Hur tolka honom?

Vad är han då ?

Det är inte relevant i berättelsen. Jag önskar bara hjälp med reflektioner över mitt berättande och inte massa andra åsikter. Jag ville bara ta fram det viktigaste för jag ska kunna fatta ett beslut. Allt annat tar jag ställning till själv.

Reflektioner kring ditt berättande ?

Du undrade över någonting och jag skulle rekommendera att du följer terapeutens signaler. Han vill distansera sig och du bör kanske inte trotsa det som patient. Du är under behandling och du ska gå efter vad han ger dig, inte vad du vill ha.

Jag tror inte du förstår. Visst. Han distanserar sig. Jag undrar bara om någon ville hjälpa mig att reflektera över VARFÖR? Har han vart intresserad tidigare eftersom han gav de signaler tidigare etc.

Fast nu är vi flera här som säger att du inte ska reflektera över hans beteende, säger inte det dig något? Du påpekar att vi inte förstår men det är ju just det vi gör. Den som inte förstår är ju du. Nej, vi vill inte hjälpa dig att tolka honom utan vi vill hjälpa dig att inse att något är fel om du ödslar tid på han och hans beteende. Det borde inte vara något du reflekterar över för det är inte därför du går hos honom.

Det enda råd jag kan ge dig är att sluta gå hos honom då du behöver någon mer professionell, helst inte en man och någon som inte visar några känslor alls utan är så neutral som möjligt så att du inte distraheras av tankar på vad terapeuten tycker om dig eller inte.

Jag skulle också fundera i dina banor och jag förstår att du vill ventilera detta (med någon annan än din terapeut). En terapeut är också människa och kan mycket väl fatta tycke för sina patienter även om det anses oprofessionellt. Men det behöver heller inte vara så, h*n kanske kände att han kommit dig för nära (vilket inte behöver handla om attraktion) och vill behålla sin professionella roll och därför börjar ta avstånd. 

Det är inte ditt ansvar, du är patient. Känner du dock obehag att fortsätta samtalen och att detta tar upp dina tankar för mycket tycker jag du borde byta. Håller med de andra om att era möten ska fokusera på dig och samtalet, inte på stämningen i rummet.  

Det spelar ingen roll om han verkligen har varit intresserad eller inte, om han har känslor för dig eller inte, om han har flirtat med dig eller inte. Eftersom ni har en professionell relation. Det vore högst oetiskt av honom att träda över den gränsen och inleda en romantisk eller sexuell relation med dig, som hans klient.

Det här är min tolkning: din terapeut uppvisar en något bristande känsla för gränser, genom att smeka håret ur ditt ansikte. Du har blivit förälskad i honom och på något sätt har han förstått det, antingen genom ditt beteende eller någonting du har sagt. Nu uppträder han mer professionellt, eller "kyligt" för att distansera sig från dig och inte uppmuntra dina känslor och markera arten av er relation.

Där satt den !

VARFÖR tänker du på hur han kände och tänkte då och hur han känner och tänker idag?

Jag säger inte att det är fel att göra det, jag skulle nog göra det samma, men jag undrar ändå över VARFÖR du gör det? Av vilken anledning? Vet du själv?

Jag har redan insett att relationen inte är sund som den är nu. Hade han inte distanserat dig hade jag inte behövt fundera utan "arbetet" hade kunnat fortlöpa. Jag tycker det är ringt att fatta ett beslut på en ev ogrundad anledning därför ville jag ventilera för att fundera på hur jag ska gå vidare. Jag funderar såklart eftersom en människa jag känt i 2 år och haft en tillförlitlig relation till har tagit avstånd. Jag ville ha hjälp med idéer på varför sen ta ett beslut själv. Om han verkar ha känslor så ja då vill jag avsluta om ni har egna erfarenheter av andra anledningar kanske jag överreagerar och kan då sluta fundera. Jag vill inte ha råd om hur jag ska gå tillväga som sagt. Jag är förnuftig själv att fatta vettiga beslut. Som sagt... Lite reflektioner räcker

Av vilken anledning tror ni terapeuten tagit avstånd? Jag känner mig väldigt dum och undrar givetvis om jag har gjort nåt rent personligt.? Vi kunde ju skoja ibland och skratta en del. Hans sätt att titta mkt på mig och le tog jag som att han tyckte väldigt bra om mig som person. Men jag bli så besviken att han utan att förklara något förstört ett bra samarbete som nu bara är stelt?! Ska jag våga ta upp detta eller? Jag vill ju inte behöva avsluta när han vet allt och vi kommit en lång bit på vägen. Har han vart intresserad och insett han kanske gått lite över gränsen? Eller kan jag ha gått över gränsen? Men då borde han inte fortsatt så länge och nu efter två år ångra sig att han "lärt känna mig".

Spekulera inte i mina känslor. Jag är inte kär men förvirrad i situationen.

Jag känner mig sviken! Ledsen och tar det högst personligt. Jag vill veta vad det handlar om men jag kan inte fråga hörru du! Varför ger du mig inte samma respons som tidigare?!

Varför skulle du inte kunna fråga? Du ska väl kunna fråga vad som helst i din terapi.

Är du orolig för hur han ska ta dina frågor och känna för dem är han återigen inte längre rätt terapeut för dig.

Du får det att verka så enkelt.. Jag hade aldrig skrivit här om det inte vore ett problem för mig.

Ja, det är alltid så mycket svårare när man själv är insyltad ;)

Jag förstår att du har investerat mycket i din terapi och i relationen till din terapeut.

Det känns som han har tabbat sig. Hur kan någon fixa det? Det går ju inte.

Du måste ta upp det med någon. Antingen din terapeut eller hellre skaffa dig en ny.

Men har han sabbat eller övertolkar jag? Allt har ju varit en tyst kommunikation alltså långa blickar från hans sida å leenden? Det är egentligen rätt oskyldigt. Men samtidigt nu i efterhand när jag tänker efter har han alltid vart blyg och osäker och lite generad ibland. Men det kan man ju åxå vara utan att det betyder nåt. Jag blir så himla ledsen om jag ska behöva byta och börja om "från början". :(

Hur skulle jag kunna ta upp detta? Som jag skrev... Det är rätt oskyldigt eftersom han har ju inget direkt sagt rätt ut så kan inte komma med att "det känns som om"... Å som vaddå? :/

Det skulle kunnat ha vara jag som skrev det där... Typ. Var bor du? Iofs är väl chansen att det är samma minimal men jag känner igen det där.

Puffar lite*