ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Jag försöker se min dotter som normal. Men det är svårt då hon skiljer sig så mkt från andra jämnåldriga.

Jag vill bara hon ska vara 'frisk'

Har inte läst hela tråden. Men vill tipsa om GAPS-dieten. Många med autistiska barn (bland annat) har blivit behandlade med mycket bra resultat. Dieten går ut på att läka tarmväggen och återställa kroppens alla system för att den ska kunna självläka.

Min lilla har nu börjat peka. Ibland med fingret och oftast med hela handen. Hon pekar mest uti tomma intet dock. IbIbland kan hon tex sitta själv på golvet med ryggen mot mig och peka rakt ut och säga nått ljud. Brukar dom börja så innan dom använder pekning på riktigt.

Igår busade vi på bussen och jag tog hennes mössa och la på mitt huvud då skrattar hon och pekar på mössan så lite grand har hon ju pekat på riktigt?

Börjat gruva mig lite för förskolestarten nu också.

Helt plötsligt känner jag mig livrädd för att få konstaterat av dem det jag så länge önskat att någon mer än jag ska se...

Funderar mycket huruvida jag ska förekomma dem med vad jag själv ser, eller bara vara tyst vänta några månader och sedan ta upp det när de själva lärt känna henne. Vad tror ni?

Men det är ändå som att man inte 'når fram' till henne på nått vis. Inte som att hon är i sin egen värld riktigt men ändå.

tex har jag försökt lära henne kroppsdelarna, hon kan ingen, men det är som att hon varken lyssnar eller ser på mig när jag visar.

kanske gör jag fel??? Har blivit så osäker i mitt föräldraskap gällande allt. Minns inte hur jag lärde de stora barnen ens.

Säger jag däremot 'ska vi sjunga' så börjar hon direkt göra imse vimse rörelserna. Så ibland når jag ju fram. Eller ställer jag för stora krav när jag tänker att hon ska sitta och intressera sig för vad jag visar?? Gör man inte det i hennes ålder?

Åhhh ibland undrar jag hur jag ens lyckats få de stora barnen att växa upp

Ja det är nog vad jag förväntat mi . Hon kan mamma pappa titta där hallå pang och vovve så det är ju inte så att hon inte kan nått. Men det kommer inget nytt. Och tex ja och nej är ord som de jämnåldriga använder frekvent som hon inte ens kan.

Sen använder hon eg bara vovve på rätt sätt. Hon kan ju säga hallå men när hon söker kontakt/uuppmärksamhet är det bara aaaaeeeee el liknande ljud. Andra säger ju hej och hej då. Om du förstår hur jag menar

Utan att vända sig om liksom?

En sak jag funderar på är att hon när hon vill något ofta inte använder språket utan kommer istället och petar på mig och sedan tittar hon mot eller pekar på det hon vill.

Är det normalt för åldern?

Hon ropar mamma ibland när hon vill något. Tex på morgonen När hon vaknat mm

En väldigt stor skillnad på dottern och de jämngamla i våran bekantskapskrets är att dottern ständigt är på språng. Hon klättrar springer pillar i allt. Behöver punktmarkeras direkt vi lämnar hemmet.

De tre andra jämnåriga som vi umgås mycket med är så fokuserade och lugna.

De kan sitta stilla läääänge och peka i bok, ljuda ord osv.

Ni med autistiska barn eller normalfungerande för den delen, känner någon igen detta tornado beteende? Jag fattar ju att hon inte hinner lära sig ex kroppsdelar då hon ständigt är på väg

Bvc psykolog ringde i fredags och ställde frågor i 50 minuter om dottern!!!

En sak hon frågade om var ifall hon vevade på händer/armar när hon blir glad.

Jag svarade nej men insåg idag att det gör hon visst. Viftar som tusan med bägge händer när hon blir glad ivrig och exalterad.

Är det inte normalt??

Tror inte det är nån skillnad. När hon blir superglad (tex om man tar fram glass ur frysen eller hon ser mormor kommer på besök) liksom springer hon på stället, viftar med händerna, typ som en vinkning, och ser och låter helt överlycklig liksom.

Hon är ju snart två! 20 månader.

Men det ligger absolut något i de övriga du skriver!!