Få X att förstå vad hon håller på med.

Våran gemensamma dotter är fem år gammal.
X=före detta.

 Anledningen till att jag skriver detta oerhört långa inlägg är för att jag hoppas på ni ska kunna dela med er av era personliga erfarenheter gällande vårdnadstvister och även ge er åsikt utifrån vad ni har läst om hur stor hennes chans är till att  få ensam vårdnad.

 Tanken är sedan att jag ska länka henne denna tråden för att jag vill att hon ska förstå att vad hon försöker göra, och vad hon vill gå igenom, alltså vårdnadstvisten är oerhört onödig. Men då hon vägrar lyssna på mig så hoppas jag då som sagt att några objektiva synpunkter/åsikter ifrån andra kan få henne att tänka längre än näsan räcker, och förhoppningsvis spara både mig och min dotter tiden och helvete som väntar. 

Texten är lång, jag vet. Men jag hade som sagt uppskattat ifall ni hade orkat läsa igenom den och skriva en litet stycke. Jag förstår att mitt agerande inte alla gånger varit rätt osv, men kan vi inte fokusera på min frågeställning.
 
Ni får ursäkta ev. stavfel osv, har ej hunnit 

BAKGRUND!

 Jag och min sambo separerade 2010, och sedan dess har jag (fadern) haft dotter varje helg. Jag har både hämtat och lämnat henne då vi inte bor i samma stad eller kommun. Jag gör då en resa varje fredag och söndag som tar ungefär 2 timmar och 12 minuter att åka tur/retur.

 Under åren som har gått så har jag avvikit ifrån vår umgängesplan ett X antal gånger, att jag då inte följt det schemat som vi tagit fram gemensamt. Jag har då hämtat henne på lördagar och har lämnat henne på söndagarna igen, ibland har jag hämtat henne på vissa fredagar och lämnat henne på lördagar, och ibland så har jag inte hämtat henne alls på grund av diverse anledningar. Det har dels varit för jag har känt att jag ibland har behövt en helg för mig själv för att kunna göra vad jag vill, som att festa, träffa kompisar etc. Men i dom flesta fallen så har det berott på jobb!

 Jag har haft en visstidsanställning i många år, och då jag jätte gärna har velat att tjänsten ska övergå till en tillsvidareanställning så har jag tyvärr fått jobba mycket lördag också, då dem är beroende av folk som ställer upp och som är flexibla så var det viktigt att tacka ja vid de tillfällena när helgjobb väntade, annars kunde man bli ersatt ganska så lätt tyvärr. Jag har även varit beroende av timmarna för att få de till att gå runt rent ekonomiskt, så det tillsammans med att jag inte har velat förlora mitt jobb har varit de största faktorerna till att jag har fått ta helgpassen.

 Jag är en ensamstående 24 åring med en relativt dyr lägenhet förhållande till min lön, och DÄRFÖR så måste jag som sagt ta alla timmar jag får, det handlar inte om att jag inte vill träffa eller spendera tid med dotter, utan det handlar om att jag behöver jobba för att få det till att gå runt! Jag är såklart skitledsen över att dottern har hamnat i kläm på grund utav min jobbsituation, men vad ska jag göra? Ska jag strunta i att jobba och vända mig till socialförvaltningen för att be om ekonomiskt bistånd? Det har inte handlat om att jag ska göra någon yrkeskarriär som kräver att jag behöver lägga ofantligt mycket tid, utan det handlar bara om att jag behöver timmarna för att få min ekonomi att gå runt.

 Jag är fullt väl medveten om ansvaret som tillkommer när man skaffar barn, och det är just det ansvaret jag tar, jag jobbar för att kunna ge henne tak över huvudet och för att kunna ge henne sådant hon behöver. Jag förstår mycket väl att vår dotter har kommit i kläm och att vi har förlorat mycket tid ifrån varandra, och att vårt umgänge har påverkats av mitt jobb, att jag då som sagt vid vissa tillfällen bara har haft henne en natt, istället för två nätter, när helgerna är den ända tiden vi har tillsammans. X har såklart reagerat över detta och situationen med mitt jobb, och säger då att jag inte bryr mig, att jag tar jobbet före min dotter, att jag inte tar något ansvar, att jag lika bra kan strunta i att henne helt och hållet osv.

 Jag förstår även varför X reagerar som hon gör, att hon vid vissa tillfällen har fått ställa in sina planer för att jag är tvungen att jobba, och för att jag har meddelat henne på ganska kort varsel då företaget jag jobbade på viste inte ifall det skulle bli något helgjobb förrän någon gång på torsdagarna eller på fredagarna. Jag önskar själv att dem hade haft lite bättre framförhållning om helgjobb, och att informationen om helgjobb skulle komma redan i början på veckan så att man hade haft tid att planera, men tyvärr funkade inte det så jag har varit tvungen att göra det bästa av situationen. Då vi bor i två olika kommunen och vår dotter ?bor? hos hennes mamma så har hon endast en omsorgsplats där, därför har jag varit oerhört låst då jag inte har en omsorgsplats att lämna henne på när jag ska jobba precis som hennes mamma har, därför har det blivit så att jag inte kunnat hämta henne när jag ska jobba då jag inte har haft någon som kan passa henne eller en omsorgsplats att lämna henne på när hon är hos mig och jag ska jobba.

 I början av sommaren så drog mitt jobb in en massa timmar ifrån mig vilket resulterade att jag hade jag en massa tid över, och då passade jag såklart på att ha min dotter så ofta jag kunde, många, många dagar i veckan då jag inte hade någonting som hindrade mig.

 Jag och X har förövrigt en väldigt god relation, vid pratar nästintill varje kväll genom Skype tillsammans med våran dotter, när jag separerade ifrån en kvinna jag levde med efter X så hade jag ingen ork till någonting då jag mådde väldigt dåligt mentalt, och för att jag skulle få tid min dotter så kommer både dotter och X och spenderar en helg hemma hos mig, alla tillsammans. Senast i söndags så spenderade jag fyra timmar i X lägenhet i samband med att när jag skulle lämna dotter. Så vi har en god relation till varandra.

Men!

 För ett par veckor sedan så fick jag ett brev hemskickat ifrån en advokatbyrå som X hade kontaktat för att stämma mig på vårdnaden, X vill nu alltså ha ensam vårdnad. X & hennes advokat anser att dotter inte mår bra över att ha ett oregelbundet umgänge (vilket inte händer längre sedan jag slutade på mitt förra jobb, hon har dessutom inte uppvisat något beteende som tyder på att hon inte skulle må bra.). X och hennes advokat stämmer alltså mig på vårdnaden med ENDA anledningen till att ?X är trött på att schemat inte följs?, dem har alltså inga underlag till att inte jag skulle vara lämpad som förälder, X tycker själv att jag är en underbar pappa och vill att jag ska spendera mer tid med dotter, men hon vill bestämma när, hur osv. Jag har redan dotter så mycket som det bara går, då jag har ett heltids jobb och ingen omsorgsplats så kan jag inte ha henne mer än på helgerna, så hennes önskan om att jag ska ha henne mer går inte ihop.

 Efter att ha fått hem det här brevet ifrån X & hennes advokat, blir jag ju såklart chockad och ringer upp henne och frågar vad det är som föresigår, hon ger mig inte direkt något vettigt svar. Jag försöker förklara för henne att det inte finns någonting som skulle tyda på att jag skulle vara en dålig förälder, jag jobbar, inget missbruks problematik eller inte problematik över huvudtaget. Jag tycker att X är en underbar människa och en duktig mamma, men jag kan själv ibland tycka att hon har det bättre hos mig, då vi är väldigt olika som personer. Jag är en frilufs människa, jag tycker om att röra på mig, jag prövar gärna nya saker, jag otroligt pedagogisk & är ganska studie begåvad. Jag främjar verkligen om hennes utveckling och vill ge henne de bästa möjliga förutsättningarna.  Detta är tyvärr egenskaper som jag inte känner att X är varken intresserad över försöka föra vidare till dotter. Jag menar absolut inte att hon skulle vara en dålig mamma för att hon inte har samma intresse och egenskaper som mig, jag tror säkert att X ger henne så mycket annat.

 Jag föreslår och hoppas på att vi skulle kunna lösa allt emellan oss och strunta i allt som har med vårdnadstvist och advokater att göra eftersom det inte finns någonting att anmärka på mig som förälder, förutom att jag misskött umgänget. Och därför så känns sannolikheten till att tingsrätten skulle döma till hennes fördel, att ge henne hela vårdnaden. Jag tror själv att det kommer sluta med ett växelvis boende, då det varken finns underlag eller anledningar till att ta ifrån mig vårdnaden eller att inte införa växelvis boende. Även fast detta kommer bli den troliga utgången av vårdnadstvisten så vägrar hon lyssna på mig och envisas om att ta det till rätten.

 Jag försöker förklara för X vilken jävla karusell hon har dragit igång, och önskar som sagt att vi skulle kunna lösa det själva, att vi oss emallan kommer överens om växelvis boende så vi slipper allt det här som har med en vårdnadstvist att göra, jag vill så gärna både spara mig och våran dotter det helvetet man går igenom under en tvist. Jag märker även på X att hon inte riktigt förstår hur en vårdnadstvist går till och vad man går igenom.

 TUSEN TACK