Gemensam ekonomi, varför så svårt?

Vi gör exakt på samma sätt som ni.

Uppdelat av många skäl och erfarenheter.
Utvecklar gärna senare idag men nu ska jag rusa till jobbet.

Så gör vi med. Vi ser på det att bådas insatser är för oss lika mycket värda oavsett hur mycket samhället värderar dem. Sedan är det en liten morot att sporra den andra i dess jobb och löneförhandlingar.

Gemensam ekonomi i praktiken (eller kanske storhushållsekonomi....), men inte i teorin. Jag vet, det låter väldigt bakvänt, men nu har jag sagt så, så nu är det så.

Man bör ha ungefär samma syn på hur pengar ska användas. Det bör vara att man är ganska sparsam och inte bränner allt på så snabbt det bara går och köper massor av onödiga prylar.

Sen är det hur man ser på familjen. Är man 2 individer som bor ihop? Lite mer som att bo ihop med en kompis. Jag skulle aldrig ha gemensam ekonomi med en kompis. Då delar jag upp efter hur mycket man konsumerar. Om min "kompis" förlorar jobbet eller blir långvarigt sjuk så kan jag låna ut pengar och hjälpa till lite grann, men jag ska så klart få tillbaks pengarna senare.
Eller är man en familj som hjälps åt för att göra det så bra som möjligt för familjen? Om min partner förlorar jobbet eller blir långvarigt sjuk så är det min lön som kommer att dra hela lasset utan att hon ska betala tillbaks något. På samma sätt hjälper hon mig. Som ett litet kollektiv.

Sen beror det väl på vad man går in med för förutsättningar, skulder osv! 

Jag sysslar inte med lån, skulder och avbetalningar så jag vet inte hur det skulle vara. Jag tycker att det faller under synen på ekonomi. Jag drar inte på mig mer kostnader än vad mina pengar kan betala. Jag betalar allt kontant. Min sambo är precis likadan. Vi sparar pengar. Konsumtion kommer först när vi har råd med det.
Det enda lån vi kan tänka oss är bostadslån och då är det ju ett gemensamt lån.

När man skaffar barn är gemensam ekonomi en självklarhet enligt mig. Jag har bara varit sambo innan och då har delad fungerat bättre eftersom utgifterna har varit rätt få och bägge har kunnat spara åtskilliga tusenlappar varje månad.

Jag tror helt enkelt att vissa är snåla och ekonomiska. Andra lever här och nu och köper saker om pengarna finns. Alla skulle reagera olika på om de fick 1000 kr i handen. Vissa säger att det är min och sparar den, andra att jaaa nu kan jag köpa pizza och lördagsmys till hela familjen och unna oss, andra sparar åt familjen, och andra köper inredning/teknik till sig själva... Vårt synsätt på pengar hänger med när vi får utgifter ihop med andra..

Så gör vi också och min man tjänar något mera. Vi hade våra duster i början då vi tyckte att den andra var slösaktig. Numera är vi båda sparsamma, men det är jag som sköter om att sparandet blir av, för bådas bästa. Jag tror att det kan vara svårt om den som tjänar mycket mer än den andra har ett väldigt slitigt och stressigt jobb, eller om den som ev blir arbetslös inte anstränger sig för att hitta nytt jobb med hyfsad lön.

Vi har gemensam ekonomi precis som ni, men många i förhållanden verkar ha olika syn på vad som är vikigt och vill använda pengarna på olika sätt. Det viktigaste är väl att man hittar ett sätt som både blir nöjda med.

Det är exempelvis inte lätt med gemensam ekonomi om ena partnern vill spara pengar men den andra vill köpa kläder eller hemelektronik för alla pengar som blir över. Någon kanske har en dyr hobby som den andra inte vill betala för. Man kan ha äldre barn, stora skulder mm med sig i bagaget som den nya partnern kanske inte vill betala för osv.