Moraliska paniken kring ungas dator och TV spel

Jag som delvis jobbar inom spelbranchen, är utbildad inom spelprogrammering och har spelat spel sedan 4 års ålder vet att det inte är spelets innehåll som är det egentliga problemet. Alla som spelar spel, vet att det inte är direkt kopplat till verkligheten och den som gör den kopplingen har andra problem än att enbart sitta och spela spel...

Jag skulle vilja säga att spel är en utmärkt plattform att lära sig nya saker på ett roligt och utvecklande sätt. Tyvärr drivs branchen alltför hårt utav pengaintressen vilket har hindrat utvecklingen ibland de stora bolagen att satsa på nyutveckling och istället satsat vidare på det som ursprungligen gav framgång. Nämligen våldsamma spel.

Samtidigt finns det väldigt många spel idag som inte är våldsamma men uppmärksamheten kring dessa får inte samma uppmärksamhet inom media än vad de mer våldsamma spelen får, vilket ger en orättvis bild utav vad ett spel egentligen är.

Om dem som väljer att göra en undersökning kring detta ämne ska helt klart även låta 80-talisterna vara delaktiga, de som växte upp under den stora spel-revolutionen under tidigt 90-tal (övergången ifrån 2D till 3D). Annars vore det konstigt...

Njae, debatten är högst relevant men aningen snedvriden sedan 90-talet.

Precis som Aniiee säger, så är detta något som berör hela världen och inte enbart oss i Sverige. Att debatten är mindre här i Sverige är mindre, beror nog också även på att vi har mindre samhällsproblem som i t ex USA.

Vilken riktning TV-spels debatten tar beror till stor del på den övriga samhällsutvecklingen har...

Vad är det där för fruktansvärt sätt att betrakta sitt eget barn på? Jag kan förstå din frustration över att se honom sakna ambitioner här i livet, enbart sitta inne dagarna i ända framför dator-skärmen och enbart hoppas på lyckan genom pokerspel.

Men det är inte spelets fel i grund och botten att han har hamnat där. Att skylla på spelet är enbart en ytlig bortförklaring för ett djupare problem.