Milfs? Finns ni?

Problemet för dig är väl att det säkert finns många snygga kvinnor runt 30-40 men i den åldern är nog ändå många upptagna så det finns kanske inte så många för sig att hitta. Sedan runt 40 börjar folk skilja sig så utbudet hyfsat snygga och tillgängliga är kanske större över 40. Jag är visserligen bara 31 men hade absolut rent attraktionsmässigt kunnat ligga med en 19-åring, fast bara för sex då. Nu är jag gift så nu lär det inte hända. Möjligen om Erik från paradise Hotel dök upp att jag hade kunnat få frikort .

Får mig att tänka på Robbie Williams "Love Supreme" där han sjunger "all the best women are married, all the handsome men are gay" . Jag är högstadielärare och har förstått av allt tissel tassel kring mig att många killar från 14 och uppåt kan tycka att en kvinna är sexuellt intressant även om hon är mer än dubbelt så gammal, vilket är påfrestande för min yrkesroll. Det talar ju dock emot det man alltid hört om att det bara är tjejer/kvinnor som vill ha äldre partners men inte tvärtom. Jag trodde inte de skulle fortsätta se på mig på det sättet när jag gjort klart för dem att jag är dubbelt så gammal samt gift, men jodå.

Jo jag har märkt det. När man har en dålig dag kan det ju helt ärligt vara lite roligt men i det stora hela är det lite väl mycket hormoner i omlopp... Hag inbillar mig att det skulle vara skillnad att undervisa på gymnasiet eftersom eleverna där är några år äldre, men det kanske inte gör någon större skillnad?

Har du haft några kvinnor över 30 alls? Jobbar du nu eller pluggar du?

Jo precis det var väl så jag tänkte mig skillnaden på gymnasiet och högstadiet... Kanske skulle vara lättare. Just nu har jag en elev som är "kär" i mig och pratar vitt och brett att han ska försöka få ihop det med mig till sommaren när han slutat nian. Mest pinsamt för honom förstås med tanke omständigheternà men det stör mig lite att folk snackar fast det inte finns någon grund för det, men jaja that's life.

Nä, en 24-åring kan ju knappt räknas som en mogen kvinna, själv kände jag mig väl på ett sätt vuxen på den tiden men då såg jag mig som en tjej och nu mer som en kvinna om du förstår hur jag menar. Universitetslivet erbjuder ju inte så många möjligheter till att haffa kvinnor 30+ så då får du nog gå på andra uteställen eller kanske fixa via nätet?

Dilemma, nja, jag tror nog inte att han har känslor utan tror mer på att han tänker med sin... Detta är alltså inget han säger till mig men det märks på hans tramsiga sätt runt mig samt att några klasskompisar berättat det och visat vad han skrivit om mitt utseende blablabla och i deras ögon är han tydligen käääär haha. Nej, så farligt är det inte men det tar mycket energi att tillrättavisa en sån elev hela tiden som beter sig dåligt för att få min uppmärksamhet. Har även provat att ignorera, samt kontakta hemmet (inte genom att påstå att han är intresserad av mig utan mer av typen "ditt barn har attitydproblem, fostra honom") men det går någon dag sedan är han lika jobbig ändå. Han är inte otrevlig mot mig men det går ju ut över de andra eleverna när han ballar ur. Jag har dock planer på att försöka bli gravid snart så om jag lyckas med det är det nog ganska uppenbart även för dem att jag inte kommer ligga med vare sig Pelle, Kalle eller Mohammed så fort de slutat nian haha.

Ett tips till dig som jag kom på nu är att skaffa ett extrajobb där kollegorna är mer vuxna (dvs inte t ex 7eleven) och bli vän med äldre kollegor, alltså kanske inte att du ska ligga med kollegorna utan att du förhoppningsvis då får möjlighet att vidga din vänkrets till fler vuxna kvinnor - finns massa snygga åtminstone i åldern 28-35 som fortfarande är singlar :).

Låter ju som att hon blev lite intresserad av dig ändå! Sedan kom väl verkligheten ifatt, men roligt ändå att höra att man ändå kan uppfattas som väldigt vacker även i 40-årsåldern, det hoppas jag på själv haha .

Mitt största problem på jobbet är att det inte går in hos eleverna att jag faktiskt är 31 utan de hör det och sedan går det en tid och sedan frågar de igen hur gammal jag är, har du man, har du barn etc. Eleverna gissar på att jag är alltifrån 19 till 33, de flesta tror runt 22-25 så många har ju verkligen ingen åldersuppfattning eller så kanske de tror att det blir bra fjäsk att gissa på mycket yngre än man är, som att man inte ser igenom det haha. Eller så ser jag helt enkelt yngre ut, jag vet inte. Tids nog stör man sig säkert på att man blir äldre istället så jag ska inte klaga för mycket hahaha.

Hoppas du hittar någon lämplig kandidat inom snar framtid! Uppdatera gärna tråden med hur det går!

Min man tipsar om att åka på någon kryssning, typ finlandsfärja, där finns det säkert massa 35 + som vill ligga, "har han hört" :) Vet dock inte vilken kvalité de håller skönhetsmässigt, men de finns där i mängder iaf.

Ursäkta trådkapningen, men angående den påstått förälskade eleven har jag nu fått veta en del grejer som gör att jag eller hans mentor bör ta upp det med honom och förklara att det inte är lämpligt att han pratar så om mig. Du TS som är närmare honom i ålder och dessutom samma kön, tror du att det blir bättre om jag gör det själv eller om mentorn (medelålders kvinna) gör det? Antingen kommer han ju förneka allt eller säga rakt ut som det är och jag vet inte riktigt hur jag skulle reagera om han säger att han är kär i mig, har inte varit i situationen förut och jag tycker ärligt att det känns pinsamt. Jag vill nog helst att hon gör det. Tanken är alltså inte att fråga honom om hur han känner, utan bara säga att han ska sluta prata om mig på det sättet. Vad tror du blir bäst och hur tror du att han kommer reagera? Jag ska trots allt undervisa honom ett bra tag till.

Tack för din input, du har nog rätt. Problemet är ju att han är ganska lik mig i den åldern vilket gör att jag visst tycker om honom som person (dvs han är rolig och charmig) och det har han säkert märkt när jag skrattar åt hans skämt och tar till mig hans idéer. Det är alltså lite knepigt eftersom han från sin sida säkert tycker att jag visat tecken på att känna likadant (innan jag visste vad han sa om mig). Jag måste nog bli mindre road för vissa pojkar verkar ju övertolka det något absurt.

Han verkar tro att om man som vuxen inte skriker och skäller på honom så är allt fine och han kan bete sig lite hur han vill. Jag har alltså gett honom tillsägelser massvis med gånger innan jag visste något om detta och när det gällt vanligt dåligt uppförande har det alltså inte bitit att säga till i normal samtalston, och jag är inte en person som skriker och håller på så jag vet inte... Men förhoppningsvis kanske han tycker att detta är tillräckligt pinsamt och då behöver jag kanske inte bli arg.

Haha, ärligt, visst om han hade varit min klasskompis - NÄR jag var 14 - hade jag säkert varit det, tänk som sagt king Mohammed. Men nu är jag dubbelt så gammal, gift och hans lärare så nu blir jag självklart förolämpad när han sprider massa rykten och hans vänner åtminstone låtsas tro honom vilket får mig att framstå som oprofessionell inför mina elever.

Har du sett Superbad? Den här situationen känns som hämtad därifrån - åh, en tjej säger att vi ska fixa dricka till festen/en lärare skrattar åt mina skämt - she wants my ... in and around her mouth. Hela situationen känns absurd (kommer självklart inte dra ovanstående parallell för honom dock men kom att tänka på den filmen nu haha). Har sagt till honom seriöst i enrum senast förra veckan att det är dags att växa upp. Inte hjälpte det. Får fundera på hur jag ska formulera mig så att allvaret går fram.

Flera bra poänger, tack. Jag tyckte ju själv att jag var allvarlig men som sagt eftersom jag inte skrek och gapade så tyckte ju inte han det efter vad jag fått höra nu. Så jag måste nog bli arg eller åtminstone visa att jag är rejält sur och fråga vem han tror att han är som tar sig rätten att prata så respektlöst on mig

Och ja jag får nog sluta hälsa trevligt och skratta åt hans skämt, och poängtera för honom om han sedan frågar varför jag blivit så sur att eftersom jag uppenbarligen inte kan vara trevlig och glad mot honom utan att han skryter om det på ett respektlöst sätt så kommer jag inte vara det heller. Tyvärr kommer jag kanske inte få veta om han helt slutat prata så om mig eftersom jag inte har någon i hans krets som skulle berätta det för mig. Men om han åtminstone slutar gapa om det inför alla så kan jag fråga några av hans klasskompisar (tjejer) som var de som berättade detta för mig. De är sjukt trötta på honom förstås och att detta gör att det blir massa tjafs på många av våra lektioner vilket ju går ut över deras lärande.

Tack, jag ska tänka som sagt på hur jag ska ta upp det, men det blir någon gång nästa vecka för sedan är det ju lov. Han har inte sänkt mig, men jag är arg på mig själv att jag varit så naiv för jag har ju snarare tyckt att han "höjt" mig eftersom han alltid varit så himla trevlig mot mig till skillnad från andra som inte gör vad de ska (sen bråkar han förvisso med sina klasskompisar vilket leder till att man skäller på honom ändå). Jag har alltså aldrig uppfattat honom som uppkäftig eller respektlös mot mig och känt mig så skonad från det vissa kollegor sagt om honom, men nu visar det ju sig att han varit respektlös mot mig på det här sättet istället bakom ryggen på mig vilket ju tydligen "alla" klasskompisar känt till hela terminen och det känns värre än om han sagt håll käften lite då och då.

Som du kanske förstått så jobbar jag i en mångkulturell förort och helt ärligt känns det för jävligt om han fått mig att bli sedd som en kvinna utan självrespekt genom att antyda de här sakerna, och jag hoppas att han förstår det och skäms. Det värsta med det är ju att jag tycker att det är så jäkla trist att behöva vara ovän med honom eller sluta prata med honom men tar han inte mig på allvar så får det bli så för han ska fan inte sätta mig i dålig dager på skolan.

För att förtydliga så har han inte sagt det där she wants my-citatet, så riktigt så grovt vet jag inte om han uttryckt sig (fast han KAN ju mycket väl ha gjort det) utan det var bara jag som nämnde det till dig för att jag tyckte situationen påminde om den filmen, liksom samma absurda övertolkning av en kvinnas signaler. De andra kvinnorna på skolan upplever enligt utsago inte samma som mig för de är minst tio år äldre, men vissa av dem har berättat att det var jobbigt för dem också när de var yngre och relativt nya på skolan (jag kom dit förra året).

Jag har tyckt att vissa av de andra killarna har varit så jobbiga som frågat om vi ska hitta på något, om de kan få mitt nummer, om de kan få en puss men de har i stort sett slutat när svaret alltid är "nej tack, du är hälften så gammal som mig och jag är gift" men den här killen har ju varit slugare och inte sagt något to my face vilket som sagt gör att jag känner mig arg och lurad. Vi har uppenbarligen ingen jäkla connection. Fast att en av de snällaste tjejerna i hans klass (som jag inte tror skulle ljuga för mig) sagt att han är "kär" så tror jag inte det alls längre för då hade man ju inte velat att den personen skulle framstå som slampig och oproffsig. Nä det var så bra att du ville ge input på situationen så att jag fick upp ögonen. Nu vill jag bara att det ska bli ny vecka så att jag kan hitta ett lämpligt tillfälle att prata med honom, grr. Ska försöka komma ihåg att uppdatera när jag gjort det.

TS: Jag pratade med eleven igår och det gick bra, inte riktigt som jag tänkte men hoppas att mitt budskap gick fram. Började med att säga att jag hört att han sagt att det inte verkade så farligt senast vi pratade (då skruvade han lite på sig) och förklarade att anledningen till jag inte talade så länge om det då var att jag visste att hans föräldrar redan diskuterat mitt mejl med honom, men att det som stod däri fortfarande gäller (dvs jag anser att han betett sig respektlöst mot mig och han måste bättra sig).

Jag ställde öppna frågor och så att säga bollade över till honom att behöva prata, t ex vad han tycker om mig, vad han anser att vi har för relation etc. Man märkte att han blev lite tveksam/obekväm och han flamsade inte bort det utan sa ungefär "snäll, rolig" (inget erkännande om attraktion och jag tog inte för jag tror att han förstod vart jag ville komma, dvs att andra berättat vad han säger om mig). Jag ville heller inte ta upp det själv eftersom det skulle kunna tolkas som att fiska efter komplimanger. Om vår relation sa han att vi kan snacka och skämta med varandra, inte bara prata om skolarbetet. Då kontrade jag med att fråga om han skulle sammanfatta detta med att vi har en bra relation och då sa han ja, och jag sa att det innebär inte att man får bete sig hur som helst.

Till sist gick jag över till vad andra elever sagt om hur snacket går angående att komma till mitt arbetsrum och då blev han ännu mer obekväm och han sa att visst han har sagt att han gått till mitt arbetsrum ("vadå får jag inte säga det eller...?") men menade att han aldrig antyder saker själv utan att det var andra som frågade och antydde saker (han nämnde namn på eget initiativ). Självklart ville han inte erkänna nåt men jag kände ju att han var generad. Jaha sa jag så du menar att du säger ingenting själv? När han nekade frågade jag hur han reagerar när de säger sånt och då erkände han att han skrattar och då sa jag väldigt bestämt att jag har fattat att folk pratar bakom ryggen på mig, jag märker det när jag går förbi folk, vissa killar ställer konstiga frågor, jag tycker inte om allt detta och jag förväntar mig att han inte ska bidra till det utan bita ifrån och säga till dem att lägga av nästa gång det händer. Det sa han att han skulle göra. Vi får se hur det blir men nu har jag markerat och sagt rakt ut att inte vill att de pratar om mig på det sättet. Han var lugn och pratade inte emot så jag hoppas att han förstår nu. Han kanske inte kommer våga/vilja säga ifrån för jag fattar ju att han tycker att det är roligt att folk påstår att han är min favorit men han slutar förhoppningsvis att själv börja snacka om mig/elda på andra eftersom han fattat nu att hans klasskamrater berättar för mig. Jag nämnde självklart inga namn men han kan säkert själv gissa). Det kändes som ett bra samtal.

Oj så långt detta blev, hoppsan! Vad är dina tankar om hans agerande under samtalet, tror du han fattade?

Nej, han log inte eller flinade. Jag uppfattade honom som seriös. Hur hade du förväntat dig att han skulle betett sig för att ta det seriöst då? Jag ser nog obekväm eller generad som normalt beteende i en liknande situation.

Jag glömde skriva det men innan jag pratade med honom så pratade jag igen med de tjejer som berättat om snacket (de är inte hans vänner utan går bara i samma klass) och de sa att de aldrig hört honom påstå att det har hänt något mellan oss (jag uppfattade det första gången jag pratade med dem som att de menade att han sagt att det hade gjort det) utan att det är mer att han verkar tycka att det är kul när andra oooar och åååar om honom och mig, som sagt de tror att han är kär i mig. Men han kan ju säga annat med bara de närmsta vännerna.

Självklart som jag skrev så sa jag ju till honom att jag förväntar mig att han slutar prata så, slutar skratta och inte bidrar till snacket, men jag fattar ju att det är naivt att tro att han ska säga ifrån till sina kompisar. Jag menar inte att han ska göra det när de säger något TILL mig för det kan jag göra själv och jag ska bli hårdare med det. Jag menade att han bara ska säga "lägg av" nästa gång någon antyder att det är något mellan oss och inte själv antyda något heller. Jag förstår ditt resonemang om varför han troligen inte kommer göra ens det, men jag har i alla fall varit tydlig med att jag inte tycker om hur snacket går om mig och att jag förväntar mig att han ska lägga av.

Jag förstår att jag behöver vara kylig och avvaktande mot honom nu och se om det blir bättre. Hans klassföreståndare vet om problematiken och blir det inte bättre kallar vi hans föräldrar till skolan i början av nästa termin. Vad menar du med explicit, jag tycker att jag var tydlig? Menar du att jag skulle skrikit på honom ändå? Det är fan inte lätt att göra det (särskilt när man inte är en skrikperson) men om det behövs fler samtal tar jag inte det ensam som sagt. Och hör jag något mer nästa termin nu när jag har markerat, DÅ kommer jag garanterat skrika på honom. Tjejerna har erbjudit sig att berätta för mig direkt om han säger något. Jag har i alla fall markerat att jag har såpass mycket självrespekt att jag inte tycker om när tonårskillar pratar om mig. Skrattar han åt mig ändå så är det hans förlust.

Nej då har du läst fel. Jag skrev att HAN verkade obekväm/tveksam/generad, inte att jag själv kände mig så. Jag kände att jag styrde samtalet och även om han inte svarade så ärligt som han hade kunnat (men vem tror egentligen att en elev skulle säga rakt ut att han beskriver sin lärare som sjukt baxig och hoppas få ihop det med henne.) Det trodde jag ju inte heller att han skulle berätta självmant och definitivt inte erkänna om jag påstod det, men jag ville höra hur han skulle beskriva mig to my face dvs vad han skulle stå för och inte.

Genom att säga att hans klasskompisar kommit och berättat för mig hur snacket går såg jag ju att han blev obekväm och kommer förhoppningsvis fatta att det är fel, eller åtminstone hålla sina fantasier om mig för sig själv eller med de närmsta vännerna och inte babbla för hela sin klass. Jag fattar att han inte kan styra sina sexuella tankar (det sa jag ju INTE till honom) men genom att poängtera att jag vill att de slutar så vet han i alla fall att jag inte är uppmärksamhetskåt eller smickrad av det de håller på med.

Okej vi kanske har olika syn på vad det innebär att vara obekväm. Om man går till tandläkaren/är på anställningsintervju etc kan man vara väldigt obekväm med situationen men det betyder ju inte man inte tar det seriöst. Förstår inte hur du kan se det så.

"Jag ser nog obekväm eller generad som normalt beteende i en sådan situation" betyder "Jag anser nog att det är ett normalt beteende att en elev är obekväm eller generad i en sådan situation".

Nej jag blir inte smickrad. Som jag skrev i något av de första inläggen var det roligt första gången man fick en komplimang, eller om man har en dålig dag och får en trevlig komplimang (OM den känns normal och respektfull, t ex vad fin du är idag, fin tröja etc). Är väldigt trött på det hela (det har pågått hela terminen men fick veta om den här killen förra veckan). Jag ska vara tydligare med hur jag beter mig mot dessa killar i fortsättningen eftersom de inte verkar fatta att jag inte uppskattar det.

Stort lycka till i din jakt på en MILF! Hoppas några tips du fått härinne ska leda till någonting!

Ha det fint du med och tack för dina kommentarer, de var till stor hjälp för att förstå hur dessa killar tänker. Man tror att man är tydlig men uppenbarligen måste man vara ÄNNU tydligare.

Ja, det här är min första arbetsplats. Jag träffade inte på denna typ av problematik under min utbildning så det har varit svårt för mig. Jag har förstått detta nu och kommer vara stramare. Förstår absolut att det är mitt ansvar men ville ändå markera att jag förväntar mig att han inte spär på snacket. Jag har som sagt även informerat mentor och föräldrar så jag förväntar mig att detta plus min hårdare gränssättning kommer leda till förändring. Tack för förslag på formulering i ditt andra inlägg, jag kommer tala med klasen också.