• fantasy06

    adhd

    Min son som är 8 år fick diagnosen adhd innan sommaren. Jag har svårt att ta detta till mig. Kämpar för att inte tjata och gnata då det inte verkar funka (som på andra barn)

    Är rädd att det blir för mycket tjat hemma om ditten och datten. Tex vid matbordet smaskas det

    och pratas med mat i munnen vid varje tillfälle. Ska man tjata och säga till varje gång eller det kommer aldrig fastna?

    Eller ska man bestömma sig för vissa saker att "tjata" om som känns mer viktiga för att sedan förbise andra?

    Råd och tips mottages mer ån gärna :)

  • Svar på tråden adhd
  • Anonya

    Smaska och prata med mat i munnen skulle jag hoppa över att tjata om, ifall det inte är så illa att det kan äckla klasskamrater förstås, för då är det inte bra för sonen. Att välja sina strider är viktigt. Iom att han har ADHD har han inte samma förutsättningar som andra barn att ta till sig saker, precis som du nämner. Då kan inte heller kraven vara lika. Det betyder inte att han inte småningom skulle kunna lära sig en  massa, men att ta för mycket på en gång blir bara kontraproduktivt. Fundera på vilka saker som är viktigast och koncentrera dig på dem, tex impulskontroll eller hur man reagerar när man blir riktigt arg. 


    Att inte försöka få allt att fungera, är mycket viktigt också för sonens självkänsla. Han behöver få höra mycket om de saker han är bra på och inte minst att han själv är bra och fin. Tar man då inte bort några mindre viktiga saker, blir det lätt alltför mycket tjat mellan berömmet och han kan lätt känna sig dålig. 


    Har du fått något stöd i din mammaroll? Eller du och hans pappa i era föräldraroller, om pappan är med i bilden. Be att få information, låna böcker och sök dig gärna till förening/grupp/forum där du kan prata med andra föräldrar som är i samma situation. Om du lever med sonens pappa är det också viktigt att ni pratar ihop er om vilka saker ni ska strunta i just nu, om hur ni ska bemöta problem osv. Lycka till!

  • fantasy06

    Tack för svar :) jo han får medicin men inte hela dagen. Och vi får stöd o information från bup. Men när man haft det på ett vis i 7,5 år är det svårt att ändra allt på en gång.

    Jag o sonens pappa bor inte ihop men vi stöttar varann så mycket vi kan.

    Jag har en sambo som har en son som är 9,5 år. Och de två har lite svårt för att inse och förstå att vi inte kan bemöta barnen på samma vis. (Vi har bott tillsammans alla fyra i snart 1 år) som tex det här med smaskandet. Sambon är övertygad om att min son kan lära sig att inte smaska. Men som jag sa till honom har vi nu tjatat om det från och till i snart 1 år kanske vi ska ändra strategi. Har bett honom att in o läsa på om adhd på nätet för att få mer förståelse, men han är seeeeeg.

    Har du/ni nåt tips på sidor med bra forum ? :)

  • whitestar

    Min bonus har Adhd och regelrätt tjat har aldrig funkat. Det som måste göras är förklara förklara förklara. Eller avleda så han kommer av sig med beteendet. Ev. Positiv feedback, typ att jag vet du kan sluta trumma med fingrarna när vi försöker prata, försök ska du sr att det går!

Svar på tråden adhd