Moraliska paniken kring ungas dator och TV spel

 
Det blir lite "Matrix"-varning på det för min del. Men då kanske jag målar fan på väggen, jag vet inte. Men jag har sett flera exempel, och det gör mig faktiskt lite illamående :( 

Min son gör inget annat än spelar dataspel och poker på nätet dagarna i ända. Han vill inte jobba, han vill ingenting utöver data- och pokerspelandet. Internet och datorer erbjuder för mycket lockelser och får unga att skita i sitt liv. Det är tragiskt, men vad kan man göra åt det?

Jag som delvis jobbar inom spelbranchen, är utbildad inom spelprogrammering och har spelat spel sedan 4 års ålder vet att det inte är spelets innehåll som är det egentliga problemet. Alla som spelar spel, vet att det inte är direkt kopplat till verkligheten och den som gör den kopplingen har andra problem än att enbart sitta och spela spel...

Jag skulle vilja säga att spel är en utmärkt plattform att lära sig nya saker på ett roligt och utvecklande sätt. Tyvärr drivs branchen alltför hårt utav pengaintressen vilket har hindrat utvecklingen ibland de stora bolagen att satsa på nyutveckling och istället satsat vidare på det som ursprungligen gav framgång. Nämligen våldsamma spel.

Samtidigt finns det väldigt många spel idag som inte är våldsamma men uppmärksamheten kring dessa får inte samma uppmärksamhet inom media än vad de mer våldsamma spelen får, vilket ger en orättvis bild utav vad ett spel egentligen är.

Om dem som väljer att göra en undersökning kring detta ämne ska helt klart även låta 80-talisterna vara delaktiga, de som växte upp under den stora spel-revolutionen under tidigt 90-tal (övergången ifrån 2D till 3D). Annars vore det konstigt...