Hur tolka honom?

Var otrevligt av dig hh att antyda något annat än det jag skrivit. Jag ville ha hjälp att tolka hans sätt mot mig. Klart jag funderar eftersom jag trodde att det var hans sätt att vara å jag är alltid glad. Men efter att han förändrats har jag ju tänkt efter hur vi var innan. Tänkte bara att var han intresserad innan var det därför han tittade å log sådär..

*

Jag menar att jag med mitt öppna sinne och glad son jag alltid är fått han att tro att jag besvarat nåt?!

Men det är väl självklart att jag har ett syfte med att gå till terapeuten! Hur tror du annars jag hamnade där?! Jag går fortfarande där för att jag behöver hjälp givetvis. Men det berör inte min fråga utan jag ville bara ha hjälp med tolkningen. Fortfarande- varför en sån här förändring på beteendet MOT mig? Jag blur såklart lite ledsen och tar det personligt. Vi är båda människor i samspel med varandra. En terapeut är inte en robot!

Jag hänger med. Självklart har han sitt. Men som jag säger har det vart intensiva blicka leende och smekt bort hårslingor från mitt ansikte mm och i ögonblicket har det känts närvarande från hans sida och detta pågick ganska lång tid med extra uppmärksamhet på mig mer än på övriga patienter vad jag sett. Vill inte behöva dra en massa exempel men lite tråkigt du hellre vill tolka mig och mina känslor än att hjälpa mig att tolka hans beteende. Jag funderar nästan på att sluta för att situationen blivit konstig. Därför ville jag ha yttre reflektioner för detta förändrade beteende.

Men du förstår tyvärr inte heller.. Jag har gått hit i två år... Helt plötsligt beter han sig kyligt. Klart man blir besviken när den man anförtrott sig till gör såhär. Och jag fubderar ju på varför ? Jag blir ledsen för att samarbetet som fungerar bra blivit dåligt och jag vill inte leta upp en ny när jag trivts så bra! Jag hade letat så länge ...

Tack för ditt svar!

Då är det upp till honom att säga till om jag ska sluta?

Tack! Du förstår min fråga!

Jag tycker det är otroligt ledsamt när man lärt känna sin terapeut och fått en bra relation till denne. Det är inte alltid kemin stämmer men här har den verkligen gjort det.

Jag funderar ju lite själv kring hur jag ska göra och det beror ju på hur han känner och tyvärr får jag aldrig veta. Om han har vart attraherat och nu tagit förnuftet till fånga så borde han väl ändå inte kommit över känslorna?Då störs väl relationen om jag fortsätter där? Är det mitt ansvar? Eller kan han ha blivit kylig mot mig av annan anledning?

Detta är inte en psykolog....

Det är inte relevant i berättelsen. Jag önskar bara hjälp med reflektioner över mitt berättande och inte massa andra åsikter. Jag ville bara ta fram det viktigaste för jag ska kunna fatta ett beslut. Allt annat tar jag ställning till själv.

Jag tror inte du förstår. Visst. Han distanserar sig. Jag undrar bara om någon ville hjälpa mig att reflektera över VARFÖR? Har han vart intresserad tidigare eftersom han gav de signaler tidigare etc.

Jag har redan insett att relationen inte är sund som den är nu. Hade han inte distanserat dig hade jag inte behövt fundera utan "arbetet" hade kunnat fortlöpa. Jag tycker det är ringt att fatta ett beslut på en ev ogrundad anledning därför ville jag ventilera för att fundera på hur jag ska gå vidare. Jag funderar såklart eftersom en människa jag känt i 2 år och haft en tillförlitlig relation till har tagit avstånd. Jag ville ha hjälp med idéer på varför sen ta ett beslut själv. Om han verkar ha känslor så ja då vill jag avsluta om ni har egna erfarenheter av andra anledningar kanske jag överreagerar och kan då sluta fundera. Jag vill inte ha råd om hur jag ska gå tillväga som sagt. Jag är förnuftig själv att fatta vettiga beslut. Som sagt... Lite reflektioner räcker

Av vilken anledning tror ni terapeuten tagit avstånd? Jag känner mig väldigt dum och undrar givetvis om jag har gjort nåt rent personligt.? Vi kunde ju skoja ibland och skratta en del. Hans sätt att titta mkt på mig och le tog jag som att han tyckte väldigt bra om mig som person. Men jag bli så besviken att han utan att förklara något förstört ett bra samarbete som nu bara är stelt?! Ska jag våga ta upp detta eller? Jag vill ju inte behöva avsluta när han vet allt och vi kommit en lång bit på vägen. Har han vart intresserad och insett han kanske gått lite över gränsen? Eller kan jag ha gått över gränsen? Men då borde han inte fortsatt så länge och nu efter två år ångra sig att han "lärt känna mig".

Spekulera inte i mina känslor. Jag är inte kär men förvirrad i situationen.

Jag känner mig sviken! Ledsen och tar det högst personligt. Jag vill veta vad det handlar om men jag kan inte fråga hörru du! Varför ger du mig inte samma respons som tidigare?!

Du får det att verka så enkelt.. Jag hade aldrig skrivit här om det inte vore ett problem för mig.

Men har han sabbat eller övertolkar jag? Allt har ju varit en tyst kommunikation alltså långa blickar från hans sida å leenden? Det är egentligen rätt oskyldigt. Men samtidigt nu i efterhand när jag tänker efter har han alltid vart blyg och osäker och lite generad ibland. Men det kan man ju åxå vara utan att det betyder nåt. Jag blir så himla ledsen om jag ska behöva byta och börja om "från början". :(

Hur skulle jag kunna ta upp detta? Som jag skrev... Det är rätt oskyldigt eftersom han har ju inget direkt sagt rätt ut så kan inte komma med att "det känns som om"... Å som vaddå? :/

Puffar lite*