ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Ögonkontakten är lite lite bättre. Eller kvaliteten i den snarare. Hon kan liksom ibland titta på mig tex om vi busar och 'be om mer' med blicken. Så även om kontakten är lika kort så är det ibland som att hon 'pratar'med blicken. Om någon fattar

Anonym xxx: jag fick diagnosen förlossningsdepression i aug och äter venaflaxin tror jag den heter. Jag mår lite bättre men dottern är ju på samma vis ändå. Hade en mkt lätt förlossning men i samband med födelsen hände det andra tragiska saker i mitt liv så de blev väl lite mkt på en gång

Men hon är ju inte på "samma vis". Tidigare skrev du att hon knappt hade ögonkontakt men nu har hon ju det! Nu "ber" hon om mer lek med blicken tex som du skrev här uppe.

Har du fått träffa en psykolog än? Eller "samtalskontakt"..?

Rut: hade psykologtid som blev framflyttad på obestämd tid pga sjukdom( psykologen sjuk alltså..)

Dock försöker jag själv verkligen se att hon är lite lite 'bättre'

Som sagt är ögonkontakten fortfarande mycket kort och ibland omöjlig att fånga, MEN hon använder ögonkontakten att prata med lite mera nu precis som jag skrev.

Hon har också börjat visa tydligt att hon vill komma till en.

Sträcker inte armarna rakt upp mot en, men tjuter och vevar med armarna och lutar sig fram mot mig om hon vill bli upplyft.

Tyvärr tittar hon mig inte i ögonen när hon gör det,men det kanske 'räknas' ändå???

Idag sa hon också bab och mam. Bara en gång vardera men kanske är ett tecken att det är på gång??

Hoppas hoppas hoppas att det lossnar för henne nu!!!

Ja det är jättebra! Det behövs ingen ögonkontakt, hon visar med hela sin kropp att hon vill komma till din famn. Min dotter brukar också luta sig framåt när hon vill komma upp samtidigt som hon tittar ner i golvet.

Nu har jag inte läst alla inlägg, men jag kan berätta om min äldsta dotter.

Som bebis ville hon aldrig vara i famnen, hade inget svarsleende, extremt lite ögonkontakt.

Hon skickades på BUP-utredning när hon 5. Det har visat sig att hon har mycket hög intelligens. Nu går hon i fyran.

Hon har inga övriga "problem". Hon har lätt att få vänner och behålla de, hon klarar sig bra i skolan - bara hon blir utmanad på rätt sätt.

Försök njuta: låter ju helt underbart för din dotter!

Jag tror att jag bara ser svart eller vitt. Antingen autism utan språk och utan någon möjlighet att nå fram till, som inte kommer klara skola eller socialt liv öht och aldrig klara sig själv.

Eller 'frisk'.

Att många autister är högfungerande och lever normal liv (vad som nu är normalt) faller bort i min ångest!

Förstår att du kan känna så. Vi såg tecken mycket tidigt och trodde inte heller han skulle bli så kommunikativ. Idag är han drygt två och pratat i fyraordsmeningar. Det är inte riktigt som andra barn men vi njuter mycket av kontakten med honom!

Älskar du din dotter? kommer du älska henne även om hon har autism?

Om svaret är ja, så är det en början. Jag tror inte att träning just nu kommer att vara avgörande för hennes framtid. Hon behöver oavsett vem/hur hon är en mamma som älskar henne, tar hand om henne och en mamma som orkar. Det ska vara ditt fokus nu. Inte att leta efter alla möjliga tecken. Min dotter satte sig första gången frivilligt i mitt knä när hon var 4 år gammal. Men jag har alltid kramat, klappat och visat kärlek på det sätt jag har kunnat. Hon har tex alltid gillat när man fixat med hennes hår.

Min dotter har inte autism, men är speciell på sitt sätt ändå. Och det tror jag faktiskt att alla barn är.

Borde hon reagera på sitt namn nu vid snart 8 mån ålder?

Din unge verkar vara helt normal. Men frågan är hur du mår? Kanske har din förlossningsdepression inte släppt? Jag tror att du ska prata med någon kunnig barnmorska eller annan vårdpersonal.