Rädd för allvarlig sjukdom

Jag blir lite nyfiken på varför du inte vill ha mediciner.

Jag är multisjuk och tar tretton olika mediciner varje morgon. Det är hjärtmediciner, magmediciner, alergitablett, värktabletter, medicin så jag inte ska pinka en gång i timmen och Lyrica för psyket.

Och jag mår ju bättre av mina mediciner även om jag tycker det är lite deopigt var fjortonde dag när jag gör i ordning mina dosettlådor.

Åt jag inte hjärtmedicinen skulle jag dö.

Äter jag inte magmedicinenkan jag inte äta osv.

Och Lyrican med den har jag sluppit mycket av min ångest och depression. Och har ett mycket bättre liv. Tar även Atarax vid behov.

Spelar ingen roll vad det är för medicin om den ger en ett liv är det värt att äta den.

Sen förstår jag inte varför det är så svårt acceptera att det kan vara ångest som ger div symptom utan att man i stället snöar in på div mer eller mindre farliga sjukdomar.

Jag har aldrig trott att jag har varit alvarligt sjuk ens när jag var mer eller mindre döende pga hjärtat.

Det är ett val jag har gjort för länge sen att vara posetiv och tro det bästa. Och mät jag går ett bakslag tar jag det och går vidare. Annars deppar jag ihop fullständigt.

Jag har överaktiv blåsa så när jag inte äter medicinen springer jag på toa en gång i timmen och när det var som värst var tjugonde minut. Inte så kul blev inte mycket sömn då.

Sen träffade jag en gynekolog som sa direkt att så kunde jag inte ha det och gav mig Detrusitol SR tar en morgon och kväll. Nu går jag på toa som normala människor. När blåsan är full inte när det är två droppar i den.

Då jag har haft/har social fobi och panikångest och lite andra besvär.

Kan jag på sätt och vis färdstå hur det är att snöa in på att man är dödssjuk

Jag kunde inte gå hemmifrån utan min.man och var oftadt tvungen att kasta mig ut ur Ica och konsum på grund av panikanfall.

Vändpunkten blev att jag tröttnade på att inte klara av någonting på egen hand. Så jag gav mig faan på att paniken och fobierna inte skulle styra mig utan jag skulle bestämma.

Jag åt då inga medicinet alls för några sjukdomar.

Det var inte lätt för det var ju att ändra på hur jag tänkte och fungerade. Men det funkade jag kan idag göra allt jag kunde innan paniken slog rot i mig.

Ångesten finns kvar trots lyrican men är inte lika svår längre och den håller jag på stången genom att tex idag har jag krattat löv i flera timmar då blir jag trött och ångesten lättar av aktiviteten.

När tankarna på magen kommer bryt snabbt som attan och försök koncentrera dig på något helt annat. Sluta väga dig. Strunta i hur när och varför avföringen sdr ut på ett visst sätt i alla fall fem minuter efter du varit på toa. Du måste försöka avleda dina tankar från magen.

Vad tycker du är roligt att göra?

Och för den delen gör tråkiga saker också städa till exempel. Låt inte magen dominera hela ditt liv.

Kolla på teve är inte nog distraherande tror jag (tycker jag) ta fram gitarren i stället.

Samma när tankarna blrja jimma att tänk om... fram med gitarren ich spela svåra låtar så du måste koncentrera dig ordentligt på vad du gör och gå in i musiken. Skriver du egen musik? Eller lyssna på musik och försök komma på hur de gör om du förstår hur jag tänker? För det är ju inte alltid läge kanske att spela på gitarren.

Är du alllyssnare om inte lyssna på sånt du inte brukar lyssna på och försök sedan att spela det. Svenska visor, klassik musik osv

Japp det är så det känns för mug när ångesten kryper på. Kan inte vara stilla kryper i kroppen.

Och när jag sätter mig ner sitter jag och tittar mig omkring efter något att göra.

Nu är jag 49 år så jag brukar som sagt börja städa tvätta osv. Tack och lov bor vi i hus så jag stör ingen om jag stökar runt på nätterna. Min man jobbar natt. Dagtid är det trädgården som gäller om vädret tillåter.

Nu har vi snart förnyat huset tack vare min ångest målat om hallen köket och tvättstugan. Och skall nu börja slita ner väggarna i varfagsrummet och sovalkov för att isolera om. Så ångesten är inte bara av ondo för mig.

Med det vill jag ha sagt "spring ifrån ångesten" sitt inte bara och låt den skjölja över dig.

Sen som jag föreslog tidigare när tankarna kommer avbryt försök att täbka på annat. Se till att din koncentration är upptagen med annat så tankarna på sjukdom och död inte får plats.

Gillar du att spela dataspel? Spela något där du måste tänka. Läs en bok vad som helst som hindrar att du börjar snurra med negativa tankar.

Det är det som funkar för mig.

Jag är nog en positiv person i grunden från början. Och då är det kanske lättare. Jag vet inte om det är någon terapiform som lär ut vad jag praktiserar för det jag gör har jag lärt mig själv.

Jag tröttnade på mitt sjuka jag som dominerade mitt liv totalt och gav mig tusan på en förändring. Sen fick jag ju världens bakslag för två år sedan när det upptäcktes att det jag var säker på vad magbesvär och psykiska problem var tilltäppta kranskärl och om jag inte genomgick en akut bypass skulla jag dö :O . Det var lite chockerande men på det stora hela har allt gått bra och jag har faktiskt aldrig varit psykiskt starkare än vad jag är idag.

Jag tror på att manipulera sig själv och även på att tillåta sig själv att misslyckas utan att för den skull vara misslyckad.

Sen tillåter jag mig själv att ha dagar när allt är piss och jag vill ingenting. Men jag brukar tröttna efter en dag eller två och då kommer duracellkaninen igång igen

Du ska se att du kommer klara av detta och må bra och inte fastna i hypokondribeteende.

Ge det lite tid bara var inte för otålig nu.

Du behäver inte ge långa svar bara för att jag pladdrar på ju.

När du tagit blodproverna och fått svar.

Om de är bra, hur kommer du reagera då?

Kommer du accepterar det eller treo att de missat något?

Jag tänkte på att du kan ha fått magkatarr det kan man få av oro. Eller IBS och bägge dom är ju ofarliga men besvärliga.

Jag har Crohns som är en mag/tarmsjukdom inte farlig den heller men jobbig att leva med.

Kan inte äta vad jag vill och i perioder har jag svinont i magen och måste hålla mig i närheten av toaletten pga diarréer. Men det går att leva med. Kanske något sånt du har.

Om man har ont från magen är det naturligt att slarva med maten och då går man ju ner i vikt. Även oron kan göra att man går ner i vikt.

Vad äter du? Får du ont i magen av mat?

Dum fråga kanske har det kollats så du inte har hemorrojder?

Om du hade haft cancer är jag övertygade om att du vid detta laget hade varit jättesjuk.

Ont i magen kan ju alla ha i perioder utan att vara direkt sjuk.

Jag tror och hoppas att dina besvär beror på att du av någon anledning började oroa dig för cancer och då har du hamnat i en ond cirkel där oron föder besvären.

Iom att du inte får några direkta besvär av mat tror jag att du har en i grunden frisk magen men att du kanske är som min man. Hans mage reagerar direkt om han oroar sig ( mer än vanligt , stackarn lever ju med mig som är sjuk) tex för några veckor sedan lades jag in på HIVA (hjärtintensiven) trots att alla prover var bra. Och jag genomgick en ballongvidgning av ett kranskärl dagen efter. Då blir han jättedålig i magen och får ont. Sen släpper det när allt återgår till det normala.

Vissa personer är så att dom reagerar med magen på oro, stress, osv. Du har inte varit stressad innan du nu började oroa dig för cancer?

Magen.är både jättekänslig och otroligt tålig.

Det låter som du levt under stress ett tag tycker jag och till slut sa kroppen ifrån.

För mig kan det vara så att medan jag är mitt uppe i något jobbigt funkar allt bra sedan när allt lugnar ned sig kraschar jag.

Stress och ångest är så finurligt att när man tar kontroll och klarar av en sak så kastar dom in något annat.

Nu börjar du få kontroll över ångesten för att du ska ha cancer då börjar något annat krångla.

Det dummaste du kan göra nu är att falla till föga och kolla pulsen, känna efter hur hjärtat slår osv annars fastnar du i att du har något knas på hjärtat. Och fastnar i hypokondribetendet.

Det med hjärtat förstår jag ju fullkomligt det kämpar jag ( och min man) med nästan dagligen. Att lära mig lita på hjärtat.

Men jag tar blodtryck och puls för att det lygnar mig för det visar mig att hjärtat inte alls rusar och att blodtrycket är bra.

Men igen oro föder oro.

Jag brukar tänka på ångesten och sressen som en egen liten elak gubben som gör allt för att ställa till det för en.

Tänk dig en befähavare i krig.

Nähä det där funkade inte då provar vi det här i stället då

Vad gör du om dagarna? Umgås du med kompisar?

Nu kommer råd från en "gammal" tant som är lita av en ensling.

Det är inte bra att isolera sig. Man behöver ha ett socialt liv. Framför allt i din ålder.

Då har man inte tid att grubbla så mycket heller.

Du måste göra något inte bra att bara såsa runt.

Äter man inte går man ner i vikt det är inget konstigt.

Och som du nu nojjar kommer du få ändå ondare och ändå mer besvär

Du Måste försöka att koncentrera dig på annat. Detta funkar inte eller hur.

Okej
Äter du ordentligt? Vad gör du hela dagarna sitter bara still?
Du måste röra på dig. Aktivera dig. Inte konstigt om du inte är trött/sömning om du inte gör någonting.

Det är ångesten som spelar dig spratt, du kan inte vara så fukuserad på hur du mår hela tiden. Har jag ju skrivit innan till dig.
Och det med magen låter helt normalt.

bor du i villa eller lägenhet? gå ut och gå runt kvarteret en liten runda bara till att börja med. har du trädgård gå ut i den även om vädret är piss.

Säger det inget att du kan göra saker med polarna utan att du mår kast men mår kasst annars? Du låter sjukdom styra dig och ditt liv.

det blir en självuppfyllande profetia till slut, du är rädd för att bli sjuk om du går hemmifrån alltså blir du sjuk när du går hemmifrån. För att det är tryggt och vant hemma, världen utanför kan ju vara farlig.

Du kan vara på väg mot panikångest och isolering med stormsteg om du inte försöker att kämpa emot.

Illamåendet kan försöka mota bort med postafen det är åksjuketabletter. Jag tar dom mot illamående som är en biverkan av en medicin jag äter. Ont i magen får du försöka stå emot en liten stund längre för var dag.
Det ät ångesten som vill att du ska gå hem och hålla dig hemma.

Jag har haft panikångest och har socialfobi och en jäkla massa ångest. Plus då mina fysiska sjukdomar.

Nu är jag en envis kärring som en dag tröttnade på att vara isolerad hemma och bara våga gå ut om min man va med mig. så jag började träna på att inte låta ångesten ta över. Nu kan min man skjutsa mig till ett köpcentrum och släppa av mig där och jag kan lulla omkring där utan att må dåligt ( har inget körkort själv, sen att jag tycker det är skittråkigt att gå i affärer är en annan sak.)
Jag går i väg till ICA här i byn och handlar på egen hand. Så jag vet att det går.

Och det är lättare att bryta mönstret innan det är fullt utvecklat. Men du ska ju träffa en psykolog jättebra.

Gillar du julen?