Lär dig skillnaden mellan vårdnad och umgänge.
Du kan förlora vårdnaden men ändå ha mycket regelbundet umgänge.
Har ni inte samarbetsprobelm lär det bli fortsatt gemensam vårdnad. Dock kan det bli ett fastställt umgänge och då är det det som gäller och dina möjlighetr att anpassa efter dina oreglebundan arbettider krymper.
Fixa en egen advokat och ordna ett möte på familjerätten för att reda ut vad problemet är.
Är det redan en stämning inlämnad till TR är det bara att låta det rulla på och gör det bästa av saken. Ni kommer hur som helst bli skickade till familjerätten för att reda ut saker.
Ta en rejäl funderare på vad som är viktigast för dig och vad du kan kompromissa kring; vårdnad, vv, regelbundet umgänge, lång semester, varannan jul osv.
Går det så pass långt som till dom lär umgänget bli väldigt oflexibelt med fasta dagar och tider.
TS
Är det bara umgängert du är intresserad av och inte vårdnaden har du ett bra upplägg där. Erbjud att släppa vårdnaden mot ett reglerat umgängesschema.
Tänk bara på att när schemat är fastsällt så gäller det och ska skötas. Oavsett dina arbetstider.
Alltså vad vill hon uppnå med detta?
Min man har två döttrar sedan tidigare och mamman har ensam vårdnad. Han har försökt få gemensam vårdnad men det är helt hopplöst. Nu står vi här idag med en advokatkostnad på mååånga tusen kronor. Utan att advokaten gjorde ett skit. Han HOTADE bara om att stämma henne till tingsrätten om hon inte gick med på gemensam vårdnad (hon har ingen anledning till att han inte skulle få det och barnen trivs bra här).
Detta försökte min man få igenom efter att vi inte fått ha barnen på ett HALVÅR! (För att hon ville dölja en graviditet, hur löjligt är inte det).
Eftersom hon har ensam vårdnad är det ju hon som bestämmer. Familjerätten och soc och alla myndigheter han kontaktat har inte kunnat göra någonting.
Det enda vi fick igenom (ja jag säger vi eftersom vi är en familj) var ett schema för ett halvår som gick ut i juni. Vi fick ha barnen en helg i början på ena månaden och i slutet på nästa. Vid skollov fick vi ha barnen max 4 dagar. Vi kom skriftligen överens om att köra halva vägen var, vilket hon ändrat på. Hon bestämmer plats, tid och allt och det är inte den minst farliga vägen hon väljer.
Hon vägrar svara på telefon. Hon skyllde ett år på att hon inte ägde en mobil och allt skulle tas via mailen. Vi försökte maila men fick inget svar (vilket senare förklarades med att hon inte ägde en dator). På papper till advokaten skrev hon att min man får ha kontakt med barnen via telefon och brev så mycket han vill, men det går ju inte då hon inte svarar. Vi hade barnen alltså i juni senast.. Och vi vet inte när vi kan få ha dom igen.
Mannen har precis fått jobb och måste nu jobba hårt för att kunna få en tillsvidaretjänst.
En till anledning till att mannen vill ha gemensam (eller heter det delad?) vårdnad är att han inte kan få reda på hur det går i skolan osv. Tyvärr ser det ut så numera..
Förstår problmet med att ge upp vårdnaden men om TS bara vill ha umgänge kan detta vara en öppning. Ja, man förlorar rätten att ha insyn och beslutsrätt om flytt, skola, vård mm men TS intresse var umgänge och inget annat.
Men med ett fastställt umgängesschema kan mamman iofs flytta men umgänget ska fortfarande skötas.
Ja, vill man ha inflyttande, kunna påverka mm ska man inte ge upp vårdnaden men är enda intresset ett vettigt fastställt umgänge så kan dett vara en öppning för en överrenskommelse.
Var lite otydlig när jag skrev att yrka på EV, Ska vara ett yrkande på i första hand EV och om rätten inte vill det GV. Sen i praktiken brukar domaren vid något läge spänna ögonen i parterna som enbart yrkar på EV och fråga om de verkligen inte kan acceptera GV. När föräldrar inser att ett stenhårt yrkande på EV kan innebär
EV för andra partern brukar det göra ett tillägg att GV är ok
Du får gärna förklara hur du menar och hur vi skulle gjort annorlunda.
Alla tips är vi tacksamma för.
Vi har inte pengarna för att kunna driva på mer om vi varje gång ska få en sådan saftig räkning (Jag är hemma med de tre små och mannen kan inte få lån).
De bor 30 mil bort och vi har försökt ringa, smsa och maila. Även skicka brev (även sådan hon måste hämta ut så vi ser att hon hämtat det).
Det går inte att få tag på henne.
Vi har åkt 30 mil för att hämta barnen men då har de inte varit hemma (hon har inte öppnat dörren).
Vad ska vi göra?
Familjerätten säger att dom inte kan göra något, soc likadant.
De säger att hon har ensam vårdnad och därför bestämmer.
Hon har psykiska problem (ja vi har fått mail där hon erkänt vad hon pysslar med och att hon själv skrivit att hon har psykiska problem och att min man är en jättebra pappa, tyvärr hände något med hotmailen så alla mail därifrån är borta).
Hon har inte sökt hjälp för det men det skulle hon garanterat neka till om vi tog upp det.
VAD kan vi göra??
Men hur?
Vad vi fick veta var att endast vår advokat kunde stämma till domstol. Vilket han endast HOTADE henne med. Vi tjatade och tjatade och vi har inte fått hjälp någonstans ifrån att få reda på hur vi kan gå till väga.
Dessutom om vi inte skulle ta det genom advokaten skulle det kosta en förmögenhet fick vi veta. Vilket vi inte har råd med.
Vi har ju insett att vår advokat är en stor lat idiot men det fick vi ju se i efterhand när han vägrade hjälpa oss på det sätt vi bett om.
Efter den saftiga räkningen kunde vi inte annat än vänta och hoppas att vi åtminstone fick mer umgänge.
Han stämde aldrig till domstol. Trots att vi mååånga gånger påpekat att det var så vi ville ha det. Vi pratade med honom och påpekade att han inte hjälpt oss med någonting vi ville ha hjälp med men vad hjälpte det?! Han struntade i allt..
Han tyckte vi skulle nöja oss med att vi fått ett schema (som inte hölls alla gånger heller).
Vart vänder vi oss? Vi kan ju inget göra..
Eller vi kanske kan? Men vi har verkligen kört fast och vi saknar ju sötnosarna.