Det var något jag började tänka på "bara sådär". Jag tar med mig mitt barn på lekland, shopping, badhus osv. på helger. Men oavsett allt kul han får göra, är jag helt övertygad om att det han kommer minnas som mest speciellt är tillfällen då vi kanske är i skogen och bygger koja och har picknick, när vi busar i parken och tillfällen då man bara "är".
Därför undrar jag, vad är det bästa barndomsminnena du har? :)
Det där "bara är" är nog något de flesta skulle skriva under på. Till exempel jag, när jag "bara var" när det var festligheter hemma. Med sprit och allt.... Grillkvällar och kräftskivor och sånt, där vi barn i princip bara var bihang och gjorde lite vad vi ville. Jag minns inte ens vad vi ungar pysslade med, (jag satt förstås mest vid sidan av), jag bara minns stämningen och en och annan glasspinne. Men en sak är säkert: Alla vuxna var glada och onyktra (inte stupfulla), och alla barn var glada och trygga och somnade oftast på soffan i en enda stor hög med någon film på VHSen.
Det går igenom, det där, för mig. Jag minns mat och fest, och jag minns det som något positivt. Jag kan blunda och känna lukterna och höra ljuden.
Det som följer tätt efter i minneshierarkin är de hundratals timmarna i mammas säng och gonattsagorna.
Visst sprang vi på stan, visst lektes det i parker och gicks på zoon och badades det i badhus och gicks på museeum och på bio. Men de minnena är få, trots att jag vet att vi gjorde det mycket, och tämligen betydelselösa.
Det är lite för många egentligen för att räkna upp, men om jag tar några från topp-20-listan?
*När mamma satt vid sängkanten och spelade kort med mig när jag låg sjuk.
*När jag och mina bröder byggde gigantiska skapelser av lego eller Brio tågjärnväg. Vi kunde hålla på i dagar!
*När min morfar lärde mig och mina bröder att spela poker.
*När vi barn fick ta med en filt, en flaska saft och några kex ut i solen för att sitta på gården och ha egen picknick.
*När pappa väckte oss mitt i natten för att vi skulle få smyga oss upp och titta på Canada Cup med honom.
*När jag fick följa med mamma till tvättstugan och vara där i flera timmar. Roliga maskiner och så kände jag mig väldigt stor och duktig!
*När vi fick vara med och julbaka.
Mina bästa minnen är absolut de då man bara "var". Somrarna hos mormor i Finland där vi trädde smultron på strån och sprang i blåbärsriset tidigt på morgonen, jag och min storasyster i bara nattlinnena, tidigt på morgonen innan lillasyster vaknade.
När morbror snickrade ihop styltor åt oss.
När pappa tvingade oss vara uppe en timme extra för det var en dokumentär om Ostindiska kompaniet på tv som han ville vi skulle se. Vi hade läggtid kl 20 men han samlade oss alla i hans och mammas säng och så tittade vi på det ihop.
När mamma nattade oss men märkte att det börjat snöa och så fick vi alla smyga upp och kika ut genom fönstret när den första snön föll.
Framförallt är det nog allt kul jag gjort med mina systrar.
Kul och intressant att läsa era svar! Lite som jag själv minns.
*Kommer också ihåg festligheter då vi barn bara "var" men att stämningen var väldigt mysig.
*Att min mamma satt på sängkanten varje kväll och berättade saker som hade hänt på hennes jobb (tyckte jag var väldigt intressant) och kliade mig på ryggen.
*När jag och min mamma gick på biblioteket
Minns mig och syrran i sandlådan, i kojan i skogen, när vi sprang runt i ösregnet på ängen, alla gånger vi gick vilse i skogen på jakt efter en julgran, när mamma bäddade in oss som puppor vid nattning :)
Minnena är många :)
Det där "bara är" är nog något de flesta skulle skriva under på. Till exempel jag, när jag "bara var" när det var festligheter hemma. Med sprit och allt.... Grillkvällar och kräftskivor och sånt, där vi barn i princip bara var bihang och gjorde lite vad vi ville. Jag minns inte ens vad vi ungar pysslade med, (jag satt förstås mest vid sidan av), jag bara minns stämningen och en och annan glasspinne. Men en sak är säkert: Alla vuxna var glada och onyktra (inte stupfulla), och alla barn var glada och trygga och somnade oftast på soffan i en enda stor hög med någon film på VHSen.
Det går igenom, det där, för mig. Jag minns mat och fest, och jag minns det som något positivt. Jag kan blunda och känna lukterna och höra ljuden.
Det som följer tätt efter i minneshierarkin är de hundratals timmarna i mammas säng och gonattsagorna.
Visst sprang vi på stan, visst lektes det i parker och gicks på zoon och badades det i badhus och gicks på museeum och på bio. Men de minnena är få, trots att jag vet att vi gjorde det mycket, och tämligen betydelselösa.
Jag kan inte skiva allt här men det första jag kommer och tänka på är "djungelträdet" då min pappa brukade ta mig till en avlägsen plats där vi simmade och hade roligt och där fanns ett träd som märktes även i sjön och han döpte det till djungelträdet och att bada tillsammans med min pappa är något jag minns som så kul men då var jag inte gammal och det är väl därför just detta träd har betytt mycket, jag har tagit min ungar dit och sagt att de ska få se det vackra djungelträdet och de är lika överväldigade
Får väl se om de minns det sen..
Annars minns jag alla diskussioner med mamma och pappa, de pratade med mig och det var inte bara "hur har du haft det på fritids idag" utan riktiga diskussioner och ett jäkla intresse för mig som person, inte bara som ett barn. Det har jag tagit med mig nu när jag själv är förälder, att se mina barn på riktigt och tala med dem och det inte bara på rutin.
Jag minns också hur jag aldrig behövde vara mörkrädd, jag fick alltid sova mellan mina föräldrar och de tröstade alltid.
Finns för mycket men det var lite..