Ensam är INTE svag!

Inte har jag taggarna utåt så. Blir bara jävligt less på att höra hur synd det är om mig som är ensamstående.

jag har pratat med dottern och hon trivs i skolan och längtar dit faktiskt. Hon älskar fritids också. Det är bara en lektion som det blir så och det är matten. Just därför som jag sa att dom kanske ska testa att lära ut på ett annat sätt för henne. Man kan förklara för alla men förstår inte en elev så kan man förklara vid dennes plats på ett annat sätt tills den förstår. Ser inget konstigt med det. Så har det varit i alla andra skolor genom åren.

Jag har varit med i skolan, men då fjollade hon sig bara :P Mammas flicka liksom haha.

Jag släpper det inte, som ni verkar tro? Jag har sagt till dom hur jag VET att hon funkar.

Idag sa dom att den här veckan har varit bättre, EFTER att dom börjat göra så som jag sa. Ibland undrar jag om dom är pedagoger, just för att dom verkar så förvånade när jag säger något som funkade på hennes förra skola eller hemma och som är en självklar sak i alla andra skolor.

Bor som sagt nära skolan, och är hemma hela dagarna då jag just nu är långtids-sjukskriven. Så det räcker med ett samtal så är jag där på någon minut.

Jag och min flicka pratar väldigt mycket och leker och gosar. Väldigt gosig flicka, det har alla förskolelärare sagt i alla år. Väldigt glad av sig, så det är väldigt förvånande att höra hur det är nu ibland.

Men allt är ju nytt också. Ny klass, nya lärare som ska testas antar jag :P Och en helt ny miljö och inlärning. Har fått höra att dom fortfarande leker mest i 1an i hennes gamla klass i Stockholm. Hennes kusiner går i den klassen. Så jag vet inte. Dom kanske har avvant barnen för fort? Jag vet ju inte hur det är med de andra barnen. Men att gå från förskola med massa lek och sånt till att sitta still och lära sig konstiga bokstäver och siffror med EN rast under dagen kan ju faktiskt bli väldigt tufft.

Terminen har ju precis börjat också mer eller mindre.

Eller tänker jag åt skogen nu?