• Iam

    Normalt att inte kunna lämna sin sambo ensam?

    Anonym (Förbannad) skrev 2014-10-24 11:19:42 följande:
    Ja det är han fast grejen är ju att vi alltid kommit dit & sovit över alt. hon kommit upp- inte bara för vår skull utan för hon tycker vi ses ör sällan. Att sova över har vart för att det är en bit att åka. Men visst- över dagen hade räckt det med att få lite tid att umgås & prata mer "intimt" som man kan behöva ibland, men det går inte heller utan honom. Sen var ju min man vuxen även när hon böna & bad om att han skulle komma ner & vara där om helgerna så där ser jag inte skillnaden mer än att det var så ofta då. Allt vi ville ha var lite kvalitétstid med svärmor utan hennes sambo. Nu när de kommer hit vill de helst bara komma upp om de kan stanna en hel helg båda två & jag är inte bekväm att ha honom här så länge för det orkar jag inte.

    Fst du kan ju inte jämföra att sonen och mamman hade ensamtid utan dig... För nu är det ju inte det det handlar om. 
    Din son ska ha med sin partner, men hon får inte ha med sin...?

    Hur hade du reagerat om din svärmor sagt att hon gärna ville ha en myshelg med dom två männen i sitt liv, men du är inte välkommen. Hade det verkligen känts ok? För mig känns det exkluderande.. men alla måste ju inte tycka som jag. 

  • Iam
    Anonym (Förbannad) skrev 2014-10-24 11:36:14 följande:
    Jag & hans mamma har också haft väldigt starka band & även umgåtts som vänner undertiden min man gjort annat, så det skulle ju inte behöva vara konstigt? Vi har alltid haft jättebra kontakt innan & hon har bott hos oss en period under vårt liv när hon haft det svårt dessutom så vi har gått genom mycket tillsammans. Sen skulle inte jag ta illa upp om hon ville att bara Marcus skulle komma ner även när hennes sambo är hemma, han har redan vart där ett par tillfällen när jag inte vart med. Jag kan roa mig på annat håll...Som sagt över natt eller ej så kan det vara kul att umgås utan att behöva prata om sitt privatliv med en främmande människa...
    Jag menar bara att jag förstår att hon känner det som att ni exkluderar hennes sambo. Hon känner säkert av att ni inte gillar honom, vilket säkert känns jobbigt för henne. För henne är ni alla tre viktiga och nära personer som hon vill ha med sig... För er är en av hennes nära personer inte medräknad... 
    Jag säger bara att jag förstår henne. 
  • Iam
    Anonym (Förbannad) skrev 2014-10-24 11:41:06 följande:
    Ja så kan det ju vara, det kan jag acceptera under förutsättning då att hon kan acceptera att jag inte vill att han ska komma hit & sova över för jag verkligen inte orkar med honom.

    Nej, det har inte skurit sig mellan oss- förstår inte hur du menar? Jag förstod att det inte var samma sak för dem om jag var med jämt.
    Men vänd på det då.. 
    Hur hade du känt om hon hade sagt så till sin son.. 
    "Du är välkommen Marcus, men din flickvän vill jag helst inte ska sova här.. för jag kan verkligen inte med henne".. 
    Sen hade du bara förväntats gilla läget i att aldrig bli accepterad av dina ingifta släktingar... Inte för att du gjort någon illa, men bara för att svärmor inte gillar dig... ?
  • Iam
    Anonym (Förbannad) skrev 2014-10-24 12:00:59 följande:
    Visst är det jobbigt & inte roligt alls- men vad menar du att jag ska göra? Varken jag eller min man gillar honom av olika anledningar & kan inte med honom. Det fungerar när de kommer på fikabesök, det står jag ut med, men en hel helg? Det har jag fått nog av. Jag orkar helt enkelt inte, så tips på vad jag ska göra mottages gärna. För jag tycker detta är skitjobbigt. Känns fel att jag ska "gilla läget" att han ska komma hit & sova över en hel helg så fort vi ska ses, men när vi ber om att få lite tid med bara henne så går det inte alls. Allt vill man inte diskutera med en främmande människa- det kan man väl förstå? Exempelvis alla känslorna om förlossningen, mina rädslor, om tankar kring grav & att skaffa barn. Eller hur jag mår över lag.

    (Om ni nu tycker detta är konstigt att diskutera med sin svärmor så tillägger jag att jag inte har en egen mamma/släkting att prata med så det har blivit så att svärmor kommit nära in på livet då det är henne man pratar med om livet. Så har det vart i sådär fem år nu. Jag har hjälpt henne när hon haft det svårt i livet & hon har funnits där för att prata med)

    Nu pratade jag om för min egen del.  
    Jag tyckte inte alls om min förra svärmor.. Inte alls. Hon hade dessutom en psykisk sjukdom som gjorde att hon var väldigt annorlunda och svår att ha att göra med.. Men hon var min dåvarande sambos mamma, så jag bet i det sura äpplet och välkomnade henne in i mitt hem ändå. 
    Hon hade inte gjort mig något illa, och när hon sa märkliga saker så försökte jag låta bli att lyssna. 
    Aldrig att det skulle falla min att säga att hon inte var välkommen för att jag inte gillade henne.. Varför? För jag skulle aldrig accepterat att få den behandlingen själv. Jag tycker helt enkelt att man får svälja vissa saker när man är vuxen, och en sak är att acceptera sina släktingar och vänners partner,oavsett vad man själv tycker om saken. 

    Att han sen är en främmande människa är ju för att du vägrar lära känna honom.. så det känns inte som ett vettigt argument till varför han inte ska vara välkommen. 

    Att du vill diskutera din förlossning och känslor kring det med enbart svärmor förstår jag.. Men det är väl inte värre än att ni då gör det på egen hand. Jag tror dock inte att det är det som står i vägen. Hade ni accepterat hennes sambo överlag så hade hon förmodligen inte haft några problem med att ni i den situationen vill ha det lite mer exklusivt. Men eftersom ni inte accepterar honom alls, så blir det extra viktigt för henne att visa för honom att hon tar ställning för deras kärlek och förhållande. 
  • Iam
    Anonym (Förbannad) skrev 2014-10-24 12:41:16 följande:
    När skulle vi få tillfälle att prata om såna saker som förlossningen menar du? Det är ju det vi inte får.

    Sen att vi valt att inte acceptera honom alls som du skriver har jag aldrig sagt. Vi försöker, de är här ibland, de sover över & jag har hållt käften om mina åsikter & svalt det han säger även om han är dryg & spydig & inte lyssnar. Men jag kommer inte orka om det fortsätter såhär. Varför ska jag bara svälja all skit & låta mig bli nertryckt? Låter inte rätt. Men han verkar inte heller fatta att det han säger är olämpligt & taskigt ibland.

    Det jag tror är att din svärmor tackar nej till allt han inte får vara med på just för att hon känner av er avighet och vet att det inte handlar om att ni vill exkludera honom ibland. Hon känner ju säkert av att ni helst inte vill träffa honom alls, och då går hon in i försvarsställning och ställer sig på sin sambos sida. 


     


    Informera honom istället om hur du känner på ett vettigt sätt. 

    "Ursäkta, jag tror inte du är medveten om det. Men när du pratar med mig eller med min sambo så framstår du som att du vill trycka ner oss och du låter ibland tom otrevlig. Jag uppskattar inte det och tycker det är jättetråkigt om det skulle hindra oss från att vara en familj. Jag skulle därför vilja be dig om att tänka på hur du beter dig och har du en annan syn på det hela så skulle jag uppskatta om du vill prata med mig om det" 

  • Iam
    Anonym (Förbannad) skrev 2014-10-24 13:10:53 följande:
    Fast detta är första & ända gången vi bett om att hon inte ska ha honom med sig...
    Ja.. Jag vet inte andra sätt att lösa problem än att kommunicera. 
    Att tro att svärmor ska välja bort sin sambo för att ni inte gillar honom tror jag däremot inte kommer gynna er eller er relation.. Så det är väl upp till er att avgöra hur viktig svärmor/mamma är, i relation till hur jobbig ni tycker han är. 
  • Iam
    Anonym (Förbannad) skrev 2014-10-24 14:28:18 följande:
    Nae frågan är ju vad man kan säga, hur man ska kommunicera om saken utan att såra men för att bli förstådd.

    Sen kräver vi absolut inte att hon ska välja bort sin karl, de är ju dessutom förlovade. Men ibland kan man väl få umgås & prata utan att han ska vara med 24/7 känner jag...

    Mitt tips till dig är som jag varit inne på innan. 
    Bjud hem båda, om han beter sig på det sätt du beskriver så tar du upp det där och då direkt. Med vänlig ton och rätt ord så kan du få fram precis vad du känner utan att verka otrevlig. Kanske kan det få er till att lära känna varandra på ett annat sätt och kanske tom börja gilla honom? Det kan ju jag tycka vore det allra bästa. 

    När dom kommer så kan du väl vara ärlig och säga att du gärna skulle få lite ensamtid med svärmor eftersom du vill kunna prata om lite privata saker om förlossningen och så. Det borde han ju kunna hantera. 

    Jag tror vårt största fel i vår kommunikation rent generellt är att vi tror att andra är tankeläsare och förstår precis varför vi gör och känner som vi gör... Men väldigt få människor kan läsa tankar :) Då är det bättre att vara ärlig. Och så länge man är det på ett respektfullt och trevligt sätt brukar man få detsamma tillbaka. 

Svar på tråden Normalt att inte kunna lämna sin sambo ensam?