Inlägg från: Anonym (Förlossningsskadad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Förlossningsskadad)

    Barnmorskan skrattade åt min rädsla

    Anonym (Marie) skrev 2014-10-24 15:33:46 följande:
    Hoppsan kerstin!
    Fråga inget på FL om du bara vill ha svar som passar dig, otrevliga människa!

    Jag kan förstå att en del barnmorskor flippar och beter sig oproffsigt då och då när det ideligen kommer in blivande mammor med "förlossningsrädsla" som inte vet vad de snackar om.
    Snacka om många som ska få se ditt underliv nu när du ska snittas. Grattis!
    Jag hade min man, en sköterska och en barnmorska hos mig när jag födde.
    Bra för dig.

    Jag hade totalt 12 pers som grävde och glodde. Sen på BB var det fyra pers som kollade. Fick en ganska stor förlossningsskada som gett mig problem och opererats i omgångar Jag räknade efter när jag läse tid kommentar, jag kommer upp över 30 pers. PLUS de 16 på förlossningen/BB. Nästan 50 pers och idag är barnet dryga året och jag är långtifrån återställd.

    Rekommenderar ingen vaginal förlossning och framför allt inte igångsättning.
  • Anonym (Förlossningsskadad)
    Anonym (mor) skrev 2014-10-24 20:02:40 följande:
    ALLA kvinnor är rädda inför sin första förlossning. Det är helt normalt. Ska alla som vill få kejsarsnitt? 
    De flesta som vill ha snitt är omföderskor med traumatiska förlossningar.  Jag fick en SR grad 4 och framfall och förlossningen i sig var fruktansvärd. För mig finns det inte på världskartan att föda barn vaginalt. Jag tycker att det faktiskt är vårdens problem, det är vården som orsakade detta. Du vill alltså tvinga mig till en vf igen, om jag förstår det rätt?
  • Anonym (Förlossningsskadad)
    Anonym (Va?) skrev 2014-11-03 10:38:07 följande:
    Det var inte vården som orsakade detta. Förlossningar är farliga, både vaginala och kejsarsnitt. Det finns exempel på där det har gått snett i båda. Varje förlossning är unik. Bara för att det blev komplicerat för dig en gång betyder inte det att det kommer att bli det nästa gång.
    Socialstyrelsen menar att en SR grad 4 är en kvalitetsparameter och något vården ska klara av att förhindra så där har du fel. 
  • Anonym (Förlossningsskadad)
    Anonym (Va?) skrev 2014-11-03 10:38:07 följande:
    Det var inte vården som orsakade detta. Förlossningar är farliga, både vaginala och kejsarsnitt. Det finns exempel på där det har gått snett i båda. Varje förlossning är unik. Bara för att det blev komplicerat för dig en gång betyder inte det att det kommer att bli det nästa gång.
    Det är ju ungefär som att läkare aldrig skulle kunna dömas för behandlingsmissar, för vi ska ju alla dö ändå allihop en dag.

    Den som jobbar med detta ska väl ändå känna till att lång krysttid är mycket skadligt för bäckenbotten? Hela min bäckenbotten är avsliten p g a detta. Anledningen att jag födde på sjukhus var ju att jag skulle vara i trygga händer och inte bli inkontinent för livet.

    Ang föda igen så är det uteslutet rent medicinskt då jag blivit opererad tre gånger för rupturen och för framfall. Så jo, all vetenskap talar emot dina förvirrade tankegångar om att det skulle gå geschvint nästa gång.

  • Anonym (Förlossningsskadad)
    Anonym (Va?) skrev 2014-11-03 20:40:20 följande:
    Det var väl ändå förlossningen som orsakade det och vården klarade inte av att hantera det?
    Vården borde ha sett att barnet var stort.
    Vården borde ha varit mera aktsam i administreringen av synticinondroppet
    Vården borde ha agerat tidigare - barnet stod vid bäckenbotten i nära två timmar utan åtgärd.
    Vården borde inte ha utövat yttre press vilket är förbjudet vid de flesta av landets förlossningskliniker
    Vården borde ha skyddat mellangården
    Vården borde ha suturerat sfinkterskadan korrekt
    Vården borde ha följt upp skadan

    Jo, svensk förlossningsvård är urkass.
  • Anonym (Förlossningsskadad)
    Anonym (Va?) skrev 2014-11-03 21:06:45 följande:
    Står nog fast vid det jag skrev innan.
    Ja, du vill gärna att kvinnor ska föda vaginalt och sedan när de blir skadade så är det ändå aldrig vårdens fel, eller hur?

    Barnmorskor kan ju aldrig göra fel? Suturera urkasst utan bedövning eller vara dåliga på sitt jobb, eller hur?

    Antagligen jobbar du på en av Sveriges förlossningskliniker och du är skälet till att jag lägger ner tid och engagemang i trådar som dessa för att kanske kunna rädda någon stackare från personer som du.
  • Anonym (Förlossningsskadad)
    Anonym (Va?) skrev 2014-11-05 16:04:17 följande:

    Jag skriver inte att det inte är vårdens fel att det blev komplicerat. Men det orsakades inte av det. Om jag är med i en trafikolycka och bryter armen och vården klantar till det så att jag måste amputera så skulle ju jag säga att jag förlorade armen i en bilolycka. Inte att vården var orsaken till det.


    Om du har brutit armen i en trafikolycka och frakturen handläggs på så dåligt sätt att det till sist slutar med att du får amputera armen, tror jag visst att du skulle säga att den förlorades pga slarv.

    Speciellt när du får höra att det benbrott du fick lätt hade kunnat åtgärdas på ett annat sätt och du kunde haft armen kvar.
  • Anonym (Förlossningsskadad)
    Anonym (Trams) skrev 2015-05-22 18:22:36 följande:

    Förlossningsrädsla är ett I-landsproblem. Helt ärligt, i hur många länder tror ni kvinnor ens sitter och funderar på detta, om de ska "våga" föda barn? Barnet är i magen och ska ut och det är inget man kan göra åt det.

    Innan trenden kom, att man fick KS om man var förlossningsrädd, så valde de kvinnor som var så paniskt rädda för vaginal förlossning andra sätt att få barn. Som adoption till exempel. Eller bet ihop och född fram det barn de skapat.

    Jag hoppas du får hjälp ts. Men hjälpen handlar nog inte om att få KS utan att få terapi så att du kan föda ditt barn den naturliga vägen. I mitt tycke är KS för de förlossningar där man måste rädda barnet. Inte för att mamman inte klarar av att föda, det borde man tänka på innan. Och ja, jag tycker nog inte att alla bör bli gravida om man inte klarar av att göra det kroppen är skapt för.


     Vad är parallellen? Det är som att man ska ta bark och rötter och inte ta antibiotika av solidaritet med folk i andra länder, i andra tider.

    Jag hoppas att du får uppleva en sån förlossning jag tvangs igenom och en skada bl a en "missad" SR grad 4. Är idag heltidssjukskriven pga förlossningsskadan. Har opererats sex gånger -ska in igen i september. Denna skada har hittills kostat samhället nästan två miljoner kronor i direkta och indirekta kostnader. 

    "En på miljonen", min skada finns inte ens i statistiken! Känner massor med kvinnor med sfinkterrupturer så nog är det väldigt vanligt. En livslång invalidisering. Om du mår bra av att klämma ut barn genom muttan, så gör det. Men bestäm inte vad andra ska göra med sina egna kroppar!
  • Anonym (Förlossningsskadad)
    Anonym (Va?) skrev 2015-06-25 23:08:35 följande:
    Det är väl ändå onödigt att önska sånt.

    Det är fortfarande väldigt ovanligt att bli så skadad som du. Hade det varit så jättevanligt att man drabbas av skador som kostar två miljoner, då hade man inte genomfört så många vaginala förlossningar. Ditt resonemang faller ju på sin egen orimlighet.

    Det här verkar ha stigit dig pt huvudet. Jag har träffat förlamade människor som är mer positiva än du. Hoppas verkligen att du får hjälp att bearbeta ditt trauma.
    Va? Nej, det är inte orimligt för det är helt olika kostnadsställen.
  • Anonym (Förlossningsskadad)
    Anonym (Va?) skrev 2015-06-25 23:08:35 följande:
    Det är väl ändå onödigt att önska sånt.

    Det är fortfarande väldigt ovanligt att bli så skadad som du. Hade det varit så jättevanligt att man drabbas av skador som kostar två miljoner, då hade man inte genomfört så många vaginala förlossningar. Ditt resonemang faller ju på sin egen orimlighet.

    Det här verkar ha stigit dig pt huvudet. Jag har träffat förlamade människor som är mer positiva än du. Hoppas verkligen att du får hjälp att bearbeta ditt trauma.
    Va? Nej, det är inte orimligt för det är helt olika kostnadsställen.
  • Anonym (Förlossningsskadad)
    Anonym (Va?) skrev 2015-06-25 23:08:35 följande:
    Det är väl ändå onödigt att önska sånt.

    Det är fortfarande väldigt ovanligt att bli så skadad som du. Hade det varit så jättevanligt att man drabbas av skador som kostar två miljoner, då hade man inte genomfört så många vaginala förlossningar. Ditt resonemang faller ju på sin egen orimlighet.

    Det här verkar ha stigit dig pt huvudet. Jag har träffat förlamade människor som är mer positiva än du. Hoppas verkligen att du får hjälp att bearbeta ditt trauma.
    Va? Nej, det är inte orimligt för det är helt olika kostnadsställen.
  • Anonym (Förlossningsskadad)
    Anonym (Va?) skrev 2015-06-26 16:43:32 följande:
    Nu sitter ju inte varje avdelning och beslutar om hur man ska jobba. Det finns alltid någon som har ett övergripande ansvar, i slutändan politiker men högre tjänstemän också. Skulle en avdelning kontinuerligt orsaka att en annan får orimligt höga kostnader så klart att det skulle uppmärksammas och åtgärdas.
    Men suck.

    Om jag föder barn och får en skada ligger ju inte kostnaden på förlossningsavdelningen.

    Dem som betalar är gynopavdelningen på kvinnokliniken på ett annat sjukhus, Försäkringskassan, svenska skattebetalarna, jag själv i form av uteblivna inkomster, min arbetsgivare som tappar i produktion, och även staten igen då i form av uteblivna skatteintäkter.
  • Anonym (Förlossningsskadad)
    Vanja skrev 2015-06-26 18:30:39 följande:

    Jag var själv jätteorolig för det här med att visa "mig " inför främmande människor.. Men min mamma lovade mig att så fort det är dags o värkarna sätter igång så är det de sista man bekymrar sig för så jag valde att förneka förlossningen tills det var dags. Det funkade för mig! Alltså, att inte tänka på själva förlossningen över huvud taget.. Fokuserade istället på alla förberedelser inför den kommande bebisen. Jag fick frågan några gånger från olika personer om hurvida jag var rädd lr orolig över förlossningen men jag svarade bara att det blir som de blir, så tänkte jag inte mer på det..


    Det kan också vara så att man tycker att det är jävligt kränkande att tvingas bajsa på sig inför sin man men inte får gå ifrån sängen där CTG-maskinen står, att man spyr ner sig men inte ens får skölja munnen utan ligger nersydd utan att någon torkar av en ordentligt, det kan vara avföring i hela underlivet och det bara väller in folk som stirrar en i ändan, öppna dörrar med andra pappor som går förbi...

    Hade inte några problem med att visa mig naken för folk innan, men de stal min värdighet. Det kan man också tänka på innan man bestämmer sig för att föda vaginalt. Skippa snippan!
  • Anonym (Förlossningsskadad)
    Anonym (Va?) skrev 2015-06-30 08:22:25 följande:
    Det tar bara ett år att bli operationssköterska om man är barnmorska.

    Klart de inte kan bli kirurger men många fler opererande doktorer skulle behövas. Och det skulle bli dyrare. "Förlossningsskadad" hävdar Dick att det är så vanligt men allvarliga komplikationer att det skulle vara billigare för samhället om alla fick planerade ks. Det tror inte jag stämmer.
    Jag tycker att alla kvinnor skall ha rätten att bestämma över sin egen kropp.

    Det blir ingen himlastormande ökning av alla snitt, troligtvis upp till ca 10% av alla kvinnor vill ha planerat KS.

    De dyra snitten råkar vara de akuta, som görs på OB-tid och där patienten har dels kostat på en förlossningsavdelning i x antal timmar och dels för att vårdtiden efter snittet är längre. Jag var förresten på sjukhuset i fem dagar efter min VF. Som "var helt normal".

    Samhällsbesparingarna för minskade antal förlossningsdepressioner, PTSD, framfall, inkontinens och sjukfrånvaro och uteblivet arbete överstiger garanterat de kostnaderna.
  • Anonym (Förlossningsskadad)
    Anonym (Va?) skrev 2015-07-09 11:53:23 följande:
    Förlossningsrädsla är som andra dysfunktionella rädslor eller ångest. Har man det är det nära till hands att man utvecklar även annan psykisk ohälsa. Sättet att komma till rätta med ångest och orimliga rädslor är att ta tjuren vid hornen och utsätta sig för det man är rädd för. Att hålla på och undvika saker och jobba för att få världen att rätta sig efter mina rädslor är helt fel väg att gå. Världen kommer nämligen inte att ändra sig pga att jag är rädd. Om man väljer det sättet att hantera rädsla är risken stor att man blir deprimerad oavsett om man är gravid eller inte.
    Man behöver inte alls möta sina rädslor!

    Det är ingen "dysfunktionell" rädsla. Hälften av alla kvinnor får bestående men.
    Jag fick väldigt svåra skador, orsakade och erkända av vården. 

    Det som hände mig var att allting blev miljarder gånger VÄRRE än min absolut värsta mardröm! I efterhand har jag tänkt att det är så in i helvete dumt att "möta sina rädslor". Man kan leva ett jättebra liv utan att föda barn vaginalt, det har ingen som helst betydelse.

    Det var det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv. I efterhand har jag förstått att det är väldigt många kvinnor som känner samma sak. Många som t ex kallas förlossningsdeprimerade har egentligen en svår förlossning bakom sig. De flesta av de kvinnor (många) jag talat med har upplevt sin förlossning som en vidrig upplevelse.
Svar på tråden Barnmorskan skrattade åt min rädsla