lagen vi har...

Du påstår att det är för att du vill trygga dina barns barndom - men då hade det ju inte varit några problem att fixa både och. Eller skriva att de får resten när dina barn är vuxna oxå - för då är ju inte dina barn i behov av ngt arv längre, eller hur?

Tycker du kör med fulspel - vilket blir ännu värre när du försöker gömma dig bakom orsaker som inte stämmer.

Du vill bestämma över vart arvet går? Du vill bestämma över din mans arv menar du? Ditt arv går ju till dina barn...

Fel. Man kan skriva bort allt utom laglotten. Många gör så att de skriver att om barnen väntar med arvet och låter partnern bo kvar i orubbat bo så får de hela sitt arv. Vill de ha det direkt får de bara laglotten.

En nära släkting till mig gick bort nyligen. Hon hade barn sedan innan men de har växt upp med hennes nya i en papparoll. Det fanns inget testamente skrivet. Ingen livförsäkring. Men för barnen är det en självklarhet att låta mannen bo kvar i orubbat bo. De väntar självmant med sin del tills han går bort.

Det är STOR skillnad att skriva att du äger huset till 100% om de är du som till 100% betalat huset och att skriva över en del som din sambo betalat.

Klart det är fulspel att påstå att man vill skriva bort tidigare barns arv pga att de är vuxna - om man inte kan tänka sig att ens egna barn också blir arvslösa när de blir vuxna. Klart det är fulspel att frånta ngn sitt arv när det finns alla möjligheter att se till att ens barn klarar sig OCH att särkullsbarnen får sitt.

Vänta fortfarande på om du tyckt det var ok om din man träffade en ny och såg till att göra era barn arvlösa. Ponera då att era gemensamma närmar sig vuxen ålder.