Normalt att inte kunna lämna sin sambo ensam?

Jag tycker att det låter mycket märkligare att hon skulle vilja ha en myshelg tillsammans med sin son och svägerska men utan karl! Sonen är väl vuxen och har flyttat hemifrån, eller?

Fst du kan ju inte jämföra att sonen och mamman hade ensamtid utan dig... För nu är det ju inte det det handlar om. 
Din son ska ha med sin partner, men hon får inte ha med sin...?

Hur hade du reagerat om din svärmor sagt att hon gärna ville ha en myshelg med dom två männen i sitt liv, men du är inte välkommen. Hade det verkligen känts ok? För mig känns det exkluderande.. men alla måste ju inte tycka som jag. 

Skillnaden ligger väl i att då var hon ensam på helgerna och ville ha sällskap. Det behöver hon inte längre.

Är det så att det har skurit sig lite mellan dig och svärmor också, eftersom du itne var välkommen förr?

Jag menar bara att jag förstår att hon känner det som att ni exkluderar hennes sambo. Hon känner säkert av att ni inte gillar honom, vilket säkert känns jobbigt för henne. För henne är ni alla tre viktiga och nära personer som hon vill ha med sig... För er är en av hennes nära personer inte medräknad... 
Jag säger bara att jag förstår henne. 

Men vänd på det då.. 
Hur hade du känt om hon hade sagt så till sin son.. 
"Du är välkommen Marcus, men din flickvän vill jag helst inte ska sova här.. för jag kan verkligen inte med henne".. 
Sen hade du bara förväntats gilla läget i att aldrig bli accepterad av dina ingifta släktingar... Inte för att du gjort någon illa, men bara för att svärmor inte gillar dig... ?

Jag tyckte inte alls om min förra svärmor.. Inte alls. Hon hade dessutom en psykisk sjukdom som gjorde att hon var väldigt annorlunda och svår att ha att göra med.. Men hon var min dåvarande sambos mamma, så jag bet i det sura äpplet och välkomnade henne in i mitt hem ändå. 
Hon hade inte gjort mig något illa, och när hon sa märkliga saker så försökte jag låta bli att lyssna. 
Aldrig att det skulle falla min att säga att hon inte var välkommen för att jag inte gillade henne.. Varför? För jag skulle aldrig accepterat att få den behandlingen själv. Jag tycker helt enkelt att man får svälja vissa saker när man är vuxen, och en sak är att acceptera sina släktingar och vänners partner,oavsett vad man själv tycker om saken. 

Att han sen är en främmande människa är ju för att du vägrar lära känna honom.. så det känns inte som ett vettigt argument till varför han inte ska vara välkommen. 

Att du vill diskutera din förlossning och känslor kring det med enbart svärmor förstår jag.. Men det är väl inte värre än att ni då gör det på egen hand. Jag tror dock inte att det är det som står i vägen. Hade ni accepterat hennes sambo överlag så hade hon förmodligen inte haft några problem med att ni i den situationen vill ha det lite mer exklusivt. Men eftersom ni inte accepterar honom alls, så blir det extra viktigt för henne att visa för honom att hon tar ställning för deras kärlek och förhållande. 

Ni måste respektera att din svärmor har valt honom. Ni kan tycka vad ni vill men de är också vuxna. Är det något generalfel på honom lär hon inse det så småningom.

Ni kan också bjuda in till umgänge men då även kunna acceptera att svärmor tackar nej av en eller annan anledning. Mer än så kan ni inte göra.

Det är mycket möjligt att svärmor om några år tycker det är lite trist att er täta kontakt bröts, särskilt om relationen med den här nya mannen tar slut. Men det vet ni ju inte nu.

Det går inte att tvinga in folk, och vuxna människor måste få fatta egna beslut.

Om jag hade känt ett väldigt starkt behov av att umgås nära och intimt med min svärmor så hade jag dock inte låtit såna här saker hindra mig. Utan frågat rakt på bara om jag kunde komma upp över dagen så att vi kunde gå en lång promenad, fika, eller vad det nu var. Inte krävt övernattning eller att svärmor skulle vika en hel helg åt mig eftersom jag har förståelse för att hon även vill hinna umgås med sin nya kärlek när hon är ledig. Sen att det är långt och åka osv är ju en prioritering jag gör. Jag väljer att åka 20 mil hem till dig över dagen för att jag gärna vill träffa dig. Sen vad svärmor gör för val i det läget är ju inget jag kan påverka.

Det jag tror är att din svärmor tackar nej till allt han inte får vara med på just för att hon känner av er avighet och vet att det inte handlar om att ni vill exkludera honom ibland. Hon känner ju säkert av att ni helst inte vill träffa honom alls, och då går hon in i försvarsställning och ställer sig på sin sambos sida. 

 

Informera honom istället om hur du känner på ett vettigt sätt. 

"Ursäkta, jag tror inte du är medveten om det. Men när du pratar med mig eller med min sambo så framstår du som att du vill trycka ner oss och du låter ibland tom otrevlig. Jag uppskattar inte det och tycker det är jättetråkigt om det skulle hindra oss från att vara en familj. Jag skulle därför vilja be dig om att tänka på hur du beter dig och har du en annan syn på det hela så skulle jag uppskatta om du vill prata med mig om det" 

Ja.. Jag vet inte andra sätt att lösa problem än att kommunicera. 
Att tro att svärmor ska välja bort sin sambo för att ni inte gillar honom tror jag däremot inte kommer gynna er eller er relation.. Så det är väl upp till er att avgöra hur viktig svärmor/mamma är, i relation till hur jobbig ni tycker han är.