en abort för barnens skull?

Jag har själv fem syskon och är otroligt tacksam över att mina föräldrar inte tänkte som du. Helt ärligt så har jag, sedan jag börjat läsa FL, verkligen börjat uppskatta mina egna föräldrar mer och det går inte en dag utan att jag tackar dem över att jag finns (är tredje barnet) och att mina yngre syskon finns. De tittar på mig som om jag vore tokig ;) För dem var det alltid en självklarhet att behålla och älska varenda barn de fick och de såg det också som en självklarhet att syskon är en av de bästa gåvorna man kan ge sitt barn.

Antar att jag helt enkelt hade jävligt tur!

Nej, lägg inte skulden och när du kanske mår dåligt i framtiden av en abort du egentligen inte ville gora på dina nuvarande barn, och att det var for "deras skull" du gjorde abort.

Håller helt med! 

OK om du vill göra abort för DIN och din partners skull och för att DU eller din partner känner att ni inte orkar. Det är en sak. Men att göra abort "för barnens skull", det är bara tokigt.

Tycker du ska behålla barnet. Tror inte dina andra barn kommer bli så drabbade, inte mer än hos andra par som skaffar mer än två barn.

Kan du inte prata med dina barn och förklara hur läget är?, för det verkar inte så i din trådstart.
  Att vara gravid är ingen dans på rosor jämt men inte ska du ta bort barnet bara för att de barnen du har inte kommer få din uppmärksamhet till 100%.

Dom är rätt små båda två. min stora var bara 4 månader när jag blev gravid med nr 2 så vet inte riktigt hur det är att vara gravid med två aktiva barn. Hade rätt mycket problem med foglossningen när jag väntade tvåan men då kunde jag ju vila och ettan var ej så krävande.

Men det låter på dig som om du funderar på abort för att du oroar dig över hur du ska orka med fler barn och INTE för att du vill dina barns bästa. Detta är helt ok. Vi lever i Sverige, du kan göra abort av vilken anledning som helst. Men snälla du, skyll det inte på barnen..det kommer ingen att må bra av. 

Ok, men om ni inte vill bli gravida så skydda er med preventivmedel, dubbla skydd är säkrast. Då slipper ni hamna i den här situationen igen.
På min efterkontroll hos BM, var preventivmedel en av de viktigaste frågorna.

Jag funderar på hur jag ska orka med barnen som gravid med foglossning. Fler barn hade varit en självklarhet om det inte vore för hr jag mår som gravid.

Fast skydd har vi haft. Tagit minipiller.

Jag har tre syskon och för mig har det nästan varit självklart att man har 4 barn eftersom jag är uppvuxen så MEN min mamma säger själv att om hon hade mått som jag gjort när hon varit gravid hade hon aldrig skaffat fyra. Hon har haft lätta graviditeter och mått bra fram till förlossningen.

Jag känner igen mig i det du skriver. Jag har två barn och minsta är bara året. Är oplanerat gravid i ca v6-7 nu och är väldigt kluven hur jag ska göra. Jag var sjuk under slutet på senaste graviditen och rädslan för att bli sjuk igen och inte kunna finas där för mina barn gnager ofta i huvudet på mig. har även fortfarande problem efter foglossning. Mina tankar går också till min två underbara barn och vill heller inte att de ska bli "drabbade" av denna graviditet, pga hur jag mår/kommer att må. Jag vill kunna orka finnas där för dem.

Men gör abort för din skull då. Det är helt ok. Du vet själv vad du orkar och det är ingen skam i att säga att man helt enkelt inte orkar mer. Jag förstår att du funderar på abort, det är inte lätt att vara gravid och gravida kvinnor får ofta inte det stöd och den hjälp de behöver och förtjänar. I en perfekt värld så hade det funnits människor omkring dig som stödde dig under graviditeten och hjälpte till med dina andra barn medans du tog hand om dig själv. Men tyvärr lever vi i ett "ingen hjälper dig förutom dig själv" samhälle 

Jag önskar dock att du hade det stöd och den hjälp du behöver för att klara av den här graviditeten. Det gör mig ledsen att du mår så dåligt att du funderar på abort. Det visar på hur hårt och kallt vårt samhälle är idag och hur lite stöd vi ger till gravida kvinnor :( Det gör mig helt enkelt ledsen!

Men jag önskar dig allt gott oavsett vad du väljer att göra. Jag förstår att detta är mycket tufft för dig.

Minipiller lite sämre skydd: http://preventivmedel.nu/preventivmedel/minipiller/
Jag skulle personligen aldrig välja ta minipiller utan kondom. 

Angående abort eller ej kan jag inte säga så mycket, har ingen erfarenhet av dessa. Men, det jag vet är att du inte behöver ha tre barn för att vara en bra mamma och människa. Alla vi är olika. Vissa är mer tuffa eller har superpositiv inställning, andra mer sköra och behöver mer lugn i vardagen. Min mamma till exempel kunde knappt klara av mig och min syster. Hon blev superstressad och virrig och det gick ut över oss. Nu tycker visst "Loriyana" att det är underbart med syskon, men min syster fick en chock när mamma fick mig och hon kom aldrig över det. Hon är inte särskilt glad av att ha en syster (vi är båda runt 30) fast vi har en god relation. Förmodligen för att hennes och mammas relation blev betydligt sämre när jag kom, eftersom min mamma inte klarade av att ta hand om två barn på ett bra sätt. Och jag har alltid undrat varför hon skaffade mig. Helt onödigt och jag hade inte lidit av att inte ha blivit född, trots att jag som levande är mycket lycklig. Nu när jag är äldre förstår jag att mamma är en sån som kanske borde ha nöjt sig med ett barn eller inga. Inget fel med det! Du behöver inte offra dig själv och vara en hero. Gör det som du känner kommer göra dig mest harmonisk, för det är då du kommer kunna ge mer av dig och din kärlek. Bortom alla krämpor så måste du ju känna dig själv och hur du fungerar i vardagen. Är du pigg och modig kanske du står ut med foglossningarna och framförallt det som kommer efter. Har du istället alltid föreställt dig max två barn och har känt dig särskilt låg, trött och nedstämd med ditt nuvarande liv så kanske du inte behöver belasta dig ännu mer. Jag förstår att barn ger mycket kärlek, men det blir ju inte mindre jobb för det och det är där som våra personligheter och behov utgör skillanden.

Du och din man måste fatta beslutet, utan att "skylla" på barnen.  Vad tycker/tänker din man, på din TS låter det som om det hela hänger på om DU orkar? Är du föräldraledig nu eller går barnen på förskola? 

Alltså, graviditeten varar ju "bara" i nio månader. Den tiden skulle ju mannen kunna ta huvudansvaret för barnen om du skulle drabbas av komplikationer.
Angående ekonomin så tänker jag att så länge det inte handlar om att ni kommer att få leva på ruinens brant så måste kanske inte barnen ha exakt lika hög/låg materiell standard som nu.
Däremot får du ju känna efter om du orkar ett barn till, vill du ha ett barn till? Kommer du kunna vara den förälder du vill vara till tre? Om inte så skulle en abort vara för dina barns skull.
Så vill du(helst ni) behålla och ni klarar av det både ekonomiskt och praktiskt så gör det.
Vill du inte behålla, orkar du inte behålla så gör inte det. Oavsett vad anledningen är.