ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Ja sömnen verkar vara nån separationsgrej.Igår kväll vaknade hon ideligen, tills hon fick ligga kloss hud mot hud på mig. Då sov hon gott resten av natten

Jag kommer fortsätta vara hemma på inrådan av psykiatrin som tycker det är viktigt för både dottern och mig

Ja det gör jag. Tyvärr blir han oftast bara arg numera. Han har ju lyssnat på mitt tjat i åtta månader....

Jo han vill vara hemma. Det är bara jag som är hemma. Barnpsykologen avrådde mig när jag sa jag tänkte börja jobba och låta honom ta över

Dottern är nu dryga nio månader. Hon vinkar inte. Klappar inte händer och pekar inte. Förstår inga ord såsom pappa lampan osv. Vad tror ni om det vid den här åldern?

Hon tittar ibland när jag pekar, men oftast inte. Hon har suttit länge. Kryper. Drar sig upp mot saker. Leker vet jag väl inte. Hon undersöker och tuggar på alla leksaker och allt annat hon kommer åt.

Hon kan börja gråta när hon ser att någon går ut genom dörren. Hon blir jätteglad när hon ser vällingen eller sånna klämpåsar med frukt som hon älskar. Så hon är ju inte helt bortkopplad. Lyssnar rätt ofta till sitt namn men absolut inte alltid.

Tack för uppmunrande ord!

Jag vill tillägga att senaste 2-3 veckorna har jag mått fantastiskt bra med min dotter och tänkt att hon kanske ändå är 'normal'. Men nu för någon dag sedan började tankarna snurra igen.

Rut: kanske har du rätt. Ögonkontakten har blivit bra mycket bättre om än mindre än hos andra barn.

Tyvärr rår jag inte över mina känslor

Minns inte ögonkontakten med dem men eftersom jag reagerar nu så tar jag för givet att den var bättre med dem. Annars hade jag reagerat då. Sen ser jag ju också tydligt att hon håller ögonkontakt mycket mycket kortare än jämnåldriga barn.

Läste för någon dag sedan att ett barn på nio månader ska förstå och utföra en uppmaning, typ 'hämta bollen' hon är ljusår från att fixa det och det var när jag insåg det som tankarna snurra igång igen