Ja, det är väl klart att du ska berätta! Du får väl berätta som det var och det du minns, det du inte minns får du väl säga att du inte minns helt enkelt. Hade du misstänkt att du blivit drogad och våldtagen så borde du kontaktat polis där och då.
Har du pratat med någon annan från festen som kan hjälpa dig att rekonstruera kvällen?
Nej, ingen av mina riktiga vänner var med, hon jag gick ditt med åkte hem tidigt o hon som hade festen var på en annan krog.
Vill verkligen inte prata med någon då jag INTE vill att det ska komma ut till någon som inte vet. Det har hänt förut att jag haft nån minneslucka men att helt tappa omdömet i den grad att jag gör något sånthär känns sjukt. Vet vem killen på hotellet är sen tidigare men vi känner inte varandra. Jag poängterade ut att han INTE får säga dethär till någon för jag har ju förfan både sambo o barn. Då sa han "sånt här händer hela tiden".... Men lovade endå.
I min kropp känns det ju inte som jag varit otrogen då jag inte har ett minne, några känslor eller nåt som helst minne av att jag gjort/velat det osv. Samtidigt vaknar jag utan trosor, öm där nere o killen säger att vi haft sex... O jag säger att jag inte minns?
Speciellt med tanke på att killen sa sånt här händer hela tiden.
Du borde ta blodprov å se om du har mer än alkohol i blodet!
De har hänt mig en gång när jag var 19. Jag har också stenkoll på alla mina saker oavsett hur full jag är. Jag vaknade inte upp med någon annan då utan jag hade sån tur att min sambo hade hämtat mig när de väl slog till. Jag mindes ingenting dagen efter, de va de värsta ja vart med om.
Men alltså stort och omvälvande i mitt liv? Att du talar på ett sånt vis gör mig förbannad efter att precis klargjort för er att jag i sommar varit med om ett stort trauma där en familjemedlem gått förlorad och det är något vi går igenom dagligen, fortfarande... Sen påstår du att DETTA är något omvälvande och livsavgörande i princip? Nej sluta med det! En dag kommer du kanske också att vara med om något på riktigt som ger dig lite distans på allvarlighetsskalan. Nu vill jag inte förminska vad jag gjort men att tala om det i termer som att DET är det jobbiga och omvälvande i mitt liv just nu så nej. Tyvärr. Det finns värre.
Jag har inte berättar för min sambo. Kommer inte att göra. VEM kommer må bättre av det? Inte jag i allafall.. Jag har börjat förtränga, o det är inte svårt eftersom att i n g e t finna på min näthinna. Jag mår inte dåligt. Jag känner ingenting.
Tycker ni att jag någonstans vill förminska andras visioner och upplevelser? Ni yttrar ju ett rent önsketänkande. Jag sa att för MIG är INTE detta det mest omvälvande och JAG går inte runt och mår psykiskt dåligt pga detta för att JAG har ANNAT som tar min energi nu och kring detta känner inte JAG några direkta känslor. JAG minns inget. JAG ville inte, JAG önskar att det inte hänt. Inuti mig kan JAG inte känna skuld eftersom att JAG inte kan identifiera mig psykiskt eller fysiskt med händelsen och det skulle ALDRIG inträffat med min fulla sinnesnärvaro.
Jag tror INTE att min sambo skulle lämnat mig men jag VET naturligtvis inte. Men jag vet att det skulle påvärkas negativt såklart och tror inte att NÅGON skulle må bättre.
Tyck vad ni vill, ni är inte jag, ni är inte mitt förhållande, ni är inte felfria själva, ni vet ingenting om hur vår värld ser ut. Ja, jag skulle aldrig lyssna på er endå. Jag tar egna beslut utifrån min känsla och min närvaro i mitt egna liv. Tack och hej. Avslutar mitt deltagande i tråden här.