Hejsan
Mitt namn är Jenny och är 32 år gammal jag bor i Sthlm tillsammans med min man.
Vi har i skrivande stund försökt få barn i 2 års tid utan resultat.
Min man har en dotter på 16 år sedan tidigare.
Idag 5/12 2014 ringde jag och bokade tid för utredning.
Fick tid den 16 Januari¨.
Jag hoppas¨på att det är andra par där ute som gärna vill följas åt.
Här hoppar ja me om de e ok?
Vi har försökt få ett gemensamt barn sedan juli 2012 utan framgång. Vi har båda barn sedan tidigare dock men inte tillsammans.
Vi har provat pergotime trots egen ägglossning,
Då utredningen visat att de inte finns några fel på någon av oss mer än att ja har endometrios. När man har de ska man absolut inte äta pergotime dock eftersom de triggar o matar endometriosen ännu mer. Fick provera i två månader för att endometriosen skulle få en chans att backa lite genom att förhindra ägglossning och mens. De hjälpte där o då en stund dvs ja slapp ha så fruktansvärt ont men samma dag ja slutade me den kom mensen tillbaka o smärtan me full kraft så de hjälpte alltså inte ett dugg.
Nu har vi kommit så pass långt att de e klart att de blir ivf för vår del.
Ska på gruppinfo 26/2. Sen drar vi igång som ja förstått de. Men ivf är ju inte heller någon garanti.
Vi hade ett missfall i vecka 7-8 i somras men de blev bara katastrof av de. Endometriosen tros vara orsaken till
Missfallet som i sin tur orsakade en äggledarinflammation som i sin tur gjorde stt ja fick en bukhinneinflammation och blodförgiftning o det är ju livshotande i vissa fall. Men ja hade tur så nu hoppas vi verkligen på detta me ivf!
Sex och bebisverkstad har blivit ett jobb... Fler som känner så?
Ja är rejält orolig inför äggplock dock då min endo även finns i slidan, de har krupit genom bukväggen.. Så provtagning i slidan gör fruktansvärt ont trots stora doser morfin så ja fasar verkligen för äggplock me sprutor o nålar in till äggen!
Ja hoppas verkligen på att få va sövd då men de gör dem helst inte eftersom de e ett så pass snabbt ingrepp (20-30min)..
Oj vad det har hänt saker här. Jag var riktigt deppig ett tag när inseminationen blev framskjuten och har hållt mig från familjeliv. Försökt skjuta undan bebistankar och fokusera på annat. Så lätt som det nu är :-/
Det här med bebisverkstad tar lätt över livet, precis som du säger, Mytime. Jag beklagar det som drabbade er i somras. Måste krävts mycket mod att gå vidare efter det!
Agronomen: vad skönt att mötet gick så pass bra. Många goda nyheter ändå ju! Förstår delvis din frustration med vikten, min syster har alltid kämpat med samma sak. Det är tabu, och trampar folk på tårna har hon upplevt. Det är så många som kämpar med att gå ner i vikt, så när det är tvärt om tas det inte på allvar. Jag har tyvärr inga bra tips till dig, mer än att strunta i vad folk ikring dig säger.
Tess, ditt inlägg om att vi faktiskt inte vet vad andra gått igenom var verkligen tänkvärt och så sant. Tack för den påminnelsen.
CarlvonLinne verkar vara en jättestor klinik. Eller är det en slump att så många här inne går dit? På ett mindre ställe som jag bor är det bara stadens sjukhuset som gör fertilitetsutredning och behandling. Men vi har varit nöjda med dem hittills.
Själv väntar jag på att denna cykel ska ta slut, så jag kan ladda upp för nästa ägglossning. Konstigt egentligen, någon stans längst vägen har jag slutat hoppas och vänta på att mensen ska utebli. När jag tänker efter har jag inte tagit något gravtestet sedan i somras. Inte värt besvikelsen liksom :-/
Och så kom menshelvetet denna månaden också...
Argonomen, vad skönt att ni är igång och härligt med så många positiva besked iallafall!
Varningsljus: Ledsen för din skull. Ska inte försöka mig på uppmuntrande ord. Men se till att drick ett glas vin imorgon, eller något annat du kan njuta av som icke-gravid. Det är bara två veckor till ert återbesök.
Här är en till som vill följas åt :)
Tog äntligen mod till mig att ringa en privat klinik och boka tid. På torsdag ska vi iväg på vårt första besök!
Vi har försökt i snart ett och ett halvt år. Har ingen regelbunden mens öht och det där med älstickor är ju en konstig värld när även de aldrig stämmer och man inte ser något som helst samband med oregelbunden mens.
Nu ska jag läsa tillbaka i det ni skrivit tidigare :)
Får man hoppa in här? :)
Jag och sambon har försökt i snart 2 år. Vi har påbörjat en utredning, då vi har fått alla provsvar och allt ser bra ut hos mig, med en regelbunden menscykel. Sambon hade ganska bra -> bra spermier. Och enligt läkaren kommer vi bli gravida inom ett år. (Man kan ju hoppas iaf)
Vi ska dock bli flyttade till ett annat sjukhus, till en fertilitetsavdelningen där dom har mer specialister. Dit ska vi troligen i maj och då blir det mer prat om eventuell IVF.
Vi har även hållit alla dessa månader av försök hemligt för alla, men nu har vi börjat berätta för familjen och folk som frågar, att vi försöker och att det inte är jätte lätt för oss att bli gravida. Och jag måste säga att det känns som en liten sten har släppt när man berättar om detta, en liten lättnad.
Har ni berätta för folk att ni försöker?
Nittondemars: Ja i helgen ska jag unna mig ett gott rödvin och en icke genomstekt bit oxfilé.
Jag känner mig så less på ddt här just nu. Alla runtomkring blir gravida och jag blir så klart glad för deras skull men undrar när det är vår tur :'-(
Turenskan:
Jag kännet igen mig i det du skriver. Mkn mens är också oregelbunden (cykel oftast på 35-40 dagar) och jag har ännu inte lyckats få positivt ältest någon gång.
Det känns hopplöst med de där stickorna!
Ok... Nu har vi haft vårt möte!
Vi börjar med mig:
- AMH-värde på 9,2, alltså MYCKET bra äggreserv och troligtvis chans att bli gravid längre upp i åldern.
- Allt såg fint ut vid VUL och antalet äggblåsor som mognar är i det övre skiktet, alltså något fler än medel. Hon kunde se en äggblåsa som hon trodde skulle vara den som släppte ägg denna månaden.
- Inga anmärkningar på cykellängd eller ägglossningstidpunkt.
- Normala sköldkörtelvärden.
- Ett råd om att försöka gå upp i vikt (har varit en tunnis hela livet och alltid kämpat för att gå upp, men som sagt... fortsätta försöka gå upp... Suck ;))
Sambon:
- Förra spermaprovet visade bra antal, men slöa. Dagens visade istället få i antal men pigga.
Utlåtande:
- IVF, troligtvis mycket goda chanser vid behandling eftersom jag verkar vara superfertil enligt läkaren. Risk för överstimulering vid hormonbehandling hos mig (eftersom många äggblåsor mognar) och därför skulle man "bromsa" injektionerna halvvägs istället för att löpa hela tiden ut som i vanliga fall.
- Eftersom sambons spermier uppvisat olika status, skulle de vid IVF troligtvis låta hälften av provet delta i "vanlig" IVF-behandling och andra hälften få befrukta genom mikroinjektion.
Så summa är att det känns positivt efter mötet trots allt. Lite orolig över hur hormonbehandlingarna kommer gå, om jag som sagt har lätt att överstimuleras (kunde finnas risker med vätskeansamling i buken osv..). Också lite ledsen över det här med vikten. Det har alltid varit min akilleshäl och något jag är ledsen över och har kämpat med i alla år. Får kämpa vidare och kanske kan en dietist hitta något magiskt knep som jag inte redan provat...
Vi sätter troligtvis igång med IVF-behandlingen precis innan alt, efter sommaren.
Pust! Det var nog allt! :)