Livrädd :(

Känner igen mig i det du skriver, var livrädd innan min förlossning, mestadels för att mina arbetskamrater skrämt upp mig som f-n med sina skräckhistorier (varför tror folk att det är ok att vräka ur sig sådant inför en gravid??!)

Hursomhelst, jag bestämde mig bara för att det SKULLE gå bra! Övade avslappning en gång under dagen ca 15 min och även på kvällen (kan tipsa dig om att gå in på manpocket.se/amfsga, där finner du en avslappningsövning med Gudrun Abascal som jag tyckte var jättebra att lyssna på, den hjälper dig med hur du ska tänka vid förlossningen. Det var såå mycket från den som jag tänkte på vid min förlossning. Gudrun är förövrigt chefsbarnmorska i sthlm).

Mina bästa tips är att slappna av under värkarna, speciellt i mun och ansikte, spänn dig inte för då gör det mycket ondare. Se till att dricka typ nyponsoppa eller blåbärssoppa då och då mellan värkarna för att få energi. Du fixar det!! Tänk att det är en bra smärta du känner, en positiv smärta som hjälper sin bebis att ta sig lite lite längre ner och närmare dig!

Jag var som sagt inställd på att typ dö av smärta och tänkte ta all jäkla smärtlindring som fanns.. Men jag klarade det genom att slappna av, vara tung i kroppen och andas lugnt hela tiden, tog bara lite lustgas precis på slutet när jag var 9 cm öppen eftersom jag tänkte att "nu måste det väl bli sådär hemskt och ont som alla säger snart". När barnmorskan sa till mig att jag var fullt öppen och att det var dags att krysta trodde jag hon skämtade och tänkte "va?! Ska det inte göra ondare än såhär??!" När allt var klart kände jag som att jag kunde göra om det dagen efter, så min upplevelse var otroligt positiv!

Så glöm alla skräckhistorier du hört, det är inte till någon hjälp alls inför din förlossning. Du klarar det här!! :D