Min man är aggressiv. Hur ska det här sluta?

Anonym (Hjälpande hand)

Äldre 1 Nov 10:58
164 svar

Citera Återställ Anmäl

Min man är aggressiv. Hur ska det här sluta?

Först och främst, sluta skuldbelägga TS!
Hon behöver all hjälp hon kan få och det är ingen hjälp att hoppa på henne med än det ena och än det andra.

TS, om inte din sambo är villig att arbeta med sina problem så är det osannolikt att det hjälper att du gör det. Du kan inte fortsätta så här, det kommer att bryta ner dig fullständigt.
Tro mig, jag vet vad jag pratar om.

Jag har själv levt med en misshandlande sambo med svåra alkoholproblem, mitt barn for mer illa än jag insåg och när barnet kom upp i tonåren kom revolten, det slutade med att soc och jag i samarbete fick en placering så mitt barn fick läka och sluta med sitt destruktiva beteende. Och då hade jag ändå brutit flera år innan tonåren kom... mitt barn mår bra idag men fick bo i familjehem i två år innan h*n hittat sig själv igen.

H*n såg mig bli svårt misshandlad och vet idag mycket mer än vad som är nyttigt då domslut är fritt för allmänheten att läsa. Folk är ju SÅ villiga att fylla i tomrummen.

Låt detta inte fortgå, vägrar han ta emot hjälp så måste du lämna om du vill ge din dotter ett bra liv. Inte bara en existens.
Anonym (Hjälpande hand)

Äldre 1 Nov 11:25
#44

Citera Återställ Anmäl

lilith88 skrev 2014-11-01 11:11:18 följande:
De flesta här skuldbelägger inte TS, de försöker få henne att vakna.

Du vaknade inte heller i tid, det är ren tur att det inte slutade värre för ditt barn än det gjorde.

Ingen människa är perfekt, däremot kan man ifrågasätta både ditt och TS omdöme som föräldrar. Det är inte att skuldbelägga. Att ständigt offerstämpla kvinnor som inte lämnar våldsamma män och låter sina barn växa upp så, leder ingenstans. Från den dag man får barn, har man inte bara ansvar för sig själv längre.

Du tog ditt ansvar tillslut, vilket är jättebra. MEN du tog det inte i tid.
Det är lätt att döma andra när man saknar erfarenhet.
Om du ens vill försöka förstå så finns det bra material hos socialtjänsten, speciellt utformad för dömande människor.
Anonym (Hjälpande hand)

Äldre 1 Nov 11:52
#56

Citera Återställ Anmäl

lilith88 skrev 2014-11-01 11:33:15 följande:
Det är en milsvid skillnad mellan att "döma" och att offerstämpla.

Det lär vara uppenbart även för Socialtjänsten att TS _både_ visar dåligt omdöme samt behöver hjälp. Det ena utesluter alltså inte nödvändigtvis det andra.

Jag är ganska väl insatt i hur Socialtjänsten fungerar. De vet att våldsamma relationer ofta är komplicerade och att den utsatta ofta behöver hjälp. Men om kvinnan stannar hos en våldsam man trots att det finns barn i familjen, så kommer Soc att ifrågasätta kvinnans omdöme och eventuellt omhänderta barnen. I TS fall har både polisen och Soc ögonen på familjen och det är inte så konstigt.
Det första får stå för dig, jag håller inte med.
Men det spelar ingen roll, det är inte vad tråden handlar om.

Jag är som du säkert förstår också insatt i hur det fungerar.
Soc kan ge en fantastisk hjälp om man bara är villig att ta emot den.
De tar inte bara barn ifrån en utan det är en sista utväg.
Barnets bästa måste gå först, självklart. Jag önskar att någon vågat anmäla när vi levde i skiten. Då hade vi sluppit år av lidande. För jag hade lämnat, hade fått en "legal" anledning. Om du förstår hur jag menar.

Jag önskar att fler vågade "lägga sig i".

TS, ta emot den hjälp du kan få. Du kan få ett bra liv med din dotter, låt inte honom ta det ifrån dig.
Anonym (Hjälpande hand)

Äldre 1 Nov 12:12
#67

Citera Återställ Anmäl

lilith88 skrev 2014-11-01 12:07:41 följande:
Det där är tyvärr också lite typiskt. Att lägga ansvaret på omgivningen. "Jag önskar att någon annan hade anmält", osv. Tänk om ingen annan visste? Såg? Vågade? Du vågade ju uppenbarligen inte heller.

Ännu värre blir det när du skriver: "Då hade vi sluppit år av lidande."

Orsaken till ert lidande berodde INTE på omgivningen! Den berodde på:

1) Din man.
2) Att du stannade.

Ja, jag tycker också att omgivningen borde visa mer civilkurage. Och skolor, myndigheter mm, är SKYLDIGA att anmäla om de misstänker något. Så långt håller jag med dig.

Men jag märker också hur du fortsätter att lägga ansvaret utanför dig själv. På "någon annan". Någon borde ha ingripit, någon borde ha gjort något, andra har gjort fel (?) men inte du.

Jag förstår att det kanske är lättare att leva så. Du lider förmodligen av enorma skuldkänslor. Men det blir väldigt konstigt när du uppmanar andra att inte vara dömande, samtidigt som du på sätt och vis "dömer" omgivningen som inte gav dig en "legal" anledning att lämna?
Jag har inget mer att säga dig.
Tror att du missförstår med vilja.

Kanske beror det på okunskap, ringa ålder, ett liv i en rosa bubbla eller helt enkelt bara din lusta att ordfajtas.

Adjöss.
Anonym (Hjälpande hand)

Äldre 1 Nov 12:19
#71

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kluven) skrev 2014-11-01 12:12:41 följande:
En del är lite väl hårda anser jag. Dom har inget konstruktivt att komma med.

Som jag har sagt tidigare så ska hela vår familj till familjerådgivingen nu i veckan som kommer. Jag ska även på ett möte hos socialtjänsten. Det var även jag som larmade till 112 så att polisen kom. I samband med det så blev socialtjänsten inblandad.

Så det är inte som att jag sitter på händerna och låter allt bara ske. Ni kanske inte förstår att det tar tid att kunna ta sig ur den bubbla som man lever i. Han har övertygat mig med sina åsikter och jag har säkert gjort desamma. Man kan säga att vi båda är lite hjärntvättade. Men fortfarande är det så att jag lever i en bubbla nu när jag är mammaledig (jobbar ibland) och den enda stimulans och det enda intryck jag får är ifrån dottern, mannen och mina föräldrar. Ibland umgås jag med mina vänner, dock inte så ofta som förr. Men det jag vill säga är att det är skitsvårt att ta sig ur detta men det är faktiskt JAG som agerat till slut genom att ringa 112. Ni får det att låta som att jag är helt dum i huvudet som inte fattar men det är ni som inte fattar.
Det var bra att du ringde polisen.
Var du ärlig med vad som hade hänt?
Var ärlig mot soc, förringa ingenting. 'De är där för dig och din dotter om du bara är villig att ta emot hjälpen.

Älskar du verkligen din man?
Jag trodde mig älska min plågoande men har efteråt insett att det inte var så. Det är svårt att förklara och jag orkar inte ens försöka när det döms så från vissa håll.
Att han inte får stanna i landet om ni skiljer er är inte ditt problem, du kan inte leva i misär för att han ska få stanna. Det är inte värt det.
Anonym (Hjälpande hand)

Äldre 1 Nov 12:31
#78

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kluven) skrev 2014-11-01 12:25:31 följande:
Det var två poliser som kom hem till oss. Den ena intervjuade min man och den andra intervjuade mig. Jag berättade precis vad som hade hänt. Förringade inget. Tänker också vara ärlig mot socialtjänsten och familjerådgivningen när jag kommer dit.

Jag älskar min man ibland, om man kan säga så. Jag älskar honom inte när bråk uppstår men däremellan älskar jag honom. Mycket svårt att beskriva denna konstiga kärlek.
Bra så långt!
Hoppas det löser sig för dig och din dotter.
Mannen har jag ingen stor förhoppning om, ibland går det bara inte.
Verkar ju också som han skyller på sin kultur, eller missförstår jag där?

Tror jag förstår hur du menar angående det där med kärleken...
Anonym (Hjälpande hand)

Äldre 1 Nov 12:34
#80

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kluven) skrev 2014-11-01 12:17:27 följande:
Dig orkar jag inte diskutera med.
Du har verkligen ingen kunskap om detta.
Ha en trevlig dag!
TS, gör som jag.
Ignorera bråkmakare, så länge du svarar kommer personen käfta emot.
Ignorera.
Anonym (Hjälpande hand)

Äldre 1 Nov 12:57
#95

Citera Återställ Anmäl

Anonym (?) skrev 2014-11-01 12:50:05 följande:
För ert barns skull tycker jag också att någon utomstående borde ha anmält. För du klarade uppenbarligen inte att ta dig ur det. Men det beror ju på om någon visste vad som pågick och hur allvarligt det var.

Dessutom är det tyvärr inte alltid Soc tar anonyma anmälningar på allvar. Och efter att min syster blivit mordhotad sen hon anmält en granne för barnmisshandel, skulle jag enbart anmäla anonymt.

Får jag fråga vad som tillslut fick dig att lämna?
Barnet är som tur är inte gemensamt.

Ja utomstående visste, de förstod att jag inte kunnat åsamka mig alla skador själv. Jag var mycket skadad, det gick inte att dölja.
Långa sjukskrivningar flera gånger.
Efteråt har ett flertal sagt att de misstänkte/förstod men inte ville lägga sig i.

Att jag till sist lämnade är en så speciell historia att jag inte vill outa den här då risken är stor att någon förstår vem jag är då.
Vet att en hel del i min umgängeskrets finns här på FL.

Så tyvärr...
Anonym (Hjälpande hand)

Äldre 2 Nov 11:44
#123

Citera Återställ Anmäl

Anonym (qwerty) skrev 2014-11-01 22:22:09 följande:
Du frågar hur detta kommer att sluta och det kan jag svara på. Det finns egentligen enbart ett sätt som det kommer att sluta på om du inte gör något åt saken nu direkt och det är att din man kommer att ta kål på dig.
Brutalt ärligt, till 150% säker, han kommer att mörda dig.

Om du skulle berätta för honom att du vill skiljas kommer han att försvinna fortare än en avlöning, med ditt barn. Och du kommer aldrig mer se någon av dem igen, men du är fortfarande gift och står ensam med alla skulder, lån och andra gemensamma antaganden.

Det enda du kan göra är att ta barnet och rymma till en kvinnojour.
Det är enda valet du har om du vill ha kvar barnet och ditt egna liv. Tyvärr.

Så du menar att alla som stannar hos misshandlande män blir mördade?
Det stämmer inte.

Sägs inte som försvar till våld på något sätt, bara konstaterar att ditt påstående inte stämmer.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Min man är aggressiv. Hur ska det här sluta?

Min man är aggressiv. Hur ska det här sluta?

INNEHÅLL