Hej på er!
Jag har fått inse att graviditeten börjar kännas mer då jag snart är inne i tredje trimestern. Det är ju mysigt mest, men jag har svårt att fatta att jag inte orkar allt "som vanligt". Så mm77, det har blivit lite mindre träning nu. Eller snarare, just nu inför jul etc känner jag inte att jag orkar få in träning i det annars tajta schemat. Jag kollade lite på "Spark i magen", den verkade bra! Sen har jag inte kollat runt så mkt mer, men tänker att jag ska försöka mig på lite vattengympa framöver. Känns som det borde funka rätt bra.
Nrk79, känner igen mig lite med kommunikationen med mannen. Jag har haft väldigt lite humörsvängningar så han är förskonad, men jag har vid några tillfällen blivit så sjukt ledsen för "ingenting" och inte kunnat sluta gråta. Och då var han i princip oförstående. Men vi redde ut det och jag tror verkligen på att försöka prata så mkt det går. Jag har svårt att lägga mig ledsen.
Sen märker jag att min man inte heller riktigt förstår att graviditeten tar på mina krafter (men det gör ju som sagt inte jag heller). I helgen var hans föräldrar på besök och vi gjorde saker hela tiden. På sön kväll (de åkte på måndagen) la jag mig på soffan och sa att jag var helt slut. Då kom han efter en stund: "älskling, du kan väl ta in granen från balkongen och börja såga till den så vi kan klä den" Eehh?!? Nej tack sa jag. Sen följde han med till bm i måndags och fick höra att jag skulle ta det mer lugnt. "Jag kanske ska lyssna lite mer på dig" sa han efter det.
Ojoj, lång utläggning. Strulan, välkommen! Vi har samma BF. Hur mår du?