Ska sluta nattamma och behöver pepp!

Barnet fick inte bröstet, för att jag inte ville nattamma längre. Punkt! Jag kommer inte ens ihåg om han ville ha bröstet eller inte på natten efter att jag slutade.

Hej!

Tänkte bara delge lite om hur det har gått. Kanske kan någon annan som funderar på att sluta nattamma ha glädje av det  . 

I fredags var jag bortrest och barnets pappa tog hand om natten. Allt gick bra, han bökade runt en del och var ledsen en kort stund men annars bra. När jag skulle lägga honom i lördags kväll utan bröstet (men jag låg bredvid honom) blev han smått hysterisk, grät och skrek länge och det hjälpte inte att jag tog upp och bar honom. Hans pappa fick rycka in och läggningen gick då på några minuter (han är van att somna med pappan på dagarna eftersom han är föräldraledig nu). Sen tog jag över resten av natten utrustad i sport-bh och hög tröja. Han vaknade ca 5-6 gånger och blev ledsen men somnade om när jag gick upp och bar och gungade honom. La sedan försiktigt ner honom i sängen. Han fick dricka vatten ur sin pipmugg ett par gånger under natten, verkade bli lugn av det. Den sista gången vid 4-5-tiden funkade det inte att bära honom så då provade jag att lägga honom bredvid mig i sängen. Han smågrät då och bökade en stund innan han kröp ihop intill mig och somnade. Sen sov han till sju.

Andra natten, inatt, gick det bra att lägga honom, han grät lite i någon minut medan jag satt bredvid och blev sedan lugn. Sen vaknade han 1 (!) gång under natten och behövde bli buren och 1 gång till men somnade om själv utan att bli ledsen. Jag vaknade såklart massa gånger ändå för att titta till honom, men tycker ändå att det var fantastiskt! Peppar, peppar hoppas det fortsätter så!

Hej igen!
Tyvärr så blev inte tredje natten lika fridfull utan han vaknade återigen 5-6 gånger. Du som har fortsatt amma på dagen; tror du att det är en nackdel att jag fortfarande ammar på dagen, att det gör att han fortfarande är sugen? Hur lång tid kan det ta innan man kan räkna med kanske bara ett eller två uppvak? Om det fortsätter som nu så kan man ju lika gärna fortsätta amma för det går ju iallafall fortare att söva om.... Är lite nedslagen nu, väldigt trött, men tänker inte ge upp!

Nej, det tror jag inte. Jag har ammat alla mina tre dagtid långt efter att de slutat nattamma. Jag har även ammat till sömns långt efter att jag slutat nattamma. 

Man får ha lite tålamod och inte förvänta sig att nattliga uppvak huvudsakligen beror på nattamning....för det är min erfarenhet att det inte är. Avslutad nattamning har inte med någon av mina tre inneburit att de sovit hal nätter. Det har kommit när de varit redo för det...helt oberoende av amning och mat....och så har det kommit perioder då de haft uppvak igen. 

Det jag har satsat på är att vänja dem vid något annat som insomningshjälp, dvs att det räcker med att man håller om en stund eller att de känner att man är där. Hur lång tid det tar är individuellt, men man brukar kunna få ge det lite tid. Försök att inte bli nedslagen utan se det som en inledd process. Hjälps åt du och pappan så ska du se att det ganska snart kommer att gå fint att bara hålla om, men uppvaken kan som sagt vara kvar. M

Tack för dina fina svar! Ja, jag får väl se det som en process och hoppas att jag hittar något annat sätt att söva om som går lika fort som amningen, för det här med att gå upp och bära blir man ju riktigt trött av! Ska ta en natt på soffan snart och lämna över till pappan så jag får nya krafter. Själva nattningen går iallafall mycket snabbare nu utan bröstets inblandning. Det var liksom som att sugandet höll honom vaken innan när han skulle nattas. Jag räknar inte med att få sova hela nätter än på länge, men bara ett eller två uppvak skulle ju sitta finfint! Vid vilken ålder har dina barn börjat vakna mer sällan, typ 1 gång per natt eller hela nätter?

Jag ammade också dagtid länge efter att jag slutade med nattamningen. De täta uppvaken fick mig att ge upp det sättet att barnet fick sova bredvid mig i stället för i sin egen säng. Det hjälpte hos oss. Jag tänkte aldrig ens tanken att jag skulle ha ammat.

Mina har varit rätt olika. Min äldsta började sova hela nätter när han var runt 13 månader. Runt året fick han de första kindtänderna och alla hörntänderna så då vaknade han varje halvtimme, men så fort de tittat fram så började han sova hela nätter rätt konsekvent. Egentligen sov han inte hela nätter för han vaknade till, men det då att han kände någon av oss med sin hand (det kom en lite hand trevandes) eller att vi la en hand på honom (det gjorde vi oftast i sömnen mer eller mindre omedvetet).

Vår mellanson sov sina första hela nätter vid 10 månader, men han har haft mycket mer orolig sömn periodvis efter det. Men det har sedan dess aldrig behövts några stora insatser utan han har somnat om om han fått ligga som ett frimärke på en . Han är 5,5 år nu och varvar hela nätter med att som i natt komma traskande ett par gånger .

Yngsta sov som en kratta tills han var 14 månader. Där vände det rätt dramatiskt över natt. Plötsligt sov han hela nätter och sover sedan dess som en gud. Han är 16 månader drygt nu. Ammade tills för en månad sedan. Han har uppvak ibland, men det räcker med att hålla om lite eller så lägger han sig en stund på min mage. Inget som är jobbigt. Jag tror att ni också inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att ha en mycket lugnare sömnsituation .

För alla mina tre har det hänt väldigt mycket sömnmässigt just mellan 1-1,5 år. De två äldsta sövde vi i famnen tills de plötsligt vid 16 månader bara gick att ligga bredvid. Delvis samma med vår trea fast han var 15 månader. Sedan har det kommit orolig sömn vid närmandefasen (1,5 år) samt vid 2-årsåldern då det också händer mycket utvecklingsmässigt.

Oavsett är mitt tips att fortsätta att samsova om ni trivs med det. Känns det trångt så ställ en vanlig säng bredvid er dubbelsäng (om ni har plats). Det underlättar enormt. Våra stora sov med oss tills i somras. Fast de sov egentligen i egna sängar som vi ställt i kloss med vår dubbelsäng. Det är skönt att slippa vandrande barn. Även ganska stora barn vaknar till och söker närhet. Skönt att då slippa gå upp eller att de kommer och ska trängas.....skönt när de bara märker att de har sällskap och somnar om av sig själva .

Och det är urjobbigt att sluta nattamma, vara uppe och vandra innan man fått in nya vanor. Men det är övergående....försök tänka på det .

Menar du att barnet fick börja sova hos dig och att det hjälpte eller att det fick börja sova i egen säng och det hjälpte? Min son sover hos mig nu, men somnar i sin egen säng som står intill vår (tar över honom till mig sen).

Ja, jag försöker tänka på det. Som sagt, det är väl en process, och det känns skönt att höra att man kan vänta sig mycket förändringar när det gäller sömnen i denna ålder, för en förändring är det dags för! Inatt så körde han rätt så mycket på "frimärke-stilen" och somnade om så några av uppvaken. Och det är helt ok (och mysigt) att vi sover så bara jag på sikt inte behöver gå upp och bära.

Barnet hade tills dess sovit i sin egen säng hela natten, men när de täta uppvaken kom, så flyttade han i vår säng när han vaknade. Så har vi gjort sen dess, han somnar i egen säng och flyttar i vår om han vaknar under natten. Första gången han inte vaknade alls utan sov hela natten i sin egen säng var vid ca 1,5 års ålder.

Inatt gick det bättre igen! Han sov 19-02 utan att vakna och därefter vaknade han och bökade några gånger men utan att gråta och somnade om själv varje gång. Så i princip kan man säga att han sov hela natten om det inte vore för att jag är så lättväckt och vaknar av bökandet! Han vaknade sen vid halv sex och var ledsen och då tyckte jag att vi kunde förtjäna att gå ut till soffan och amma lite... Jag räknar dock med att olika bakslag, men detta känns positivt.